Skriva av sig: FANDOM EDITION

why is this so perfect?

steven moffat is the worst worst WORST
please just leave doctor who before you're ruin everything UGH

Ni vet när man typ känner en person och sen inte pratar med hen på något år eller så och sen får ett infall och vill ta upp kontakten och persONEN HAR JOINAT PRECIS SAMMA FANDOMS SOM DU OCH SHIPPAR SAMMA SHIPS OCH HAR EXAKT SAMMA ÅSIKTER SOM DU OCH ASKLGLNADKL BÄSTA KÄNSLAN NÅGONSIN OCH FANGIRLING ÄR BÄSTA ÅTERFÖRENINGSMETODEN EVURRRR

i really really really REALLY wish they would have kept this scene

TUMBLAH FANDOM STYLE
http://soundcloud.com/radstunts/tumblr

Glee, once again för näR KOMMER DEN HÄR SERIEN SLUTA GE MIG FEELS ELLER ANLEDNINGAR FÖR ATT BRYTA IHOP

oh my goooood i love this film and wow the coloring in this video??? stunning ugh

jaG HAR HITTAT DEN PERFEKTA SÅNGEN FÖR MITT OTP MY GOD JAG KAN INTE ANDAS H E L P
THE FEELSASDFGHJKJHGF

warning: wall of text ahead (you know, harry potter feels)

Sometimes it just feels like I can't go a day without crying over Harry Potter. Det känns inte som fem år sedan Deathly Hallows kom ut. Det känns inte som femton månader sedan jag fick chansen att tacka Jo för allting hon gjort för mig. Det känns inte som att Harry Potter är slut. Och även om det inte känns som Harry Potter någonsin är över för mig, så finns det hela tiden en känsla av saknad av allting. I mean, det här var hela min uppväxt. Allting var Harry Potter. Harry har varit en del av mitt liv sedan jag var fyra år, 1999. Jag kommer ihåg hur min mamma började läsa böckerna för min storebror, och att jag desperat ville vara med även om mamma inte trodde jag var gammal nog för att kunna uppskatta boken. Visst uppskattade jag den, men det slutade ändå med att jag stängde in mig i ett skåp för att mamma vägrade uttala Hermione ''Hermiåne''.

När jag började skolan så var de flesta lika förälskade i serien som jag, och vi bildade elevhem och strikta regler som alla behövde följa för att inte bli uteslutna ur ''gänget''. Jag kommer ihåg första gången jag såg Philosopher's Stone. Vi skulle egentligen sett den på bio men mamma blev sjuk och jag och min bror ville gå med hela familjen. Sen slutade det med att vi inte såg den försen den släpptes på VHS. Det var vår och jag var ute med min bästa kompis och hennes storebror i vårt egna ''Hogwarts'' (obs, bestående av någon skum grotta i skogen som alkoholister ofta brukade sova i), när pappa kom hem från jobbet och hade köpt med sig filmen hem. Och ugh, jag kommer ihåg allt allt allt av den kvällen, får fortfarande vibbar när jag tittar på PS.

Kommer ihåg när jag skulle gå och se Chamber och Secrets med min kompis, och jag klädde ut mig till (well, I tried) McGonagall:

and when the film ended, I swear, I had officially fallen in love with Rupert Grint.

and UGH I could go on forever men jag saknar A L L T

Jag saknar väntan på nästa bok/film, jag saknar ovissheten, jag saknar att behöva hålla koll på datum, jag saknar känslan innan man tittar på den första officiella trailern för den kommande filmen, jag saknar detta






Jag saknar Harry, Ron och Hermione som, hur löjligt det än kan låta (i verkliga livet, inte här förstås!), var mina hjältar under min uppväxt (they still are, really). Jag saknar Rupert, Dan och Emma som på ett eller annat sätt också var mina barndomshjältar.

It's just

I miss all of this. Runt den här tiden nu hade vi fått en ny trailer, nyheter etc etc but no

Jag har inte vant mig än, trots att det har gått ett tag sedan DH2 kom ut nu, och jag vet liksom inte om jag någonsin kommer kunna helt vänja mig vid detta, eller om jag ens vill? Ugh, do you get what I mean now when I say that Harry Potter shaped my life? Because it truly did. In so many ways. And I won't ever be able to let it go, even for a day.

and i'm a sentimental wreck men ibland är den här tråden bra att ha. Ibland måste man bara få skriva av sig sina HP feelings. Can we just talk about how it's nearly two years since this video was posted?

varför har jag inte sett denna tråden tidigare?? jag kommer typ bo här framöver!