Hungerspelen roll.

"Lonié Skorpé." säger hon högt, Visa inget...
tanken gör hennes säker, hon är inte rädd, de kan inte skada henne. "Simon Alctras" säger Simon självsäkert. Lonié ler mot honom.

Namn: Cirrka Pipín
Kön: Kvinna
Ålder(12-18 ) : 16
Distrikt: 8, textil
Utseende: Rött hår till ryggen i små lockar. Gränsen till krulligt. Gröna ögon med stänk av gult. Lagom lång. Mellansmal.
Intressen: Pilbåge, brottning, knivkastning.
Vapen: Egen kraft, list, klättring, möjligen kniv och/eller pilbåge om hon får tag i någon/några.
Familj: Mamma, Pappa och lillebror Evan (12)
Status(Karriärist etc.) : Icke ;-)

Cirrka hade blivit vald, pratat och sagt hejdå till familjen, blivit ombord puttad på tåget och in i ett rum med tjugotvå spelare. Hon och Malcom satte sig på en fåtölj gjord av tyget hemma.

(Jag har inte haft så mycket tid att skriva.. Men jag gör så att jag hoppar hejdå grejerna och lite så )

Johanna var kylig mot alla spelare för att visa att hon inte
ville någonting med dom att göra.
Hon satt på sitt rum på tåget.
Det var så TRIIISSST!!! Det fanns inget att göra
egentligen..
Så hon öppnade dörren och gick ut.
Korridoren var tom, och hon gick ut till bar vagnen
och satte sig.
Hon visste att hon inte skulle dricka men det var lite av
ett behov hon hade..
Hon beställde en liten röd martini och satt där i baren
själv.. Det var ju inte bättre än i sitt rum..

Nora suckade då pojken från trean blinkade åt henne. Hon kunde inte låta bli att le. Han var ju snygg, men hon reste sig och gick därifrån.

NU ÄR DEM FRAMME OCH DE SKA TILL TRÄNINGSCENTRET!!!

Cirrka och Malcom åkte hiss till Träningscentret. Hon gick raka vägen till knivkastningen och vände sig om, med ryggen mot tavlan och tog en kniv och vände sig snabbt om och en docka lyste och hon kastade en kniv, mitt i prick, en till kniv, mitt i prick. Alla knivar hamnade mitt på hjärtat och hon log lite av att döma killen och tjejen från tvåan var förbluffade. Men aldrig att hon går i förbund med dem. Någonsin! Hon gick sedan till pilskyttet och som med knivarna, mitt i prick. Men hon blev distraherad av något som klättrade, och precis när hon skulle skuta upptäckte hon att hon ite hade någon pil. Flickan uppe i taket hade rött hår och gula ögon, och hon log lite lurigt, som om hon granskade Cirrka.

Rick gick furst fram till svärden och tog upp ett.
Det låg bekvämt i handen.
Runt honom stog det 5 st dockor.
Han svingade svärdet mot en av dom och över kroppen föll av.
Det kändes bra att vara så stark och kraft full.
Han hade aldrig tänkt det på det sättet förut, men
nu förstog han att han kunde ha en fördel med det.
Han log för sig själv och fordsate att döda "dockor".

Hermine klättrade som en apa och hoppade ett graciöst hopp och fötterna åkte ned på marken. Hon hoppade upp igen och log lurigt ned på Andrew. Återigen hoppade hon, men landade snett och gnuggade på benet. Flickan från åttan tittade bort och Hermine tog pilen ur hennes hand och klättrade upp som om det var en tvåstegstrappa. Nu tittade hon upp och hon log svagt mot Hermine.

Blue går fram till spjuten och väger ett i handen. Hon vänder sig mot en av dockorna och kastar spjutet som träffar perfekt i hjärtat. Bredvid spjuten finns treuddar. Blue tar en av dem och kastar mot samma docka. Den här träffar i halsen.

Johanna gick runt och tog vara på alla överlevnads kunskaperna och fordsate senare till Spik-klubborna och spjuten.

Nick ser på Blue, men rycker sedan på axlarna.
Han går mot pilbågarna och tar en pil. Han spänner bågen och släpper iväg en pil som träffar mitt i prick. Sen en till och efter den en till. Nästan för lätt. Han ser sig omkring och backar. Först 5 meter, sedan ytliggare 5 meter och provar att skjuta. Mitt i prick. Han backar mycket längre den här gången och märker att en av tränarna iaktar honom. Han är nu långt från dockan han ska skjuta på. Han spänner bågen och släpper iväg pilen. Mitt i prick.

Sabrine tittar nervöst på de andra deltagarna. De är så skickliga. För att inte få sin självkänsla helt krossad går hon till stationen för ätbara växter och briljerar med sina kunskaper där en stund. Det är hennes enda sätt att överleva, hon kan inte hantera något vapen. Ändå går hon till spjuten där tjejen från fyran, Sabrine kan inte förmå sig att kalla henne Blue, fortfarande är kvar. Sabrine tar ett spjut och försöker härma den Fyrans teknik men misslyckas totalt. Spjutet kommer knappt en meter och Sabrine blir högröd i asiktet.

Blue skrattar hånfullt när Sabrine näst intill tappar spjutet och tar ett eget som hon utan svårigheter slänger iväg.
Det här är på tok för lätt, tänker hon och klättrar upp i en ställning en bit därifrån och slänger iväg spjutet som träffar mitt i prick. Det här är till och med lättare än träningen hemma i Distrikt 4.