Rollspel någon?

När maten dök upp på bordet nästan slängde sig Luke över den. James och Jack skrattde till lite men Luke verkade inte bry sig om det. Han lassade på all slags mat som kycklingklubbor, stekt potatis, korv, paj och allt annat möjligt som fick plats på hans tallrik. "Någon som är hungrig" skrattade James och Luke gav honom en arg blick. "Haha, förlåt, förlåt" sade James och började lassa på massor med mat han också.

"Jag orkar inte mer nu.", säger Albus och skjuter undan tallriken. Det var supergod mat, men nu mådde han nästan illa. Han hade ätit alldeles för mycket.
Albus kan inte låta bli att snegla mot den halvätna pumpapajen på hans tallrik som han nyss åt av. Han skulle inte klara att få ner en tugga till.
Plötsligt känner han hur trött han är. Ögonen går knappt att hålla öppna. Det har varit en lång dag för Albus, en väldigt lång och lärorik dag.

Scorpius hade fortfarande inte kommit över att han hamnade i Gryffindor. Men nu ville han bara äta. Han
var superhungrig. Efter all den goda maten sa McGonagall att prefekterna skulle visa sina elevhem till deras uppehållsrum.

Albus reser sig upp när han hör en välbekant röst. ((Är det ok om Teddy är prefekt?)) Det är Teddy som ska följa alla förstaårselever. Albus hade helt glömt bort att Teddy var prefekt.
"Förstaårselever hitåt!", ropar Teddy och vinkar till sig gryffindors nya elever.
När de samlats i en liten klunga börjar Teddy gå med långa steg uppför trappan. Albus får nästan springa för att hänga med.
"Här är det.", säger Teddy till skaran av elever när de når ett porträtt föreställande en tjock kvinna med skär klänning.
"Lösenordet den här veckan är Godric." Porträtten far upp när den hör lösenordet. "Då går vi in då.", fortsätter Teddy.
Och mycket riktigt går de in. Det är så mysigt i det röda rummet. Den sprakande elden, fåtöljerna, pluggborden...
Teddy berättar lite kort om var de ska sova, var badrummen finns och även alla möjliga regler. "Nu tror jag ni är trötta och vill sova.", avslutar Teddy. "Godnatt."
De mumlar några "godnatt" till svar innan de skingrar sig.
När Albus sagt godnatt till Rose går han upp till sin sovsal. Där hittar han Scorpius.
"Hej du."

"Hej du!" "Ska vi lägga oss?" "Jag är bara så trött!"



Teddy kan abselut vara prefekt! Måste sticka någonstans!! Kommer typ.... någongång! (=

"Ja.", säger Albus sömnigt. Han drar täcket över huvudet och somnar.

((Okej))

"Ah, lika gott som vanligt men nu är jag mätt!" sade James med en lätt suck och tittade på Luke, som såg ut att kunna äta minst två portioner till, med äcklad min. "Vadå?" frågade Luke med munnen fylld av pumpapastej. "Inget" svarade James. Hans blick vandrade runt i den enorma salen, och till slut fastnade hans blick på en tjej i samma årskurs som han själv. Hon hade mörkblondt, lockigt hår och blå ögon. Och fräknar på varsin sida av hennes lilla näsa. Hon var väldigt söt, enligt James i alla fall. Han hade varit i kär i henne sedan hans första år här på Hogwarts och han hade, och det var ett stort misstag, berättat det för Luke och Jack.
"Hur går det med henne då?" frågade Jack, som hade sett att James börjat titta på henne, retsamt.
"Käften" väste James och både Jack och Luke började skratta.

Nästa morgon....


"Albus!! ALBUS!!" Scorpius försökte väcka Albus som
sov tungt. Väldigt tungt. Nej, det gick inte, han sov för tungt.
Scorpius klädde på sig och gick ner till matsalen utan Albus. Där var frukosten redan framdukad. Han slog sig ner vid bordet och högg in.

"Potter, Albus!", ekade McGonagalls röst runt omkring honom. Han letade sig fram genom folkmassorna. Där, framme vid hennes långa gestalt stod en liten pall och väntade på honom. Albus snubblade fram mot den och slog sig försiktigt ner. Hatten som McGonagall höll i handen sattes på hans huvud. Den luktade gammalt. Lukten av uråldrigt läder och smuts, samlat under många år.
Albus kunde inte höra vad hatten sa, det var som en slags bubbla runt omkring honom. Omöjligt att höra det utanför. Hans andetag dunkade hårt i bröstkorgen.
"Slytherin!" Bubblan som stängde honom ute, försvann. Istället ekade ljudet av hattens ord länge i hans öron.
Albus tittade sig chockat omkring när McGonagall tog tillbaka hatten. Gråten brände i ögonen.
Men så såg han ett välbekant ansikte bland massorna. James. Han flinade åt honom. "Otur, brorsan." Rösten hördes inuti hans huvud.

"NEEEEEEEEJ!", flämtar Albus och flyger upp ur sängen. Hjärtat håller på att hoppa ut ur hans bröstkorg, precis som i den hemska drömmen.
Han märker att sovsalen är tom och ljuset har letat sig in genom några glipor i gardinen. Han tittar på sitt klockur runt vänsterarmen. Halv elva!
Albus kastar sig ur sängen och öppnar kofferten. Han tar första bästa plagg och rusar sedan ner för trappan. Inte kan han missa frukosten första dagen.

Albus stannar anfått i dörröppningen. Inga elever syns till. Skit också. Hur ska han nu få frukost?
Han hittar lyckligtvis en liten husalf med en liten vagn.
"Kan jag få lite mat?", frågar Albus andfått alfen.
Husalfen tittar skeptiskt på honom innan han rycker lite lätt på axlarna. "Visst." Rösten är väldigt pipig. "Men jag har bara bacon."
Albus tar lättat emot några baconbitar. "Tack!" Han springer ut ur stora salen samtidigt som han knaprar på ett utav baconen.
Tänk om lektionerna har börjat? Albus tar ännu ett bacon medans han kommer fram till anslagstsvlan. Han skummar igenom hans klass scema.
Trollkonsthistoria 10.00-11.30! står det på dagens schema.
Albus spärrar upp ögonen och springer för sitt liv mot salen där lektionen äger rum.

Albus knackar raskt på dörren.
En klasskamrat öppnar snällt dörren åt honom. Han går fram till katedern där Binns sitter och kisar argt mot honom.
"Eh, förlåt professorn. För att jag kom försent."
Binns mjuknar inte upp. Han bara pekar mot en ledig stol längst fram i klassrummet. Perfekt för Binns, nu har han koll på Albus hela lektion.
Albus suckar när han sjunker ner på stolen.

Då alla hade ätit upp sade James att han var trött och att han tänkte gå upp för att sova. Jack och Luke, som var trötta de med, följde efter James upp till sovsalen.
James hade svårt att sova den natten. Mest för att Luke snarkade högt, väldigt högt. James slängde argt en kudde i ansiktet på honom med Luke vaknade inte för det utan fortsatte att sova.
James suckade irriterat.
Några minuter senare somnade han äntligen.