Resan genom tid och rum (Privat rollspel)

Nik kastade genast av sig rocken, men han behöll hatten på huvudet.
"Ja, det var ganska trevligt därinne", konstaterade Nik och låtsades fundera. "Nej förresten och du som kan allting om det här årtalet så kan väl berätta vad vi ska göra för att slippa vidare?"

"Bara för att jag kan det behöver jag inte veta hur vi kommer härifrån." Svarar Olivia innan ett skrik genomtränger mörkret. "Nej men titta undrar vilket datum det är." mumlar Olivia innan folk börjar röra sig mot skriket. "Jag tror vi ska rädda någon från Jack." Säger hon nonchalant. "Först måste vi hitta personen såklart." Tillägger hon. Det finns en natt som Jack mördat 2 personer. Men hon är ganska tvärsäker på att han försökte mörda två personer samma natt tidigare också.

Nik ler osäkert och tar tag om Paws halsband medan han går mot folksamlingen.

"Tror du hans nästa offer är där hans förra offer är? Njae inte riktigt." Konstaterar Olivia. "Men om du vill se ett uppskuret lik med blod överallt är det bara och gå dit." Fortsätter hon och går istället via gatorna och letar efter en slampa. Eller en man i sjörock.

Nik suckade och följde snabbt efter Olivia.
"Hur kan du veta såhär mycket om det här?"ville han veta. "Jag menar- du ser inte riktigt ut som om du vore intresserad av något annat förutom smink och utseende och sånt."

Olivia svarar inte utan ignorerar frågan.
"Titta!" Utropar hon istället triumferande när hon får syn på en lättklädd kvinna utanför en pub. När hon tittar upp ser hon någon stå längre bort. Men han är för långt bort för att kunna bedöma kläderna. Kvinnan struntar i Olivia utan tittar istället på Niklaus genom ögonfransarna.
"Kan jag erbjuda herrn mina tjänster?" Frågar kvinnan Niklaus.

Nik kan inte låta bli att skratta åt Olivia innan han vänder sig mot kvinnan.
"Det beror..."började han men avbröt sedan meningen, förmodligen skulle Olivia flå honom levande.. "Nej tack."
Kvinnan suckade och gick vidare.
"Jag gillar verkligen det här stället", sade Nik och höjde ögombrynen.

"Stanna då." Mumlar Olivia innan det hemska ljudet börjar igen. "Seriöst? Var det bara det??" Muttrar hon irriterat innan allt, igen, blir svart. Tredje gången gillt säger man ju.

Nik suckar och känner hur allting blir svart, han hoppades på att de skulle landa i deras egen värld, men förstås så gjorde de inte det.
"Var är vi nu då?"muttrade han.

"Jag vet inte, som vanligt." Svarar Olivia bryskt och reser sig under tiden som hon av vana borstar av sig smutsen.