Runaway (Rollspel)

Kevin såg efter flickan som antagligen bar sin lillasyster som hette May. Tyst som en mus följde han efter medan han höll sig till skuggorna. Han visste att det var dumt men han kunde inte låta bli att smyga efter dem. Rose var mycket mindre så hon var mycket snabbare än honom och vinkade varje gång otåligt åt honom när han saktade efter.

"Ehhm tack? Han heter Jac, förresten, och här är min lillebror Filip.." Min röst dog bort i en viskning.
"Jag är Lukas" sa jag lite lugnare och tystare.

"Kolla, han lever. Allt är frid och fröjd. Kom så går vi!"sade Joseph otåligt och knuffade till Elijah som fortfarande hade sin blick fäst på gruppen med barn.
"Vart ska vi?"ville Elijah veta medan de steg ombord på tÅget och satte sig ner.
"Miami", svarade Joseph med ett snett leende

Janet skyndade sig på tåget som snart gick. Hon hade inga biljetter.
"Biljett?" Frågar en konduktör och Janet drar fram pengar.
"Kan man inte få åka med ändå?" Svarar hon och konduktörn tar emot pengarna och går vidare. Pengarna som hon gett honom var stulna. Hon skulle aldrig ge bort pengarna som hon har sparat ihop.
"Vart ska vi Janet?" Frågar May försiktigt.
"Miami." Svarar Janet och May sätter sig på ett säte.
"Mjukt." mumlar hon och lägger sig ned.

Kevin insåg att det inte ledde någonvart att följa efter så han och Rose gick tillbaka till sitt säte.
"Jag är lite trött", sa Rose matt.
"Jag hör det", sa Kevin och log. "Sov nu"
Rose lutade sig mot honom och slöt ögonen. Snart blev andhämtingen långsammare och Kevin förstod att hon sov. Själv skulle han vara vaken hela natten, det var säkert.

Janet klappar långsamt May på huvudet och suckar. Hon tar upp Mays filt från hennes väska och lägger den över May.
"Jag kommer tillbaka, May." Säger hon och reser sig långsamt. Hon går igenom tåget för att se en kille och en tjej i Mays ålder sitta och sova. Ja, tjejen sover. Killen verkar vara klarvaken. Janet funderar på att vända sig om igen.

Kevin hörde hur någon gick bakom honom. Han vred på huvudet och såg en tjej i hans ålder stå där som om hon egentligen inte borde det.
"Hej", sa Kevin trevande. "Kan jag hjälpa dig med något eller är det privat att du smyger omring på tåget på kvällarna?"

"Ä...är du säker på att det är bra?" frågade Sarah medan hon ställde sig upp.

"Nej. Inget. Och man smyger inte runt på ett tåg om man är fullt synlig." Säger Janet som fortfarande har den grå luvan uppdragen så hennes ansikte faller i skugga. "Hur gammal är hon?" Frågar Janet sedan och gör en gest mot flickan. Hon verkar vara lite äldre än May. Men May är ju förstås också ganska barnslig för sin ålder. Har kvar både nalle och hennes favoritfilt sedan alltid. Minnet får Janet att dra en djup suck.

Sarah struntade i svar när en man skrek ut i högtalarna att tåget skulle gå om två minuter.
Hon gick in i tåget igen och satte sig på platsen som hon satt förut. Innan hon gick ut på perrongen igen alltså.