Rollspel; under 5e året!

Robin ställde sig upp och såg på Alexandra.
"Vi ses."sade han bara och skyndade sig ut ur tåget. Han följde folksamligen mot vagnarna och tittade på dem, de drogs av några stora konstiga svarta hästar som var väldigt fula.
Det var skog överallt och Robin kunde knappt bärga sig tills han skulle slippa ut dit igen. Eftersom Dumbledore hade satt honom mitt inne i London tills tåget kom, vilket hade varit en vecka.
Han hittade Harry och sprang fram till den vagnen och satte sig. Den där Ron och Hermione var också där samt två andra som han inte kände. Med ett ryck drogs vagnen iväg.

"Om skogen, som du beskriver den, är London så nej, tidningar är inget nytt." Svarar Alexandra. "Och vem som helst kan väl se att mitt hår är svart? Du borde kolla synen, Hayley." Fortsätter hon.
"Hej då Robin." Säger hon när Robin går. "Förresten tror jag inte du vet mitt namn, gör du, Hayley? Inte för att det är något fel på Rödluvan." Alexandra säger detta med en glad ton.

"Så hur gick det med Potter då?" Frågar Hayley Cho med ett leende när de har satt sig i vagnen som ska föra dem upp till slottet.
"Det du sa var väldigt elakt", säger Cho kyligt. "Var du tvungen att förolämpa Harrys vänner?"
"Va? Men de förolämpade ju mig också!" Försvarar sig Hayley. Det var sant, de hade faktiskt kastat knivar på henne och det de hade sagt hade inte varit så trevligt det heller. "Tre mot en, fatta vad lågt!"
"Men det var väl du som började?" Mumlar Marietta och tittar ner på sin nagelfil som jämnar ut de vassa kanterna på nageln som hon hade brutit när de klev in i vagnen. Hayley fnyser.
"Du var ju inte där över huvud taget, så du ska inte säga ett piss!"

Alexandra sitter i en vagn med ett par högljudda hufflepufflare. Men hon bryr sig inte om det. Det hon brydde sig om nu är att hon är tillbaka på Hogwarts.
"Äntligen tillbaka" tänker hon men hon vet att det kommer bli annorlunda för Harry...

VÄl uppe i slottet så var Damon tvungen att sitta med de andra i Slytherin, han hade faktiskt mer kul med de som han varit med i tåget. Endast för att han fått mobba dem då, men det kunde han ju inte göra med Draco eller Blaise eftersom de var hans 'vänner'.
"Jag har sett den där tanten förut."viskade Draco då de satt sig ner vid bordet. Det satt en kort, rosaklädd kvinna vid lärarbordet.
"Perfektionist."muttrade Damon och tog bort blicken från henne. "Jag ska allt ge henne så hon tål på lektionerna."
"Med ditt betyg att döma så behöver du inte göra mer än vanligt."flinade Crabbe. Damon blängde på honom.
"Sköt du ditt så sköter jag mitt."svarade Damon bittert.

"Du har inte bytt om."konstaterade Hermione snorkigt då de gick in i stora salen. "Varför bär du vapen nu igen?"
"För att du ska ha något att vara rädd för."log Robin till svar och Ron skrattade åt Hermiones uttryck.
"Det är kvinnan från ministeriet!"viskade Harry då de satte sig ner och nickade mot lärarbordet. "Umbridge-tanten som hatade mig!"
"Är hon vår nya lärare i försvar mot svartkonster?" muttrade Ron och Robin skrattade.
"Hon ska allt få sig en svängom om hon ens tänker på att röra någon av er."sade Robin tonlöst.
"Brukar inte du vara snäll, glad och skämta hela tiden?"frågade Dean som satt sig bredvid Robin.
"Ja, det brukar jag. Men tiderna förändras."svarade Robin och suckade. Han menade Marian då han sade det, han borde ju vara sig själv, sitt gamla jag, men han hade så svårt för det just nu.

Alexandra kommer in som en av dem sista och blir praktiskt taget med dragen av Ginny till Gryffindorbordet.
"Kom igen!" Suckar Ginny surt och Alexandra och hon sätter sig med Harry och han kompisar.
"Hej Ginny. Hej Alexandra" Säger Hermione glatt till dem när hon och Ginny är framme vid bordet och har satt sig ned.
"Hej du." Svarar Alexandra torrt.

Dumbledore ställde sig upp framför dem alla då alla hade kommit in.
"Välkomna tillbaka till ännu ett år på Hogwarts kära barn, innan cermonin börjar så ville jag bara säga att annorlunda elever kanske kommer och går det här året. De människorna är från andra platser,årtal och kan se en aning annorlunda ut jämfört med vad ni är vana vid..."
"Han menar fjanten med pilbågen."viskade Blaise och de flesta började skratta. Damon rörde inte en min, de hade ju ingen aning om hans lilla hemlighet heller. Det var endast de fyra som trodde att han hade gått på Hogwarts tre år tidigare, de andra kände honom inte. Bara för att Dumbledore hade tagit hit honom och hans bror, Stefan. Damon gillade inte precis sin bror, men han hatade honom åtminstone inte längre.
"Känner jag dig?"frågade en kille som satt bredvid honom. Damon vände sig om och tittade rakt in i ögonen på honom.
"Nej, och jag känner inte dig."svarade Damon. Om någon skulle fråga om han var ny skulle han bara svara att han varit skygg de andra åren, att han egentligen hade gått där. Fast det var ju inte sant, men enligt Dumbledore så var det den bästa idén.

"Men snälla lilla tant-som-ser-ut-som-min-farmor", säger Hayley till Cho efter att ha sett vem som kommer att bli den nya läraren i försvar mot svartkonster. "Rosa är helt ute, och du ser ut som om du skulle kunna hoppa iväg när som helst. Kanske lika bra att hoppa hem till din grodprins där du hör hemma?" Säger Hayley och himlar med ögonen. En tjej några platser bort fnissar svagt men Cho ger bara Hayley ett ansträngt leende.
"Okej, jag är ledsen för det som hände på tåget, men kan du inte bara komma över det nu? Du fick ju Potter för dig själv i typ hur länge som helst! Skärp dig!" Säger Hayley häftigt till Cho som ser helt gråtfärdig ut.
"Du förstår inte", mumlar Cho och vänder sig bort. Hayley rycker på axlarna, om Cho ville vara en mes fick hon väl vara det.

Damon hörde hela grälet som Hayley hade med Cho, en vampyrsak som de andra inte visste. Han hörde hur långt som helst, det fanns ingen som kunde ändra på det. Men den där Hayley var verkligen dum, Chos pojkvän hade blivit mördad förra våren och Hayley gjorde inte allting bättre.
Men något som var misstänksamt så var ju det att Cho dejtade Harry, som hade sett allting som hänt Cedric. Damon kunde inte låta bli att bli mer nyfiken över den saken. Ännu värre var ju den där Umbridge som just hade stått och babblat med sin tjej-röst som fick Damon att vilja spy.
Han tittade över mot Ravenclaw bordet och fick syn på sin brors kalufs. Han talade med några andra i sin årskurs, Damon log, han skulle allt prata med Stefan senare.
"Damon? Hörde du vad jag sade?"frågade Draco och väckte liv i honom igen.
"Nej, vad är det?"mumlade Damon och tvingade sig själv att lyssna på Dracos imitation av, vad han förmodade, Harry.