Rollspel: Efter kriget

Ute på perrongen stod Hagrid,den största mannen jag någonsin sett. Mamma och pappa hade berättat om honom. Tiss satte sig på min axel, och jag log tacksamt mot henne. Jag hade saknat henne

en klatt kom och satte sig på Tariannas axel. hon började genast klappa den. jag hade precis fått syn på en ensam, mörkhårig flicka som stod en bit ifrån alla andra bredvid Hagrid och såg sig nervöst omkring. jag gick fram till henne och sade:
"hej, jag är Mira, vill du gå med mig och mina kompisar där borta?" den mörka flickan log tacksamt mot mig och sade ja. vi drog oss tillbaka till Tarianna och Miranda.

Antonia var snabbt ute och hennes orm var ingen i närheten av. Hon följde den stora mannen samtidigt som hon funderade över hur hennes orm skulle tackla Hogwarts.

jag knuffade till Miranda och sa med låg röst:
"hörru, där är den där creepy tjejen från tåget med boaormen. jag frågade vad hon hette men hon bara ignorerade mig." Miranda vände sig om mot mig för att svara men hon fick syn på någonting i fjärran och jag hörde många åååhhh runt omkring mej. jag tittade upp och fick för första gången se det väldiga slottet med dess många tinnar och torn.

Miranda tittade upp mot slottet och tappade (som många andra) hakan.

Alexandra såg tacksamt på flickan och log när hon kom fram till de andra.
- Hej, jag heter Alexandra Forest, jag bor här i Hogsmeade med min far, det är därför jag inte åkte på tåget, sa hon ivrigt och glatt till dem blygheten var som bortblåst och Alexandra visade sitt vanliga jag.

"fy sjutton" sa jag på svenska. det gav upphov till en massa fnissningar runt omkring mig.

Jag klappade Tiss på huvudet och gav henne en chokladgroda. Jag bad henne att skicka den till min lillasyster Lynn. Hon flög genast iväg, samtidigt som vi kom fram till den stora porten.

(oj förlåt, trodde tiss var en katt)

Nej det är lugnt. Man kan lätt missförstå :-)