Rollspel, från olika världar

Jezebel vände sig inte om mot Robin utan bara stirrade ut genom fönstret
"varför bryr du dig?" frågade han tyst och skakade sedan på huvudet och de tlånga håret föll ner över ögonen och han satte upp det i en toffs "Jag trodde du hade fullt upp med ditt eget, att råna folk och lura andra" sa han långsamt till Robin

Robin fnyste.
"Jag rånar folk med ett gott syfte, tänk dig själv på min tid att stå där tom i fickorna och se på när folk blir hängda då de inte kan betala skatten för att sheriffen ska få de smycken och de gott luktande bad som han kan. Jag lurar inte folk, jag ljuger inte. Endast för onda människor som vill att andra ska dö. Du skulle också stjäla för att andra skulle ha det bra, ett litet nyfött barn som blir lämnad i skogen för att dö då föräldrarna inte har råd att ta hand om det. Är det så du menar? att jag skulle låta det ske? att jag stjäl för att själv bli rikare, då har du fel. Senaste gången jag ägde ett enda guldmynt själv så var före jag gick ut i krig med Kung Richard."berättade Robin och tittade ner i marken. "Du kanske ser det som om jag rånar för att ha något att göra, roa mig själv. Kanske en aning roande det är att se sheriffens ansiktsuttryck då jag stjäl hans skattepengar och med pilar skjutandes mot ryggen då jag hoppar ner från de höga tornen. Men jag gör det för folket, mitt folk."
Robin visste inte varför han hade berättat det, det hade endast känts rätt.

Jezebel vände sig om och såg på honom och ryckte på axlarna "Vi lever i olika tider och tror du inte jag vet vad fattig dom är? hur många människor tror du inte jag ser leva på gatan som har blivit utkastade från sina hem? men det funkar inte att gå runt och råna folk så som du gör!" sa han och såg sen ut genom fönstret "Jag tror inte du gör det för att det är kul, men människor som gör saker utan vilkor och bara för den goda sakens skull finns inte!" sa han lungt. Robin lät nästan som Kain som försökte göra bra saker för andra, fast Kain gjorde det på andra sätt. men både han och Riff trodde att man kunde ha band till andra människor utan vilkor och baktankar. nej Jezebel hade sätt för mycket av de hemskheter som fanns i världen för att tro att godhet fanns

"Jag vet väl det, förresten så skulle jag inte vilja bo i er värld. Om du ursäktar, men jag klarar mig inte utan min båge och alla möjliga konstiga hus. Endast kungaslott och sheriffens ågoplatser är av sten på min tid. Konstiga saker. Kan ni bli bannlysta, hängda eller bli jagade av hästar?"frågade Robin, han blev allt mer nyfiken på framtiden, fast ändå inte så värst mycket i alla fall. Men Jezebel kanske var ganska okej i alla fall?
"Har du någon gång blivit jagad av tjugo män på häst medan du sprungit för fot? Det har jag och det var endast på håret att jag slapp undan i ett träd."berättade Robin.

"Det här är inte min värld" sa Jezebel lätt "Vi blir inte banlysta, utan satte i fängelse, vi kan bli hängda och ja vi kan bli jagade av hästar." sa han lätt "Nej jag har inte blivi jagad av en massa hästar när jag sprungit till fots, folk jagar inte mig för de vet att de brukar sluta med deras död. jag lever i skuggorna och den enda som jagar mig är Kain" sa han utan att se på dem. Jezebel tänkte på sin halvbror egentligen var de väldigt lika, de hade fått utstå samma saker, men Jezebel hatade honom för att hans far, deras far hade glömt Jezebel så fort Kain föddts. Jezebel som gjort allt för honom. han stirrade ut genom fönstret och höll tårarna tillbaka. han undrade om han egetnlgien ens kunde gråta?

Robin stod tyst ett tag, Jezebels liv var värre än Robins. Inte för att han hade ett jobbigt liv, endast då det gällde Marian och Guy av Gisburne. Han lovade starkt sig själv att inte såra Jezebel nåt mer, om inte han började det ville säga. Robin kunde sin sak om sådant, men ändå inte. Han kände inte dagens människor, han visste inte hur de tänkte eller tyckte. Men på ett mycket annorlunda sätt än honom själv och kläderna var ju verkligen underliga.
Plötsligt kom Dumbledore tillbaka med en hatt i handen, fortfarande log han brett mot dem medan Robin gjorde en grimas mot Jack.
"Nu ska ni bli sorterade. Jezebel, vill du börja?"frågade Dumbledore vänligt.

Jezebel vände sig mot Dumbledore och såg på honom
"Sorteringar hit och dit, måste man sortera in folk överallt" sa han trött och gick fram till gubben
"Har du blivit sorterad innan?" frågade Dumbledore vänligt och Jezebel bara nickade och tänkte på stora och lilla arcana, han hoppades inte att den här sorteringen skulle vara som den, han hade hatat det
"Du ska bara sätta hatten på huvudet" sa Dumbledore och Jezebel undrade om han kunde läsa hans tankar? men han gjorde som han sa och satte den konstiga hatten på huvudet och plötsligt hörde han en röst i huvudet
"JAg ser att du inte litar på någon, inte har något hopp om någon och gör vad som helst för att nå ditt mål. jag tänker placera dig i Slytherin" sa hatten och Jezebel såg på Dumbledore
"Ja ditt elvhem ligger i fängelsehålorna, din elevhemsförestånader är Severus Snape" sa han som om det skulle säga Jezebel något? han räckte över hatten till rektorn och ställde sig vid fönstret igen
"Villd du fortstäta Robin?" frågade Dumbledore

"Visst."sade Robin med ett axelryck och tog hatten från gubben och lade den slarvigt på huvudet.
"Ah, jag ser att du är intelligent, modig, ganska slarvig men ändå skötsam på samma gång. Omsorgsfull, ja det är bäst att du hamnar i Gryffindor."sade hatten i örat på honom, vilket fick honom först att bli rädd och vela ta av sig den konstiga hatten.
"Bra, bra din föreståndare är Minerva McGonagall och ditt elevhem ligger högt uppe i ett av tornen."sade Dumbledore och gick över till Jack.
"Vad är ett elevhem, jag menar varför måste vi delas in i elevhem?"frågade Robin undrande.

_________________________________________

skriver i morgon sen, ska sova nu. . . -.-" ZzZzZzZz

(Okej sov så sött)

Dumbledore log "Elevhem är lite som olika familjer, varje elev går i nått av de fyra elevhemmen, antingen Gryffindor, Ravenclaw, Hufflepuff eller Slytherin. när ni går här är de som sagt som eran familj och när ni gör något bra får ni poäng för det och om ni gör något dåligt förlorar ni poäng" sa han leende till Robin och Jezebel tänkte att han i så fall bar skulle förlora poäng, han har väll aldriggjort något bra sen han var liten

Simone satt inne i en kupé. Hade en bok i knäet, sin favorit bok. Men hon kunde inte läsa, då hon hörde hur de två tjejerna på stolarna framför fnissade och viskade. Hon gissade att det var henne de viskade om. Simone, den annorlunda, tysta och arga tjejen. "Kan ni inte bara nu.. Hålla käft ?!", fräste Simone argt och stirrade irriterat på dem. De två tjejerna tystnade genast. "Åh, sade du något just nu, lilla freaket ?!", sade ena tjejen, som låtsades att vara förvånad. "Bara.. Håll käft, jag håller på att läsa.", mummlade hon och stängde dörren. Hon kollade ut genom fönstret. Trädens gröna kronor såg alldeles luddiga ut så snabbt tåget körde. Hon visste inte varför hon satt här på detta tåget, egentligen skulle hon nog sitta och läsa en bok för sina syskon. De skulle sitta i en ring runt om henne, hennes mamma slkulle sitta en bit ifrån och amma hennes lillasyster. Men nu satt hon här i denna tåg kupén. Med en tyst killer bredvid henne som verkade gilla en av tjejerna framför. De två tjejerna var bara idioter, Simone ville egentligen putta till killen bredvid och säga att dem bara är idioter. Simone hoppade till plötsligt till när tåget stannade till och hon kunde höra folk skrika glatt "HOOOGWAAARTS!!!!!" utanför. Hon kunde se tjejerna framför prata ivrigt om Hogwarts. Simone reste sig upp, lade sin bok i den stora fickan som var i insidan av hennes jacka. Hon öppnade dörren och steg ut i den långa korridoren. Hon gick till en dör som var öppen, som visste ingen annan hade gått ut genom. Hon gick ut ur tåget, men stannade till bland all folkmassa. Hon gick tyst fram, stirrade ner på marken. Hon kollade sedan upp och började gå mot en man med långt, vitt skägg och tre killar. Hon ställde sig bredvid mannen, och kollade på honom. Kunde han vara en från det där.. Hogwarts ? Kunde han hjälpa henne hem ? "Ehm.. Ursäkta. Men jag har nog möjligtvis hamnat fel, mitt namn är Simone Jane Roscoe.. Kan du hjälpa mig hem ?", sade hon tyst, nästan ohörligt. Hon såg på de tre killarna. Alla värkade vara ett par år äldre än henne, dem var kanske.. 14 till 16 år ?