Att leva i fel värld

Super!

Jättebra!

Jag mår bättre än någonsin
En vecka senare mådde jag hyfsat bra och fick äntligen tillåtelse att lämna flygeln. Jag hoppade ut ur sängen sakta, drog på mig några kläder som låg på en stol bredvid och längtade faktiskt till lektionen med professor Snape. Professor Snape kanske inte riktigt var min favorit lärare, inte än. Hade inte haft han så mycket och jag tror helt ärligt att han hatar alla Gryffindor elever. Nu skulle vi ha han i en helt vanligt trolldryckskonst, fast denna gången var det mera värt. Vi skulle ha det med Slytherin. Jag längtade och hoppades innerligt att vi skulle delas upp och att vi skulle behöva jobba med någon från Slytherin. Jag passade in där, och valde hellre att jobba med någon av dom än att behöva jobba åter igen med någon från Gryffindor.

Jag gick sakta mot mitt elevhem för att sitta där tills lektionen började, skulle väl behöva gå ner dit med Loriy och Fia som antagligen skulle säga att dom saknat mig jätte mycket, ge mig massa äckliga kramar och le jätte stort mot mig. Jag himlade med ögonen och fortsatte att släpa benen efter mig där jag gick. Från ingenstans kom Marwin fram hoppande. Jag stannade med ett ryck och sade högt.
- Åh, varför i hela friden gjorde du så! Du kunde fått mig att ramla, ditt as!
Han tittade på mig och skrattade, hans smilegropar syntes åter igen och jag tittade på hans leende. Detta leendet var inte lika skrämmande som det förra och jag slappnade av lite.
- Så du menar alltså att jag skulle be om ursäkt? I så fall kan du lika gärna gå. För jag ber inte om förlåtelse till någon.
Han sa det med en äckligt sliskig röst. En röst en som var elva år inte skulle ha. Jag puttade mig förbi han och han åkte in lite i väggen.
- Så nu blir du sur och försöker vara lite cool genom att trycka in mig i väggen? Du kan lika gärna ge upp då lilla gumman. För du kommer aldrig bli cool.

Jag vände mig om, såg in i hans gröna lysande ögon. Jag kände hur hela jag började bubbla, men i stället för att slå till han så vände jag mig bara om och gick. Det kunde bero på att Professor Snape syntes lite längre ner i korridoren eller att jag helt enkelt inte hade mod nog att slå han. Även fast jag ville göra det mer än någonsin.

bra, meera!

JAG TRODDE ATT JAG REDAN HADE KOMMENTERAT DET HÄR KAPITLET! :O
Läste det ju för länge sen! Jättebra är det då iallafall! ♥

Ja, alltså jag tror jag skrotar denna och gör en ny .. fast om samma tjej några år senare i stället !

Kan du länka den isf ?

^Vi får se vad som händer, just nu är jag fast. så sjukt mycket som händer, mår inte okaj och ah så ..

Om det kommer en ny (inte kommit ut än) länkar jag den så klart!