En kittel full av kärlek (3:e generationen)

Hundra kapitel Gud!!!

Alltså du skriver så himla bra, mins hur det var när jag började läsa det här! Hundra långa kapitlel, du ör verkligen duktig på att skriva! Alltså du skriver bättre än vilken bästsäljare författare som helst. Varje mening frambörjar en lust att läsa vidare, och känslorna känns lika verkliga som mina egna.

Något mer som är så underbart med denna fanfiction ör att den är så lik, the real life, kärlekshistotrierna är ingen dans på rosor och det är inget förhållande som verkar hålla i längden, vilket gör att läsaren inte kan sluta läsa, liksom vem ör inte nyfiken på vilka det kommer bli i slutet!

I början måste jag säga att jag shippade Rose/Scorpius och Albus/Sarah, när Adrian kom in så hatade jag honom från första stund... Jag måste också erkänna att jag hade lite problem med att James inte gillar quiddits, fånigt av mig jag vet . Men nu kan jag inte tänka mig Albus/Sarah längre utan det måste vara James/Sarah!!
Och den där Pierre kan dra åt helvete eller dö eller något!!

Hoppas det blir en liten Draco junior! ♥
Alltså just nu ligger mitt största osäkerhet bland shippen mellan MJ o Scorpius eller Rose och Scorpius. Alltså MJ o Scorp är så himla gulliga tillsammans men ändå så vill jag att det ska vara scorose, dilemma....
Hailey kan vi bara strunta i, gillar inte henne. Hon verkar så osäker med Rose och det blir bara fel!

Förövrigt tycker jag att du lyckats bra med alla andra mindre viktiga karaktärer lika bra som de i huvudrollerna, Lily tex, så där gullig och envis med att få ihop sina bröder är liksom så himla Lily! Ginny och Harry är också perfekta kan verkligen se när Harry drar undan Albus och James från varandra!



Jaha, då var det dags att tacka författaren johhana du har verkligen förgyllt mitt liv med din underbara story om den tredje generationen, liksom, det har inte gått ett år sen du började lägga ut denna fanfiction och du har redan hunnit till kapitel 100 få fanfiction författare klarar det, men du är verkligen duktig! Inget kapitel är tråkigt och ändå klarar du av att hålla det inom styr utan att problemen blir för många och det blir jobbigt att hålla allt i huvudet, resultatet blir den mest underbara fanfiction som mugglis någonsin skådat!

Många gånger har jag faktist suttit och undrat om det inte är en författare son sitter dör bakom datorn! För det hör är bara så himla bra! Du gör så att läsaren får lära känna karaktärerna och nu är dina huvudpersoner faktiskt verkligen mina vänner!

Om du inre förstått hur mycket den här betyder för mig än, så säger jag det igen, den här fanfictionen är den BÄSTA jag någonsin läst och du är den mest TALANGFYLLDA unga författaren jag någonsin haft turen att läsa något av!

P.s det är tur att det finns några kapitel kvar för jag är inte redo att släppa taget om det här än!
I♥ this fanfiction

100 kapitel. Otroligt. Det här är nog den längsta ff jag läst här på mugglis, och jag ångrar det absolut inte. För det här är en av mina absoluta favoriter, jag älskar den. Du får mig verkligen att leva mig in i berättelsen, och seriöst tänker jag mig next generation och vad som händer dem som i din ff, att det liksom är så på riktigt (att jk Rowling har skrivit det), och du ska vara stolt och verkligen ta åt dig av vad vi skriver, för du skriver verkligen BÄST och har förgyllt många stunder. Så om du nu fattat att du är BÄST och TOTALLY AWSOME måste jg bara kommentera lite snabbt about storyn:
Aww vad kännslofyllt James del var, så fint och bäst 8} Fast jag avskydde då de bråkade, bröder ska inte bråka :'C Fast jag står ändå på Albus sida, är som sagt lite obsessed with him 83 och James förtjänade ändå en knytnäve, han borde inte gett tillbaka. Nu ska jg nt ta upp alla argument mot James hehe, det är ju faktiskt synd om honom... Och när han åkte t Sarah och bara naww *sadface* Jag kände med honom, fast han ska inte tro att Sarah aldrig kan bli hans igen!! Sluta aldrig tro och hoppas, det kmr bli bra *vill hoppa in och krama honom, och alla andra (fast inte Juliette och Pierre dock)*
Åh om bara Juliette och Pierre inte fanns, they're ruining the whole story!! Åh jag vet varför kan nt de bli ihop?! Juliette vill säkert ha massa pengar, och han vill säkert ha hennes skönhet!! Då kan Sames få kärlek ^^ omg det skulle bli toppen om det blev så, happy end liksom ♥
Scorpius del var också väldigt fin, fast jag vet fortfarande inte vad jg tycker om att MJ är tillbaka... Sure, jag gillar henne, men jg hade precis börjat hoppas på Scorrose igen liksom... Scorpius har liksom två fina tjejer att välja mellan, och det kanske blir enklare med MJ, fast kanske bättre med Rose... Omg jag vill veta vad som kmr hända gaahh
Albus tycker jag ska få nån fin mysig och godhjärtad person, som kan bringa den "gamla" (mer godhjärtade) Albus tbx... Elr så kan jg ta honom hehe 83 Nejmen bara han inte blir sviken igen och får spela quidditch är jag nöjd ^^ han har ju faktiskt gått igenom mest och mest förfärliga saker under den här ffn... :c
Eheh hade tänkt mig en kortare kommentar för jag har lite tidsbrist men du förtjänar den, om inte mer
Väntar spänt på mer, och tack återigen johhana, för allt ♥

åh det var som vanligt underbart skrivet men hoppas att james och albus blir sams igen och att James och Sara blir ihop igen. tänk om det tillslut blir Piere och Juliet och Sarah och James skulle bli ihop igen

Kapitel 101
Albus
Att vara tillbaka på Hogwarts kändes väldigt annorlunda. Jag vet inte om det är för att mina byxor har blivit för små efter mormors mat eller om det är för att det är min sista termin på Hogwarts. Min sista. Sen är det vuxenlivet som gäller. Att se mig själv som vuxen. Usch. Jag vet inte riktigt om jag kan det. När jag var yngre och någon hade sagt att jag påminde den om min pappa brukade jag blunda och se mig klädd som pappa när han kommer hem ifrån ministeriet. Klädd i kostym, trötta ögon samt en portfölj i handen. Nej. Nog för att jag liknar pappa till utseendet men där får våra likheter stanna. Egentligen ska jag inte tänka på det här nu. Jag ska ta vara på att jag bara har den här terminen kvar. Men även den här terminen börjar annorlunda. Efter att mamma och pappa lämnat av mig och Lily vid tågstationen, de kunde inte stanna eftersom de skulle åka vidare till någon av mammas mostrar för att fira hennes födelsedag eller någonting, men när Lily gått iväg för att sitta med sina vänner på tåget och jag letade efter Scorpius, så såg jag inte skymten av honom. Jag stod och letade efter hans bleka hår. Men jag såg det inte och när klockan närmade sig elva så hoppade jag på tåget och gick igenom korridorerna för att se ifall han kanske redan hittat en kupé. Men nej. Han var inte där. Däremot hittade jag Ivan och de andra. De visste inte heller vart Scorpius tagit vägen och när tåget började rulla hade vi alla en orolig och fundersam min. Vi har varit tillbaka på skolan i ett par timmar och fortfarande ingen Scorpius. Jag hoppades att Scorpius skulle vara inne sovsalen men hans säng var prydligt bäddad och ingen koffert syntes.
- Har ni hört någonting? frågar jag.
Ivan skakar på huvudet.
- Sarah syntes inte heller till, säger Jasper.
- Henne bryr jag mig inte om, muttrar jag.
Mina vänner ger ifrån sig en suck. Jag tittar på dem. De harklar och stoppar händerna i fickorna.
- Har ni någonting att säga? frågar jag.
De tittar på varandra. Verkar nästan bråka mentalt om vem som ska säga något. Lucas verkar ha förlorat tävlingen.
- Vi vet att du inte är särskilt förtjust i Sarah men vi känner att det börjar gå lite för långt. Vi börjar bli trötta på all drama. Det här är vår sista termin på Hogwarts Albus. Vi vill gå igenom den utan någon drama, säger han.
De andra nickar instämmande. Jag sätter mig ner på min säng.
- Jag har verkligen varit jobbig, eller hur, säger jag.
- Vi förstår varför du har varit jobbig men vi tycker att det är jobbigt, säger Ivan.
Jag nickar. Jag förstår dem.
- Självklart. Jag ska skärpa mig. Jag lovar, säger jag. Ska vi gå ner och äta?
På vägen upp berättar Lucas en rolig historia som hände på jullovet och vi skrattar lika gott alla lika mycket. Uppe i entrén märker vi hur den stora dörren öppnas. Scorpius och Sarah kommer in. De pratar inte med varandra utan går genast skilda vägar. Inte så mycket som en blick åt den andra. Sarah går upp för trappan och Scorpius rakt mot oss. Det tar ett tag innan han får syn på oss.
- Vart har du varit? frågar jag och slår ut med armarna.
Scorpius drar sin hand i bak på sin nacke och jag ser att han tänker på någonting.
- Kom igen, jag är vrål hungrig, gnäller Ivan.
Scorpius säger fortfarande ingenting. Jag tittar på Ivan.
- Gå i förväg ni. Om jag hjälper Scorpius med sin koffert så kanske vi kommer till matsalen fortare, säger jag.
De nickar och vi skiljs åt. På vägen ner till sällskapsrummet så säger han fortfarande ingenting. Jag bara väntar på en förklaring. Den kommer inte. Han är fortfarande lika tyst. Jag granskar honom. Ser han inte lite annorlunda ut? Ögon glittrar. Mellan dem syns en rynka. Samma sorts rynka som mamma får varje gång någon av oss syskon är sjuka. En sådan där rynka hon hade varje dag under min tid på sjukhuset. Men det är något mer. Han går annorlundare. Rakare. Som om han vore stolt. Han slänger upp kofferten på sin säng i sovsalen och när han vänder sig mot mig möts han av en frågande och nyfiken vän.
- Nå, har du glömt bort hur du pratar? frågar jag.
Scorpius suckar.
- Det har hänt lite saker. Jag tror att det är bäst att du sätter dig ner, säger han.
Jag blir orolig men jag sätter mig ner. Varenda cell i min kropp stålsätter sig. Scorpius tar ett djupt andetag.
- MJ kom hem till mig på nyår, berättar han.
Det känns som att jag tappar hakan.
- MJ? Tjejen ifrån Hawaii? säger jag.
Scorpius nickar.
- Det är inte allt, säger han och sätter sig ner.
Jag kan se hur även han stålsätter sig. Samlar kraft. Han tittar ner i sitt knä.
- MJ är gravid Albus. Och det är mitt barn, säger Scorpius och tittar upp på mig.
Allt syre i rummet försvinner. Jag tror jag kan se stjärnor framför mitt ansikte. Jag ställer mig upp. Börjar gå fram och tillbaka.
- Är du säker? frågar jag och stannar upp.
Scorpius nickar. Jag drar handen genom håret.
- Så du ska alltså bli pappa, säger jag.
Scorpius nickar igen.
- MJ tror att det blir en pojke, säger han och ler.
Jag ler också.
- Där ser man. Men vad händer nu? frågar jag.
- MJ har flyttat in i en lägenhet i Hogsmeade. Hon flyttade in i dag. Det var därför jag var sen. Så jag kommer spendera så mycket tid jag kan där, säger han.
Jag nickar. Sen börjar jag skratta. Åh gud vad jag skrattar.
- Du ska bli pappa Scorpius. Fattar du hur stort det här är? frågar jag.
Min vän instämmer i mitt skratt. Vi kramas och jag klappar honom gratulerande på ryggen. Men sen slutar Scorpius att skratta. Han backar.
- Det är något mer, säger han. Du borde nog sätta dig ner igen.
Mitt skratt dör sakta ut. Återigen ser det ut som att han ska säga någonting som tar emot. Jag sätter mig ner igen. Scorpius tar ytterligare ett djupt andetag.
- Sarah har förlovat sig, säger han.
Jag bara sitter och tittar på honom. Spärrar upp ögonen.
- Vad sa du? frågar jag och min röst är svag.
Som om någon har lagt sina fingrar runt min hals och kramar den.
- Sarah ska gifta sig. Hon förlovade sig på nyår med ett barnbarn till mormors väninna, säger Scorpius.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga eller göra. Däremot vet jag en sak: Jag kan inte längre lova Ivan, Jasper och Lucas att den här terminen kommer bli utan drama.

Rose
Jag har fortfarande inte riktigt fattat det. Scorpius ska bli pappa. Om ett par månader kommer han inte längre vara bara Scorpius. Han kommer vara pappa. Det är otroligt. Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera när jag möter honom. Vårt förra möte kändes obekvämt. Som om vi gått tillbaka flera steg i vår utveckling mot att kunna umgås som vänner. Men jag antar att det blir så obekvämt när man möter ett ex och ser hur långt de har gått vidare. Och Scorpius har verkligen gått vidare. Hailey stryker min kind. Vi står inklämd i en liten smal och ödslig korridor. Kysser varandra. Jag känner så mycket för henne. Det gör jag verkligen. Men den här med Scorpius har förvandlat mitt huvud till en röra. Hon trycker mig mot väggen. Hennes händer lägger sig på min midja. Jag fnissar i kyssen när hennes fingertoppar nuddar den bara huden under min tröja. Hon ler och fortsätter att låta händerna gå på upptäcktsfärd. När fingrarna rör sig ner under byxlinningen känner jag hur mina ben nästan domnar bort och hur det pirrar till i hela kroppen. Hailey lutar sig framåt och viskar i mitt öra.
- Jag älskar dig Rose, viskar hon.
Med hennes fingrar mot mitt mest privata ställe och de orden i mitt öra har jag helt tappat fattningen.
- Jag älskar dig med, stönar jag och kysser henne häftigt.
Stegs hörs. Röster. Men vi slutar inte. Vi bara trycker oss närmare väggen. Försöker bli ett med den.
- Herregud!
Vi vrider på våra huvuden. Hailey backar. Scorpius och Albus, samt deras tre vänner, står och tittar på oss med stora ögon. Albus kinder blir allt rödare och han vet inte riktigt vad han ska titta. Scorpius bara tittar. Stora tomma ögon. Deras vänner tittar på oss med mer intresserade ögon. Det tar ett par sekunder innan Albus inser vad hans vänner tittar på.
- Det är min kusin ni tittar på. Skärp er! säger han och börjar dra med dem därifrån.
- Men det är ju inte någonting som Scorpius inte redan sett, hör vi hur någon av killarna gnäller när de går iväg.
Jag och Hailey tittar på varandra. Sen börjar vi skratta och kramas.
- Vi behöver hitta något mer privat ställe, säger Hailey skrattande.
Jag nickar. Hon tittar på mig. Det tar ett tag innan jag förstår vad hon menar.
- Åh, du menade med en gång, säger jag.
- Ja, eller vill du inte längre? frågar hon.
Jag vet inte riktigt vad jag ska svara. Hailey tittar på mig med bedjande ögon och bara vid tanken på vad som hände inan vi blev avbrutna får hjärtat att slå snabbare.
- Självklart. Men vart? Och säg inte ett klassrum, been there done that, säger jag skämtsamt.
Det mörknar i Haileys ansikte. Jag biter mig i läppen. Fan. Varför sa jag så där?
- Men egentligen spelar det ingen roll vart vi gör det eftersom huvudsaken är att jag gör det med dig, säger jag.
Mina ord får henne att spricka upp i ett litet leende men jag kan fortfarande se att hon blev lite stött av mina ord. Jag tar henne i handen och börjar springa. Korridorerna är tomma då alla har lämnat matsalen för att gå till sällskapsrummen. Utegångsförbudet är bara minuter bort men det är ingenting som kommer hindra oss. Vi stryker längst väggar. Kikar fram bakom hörn för att inte bli upptäckt.
- Vart är vi på väg? viskar jag fnittrande.
- Vänta så får du se, viskar Hailey.
Vi fortsätter att springa. Vi stannar framför en dörr. Hon ber mig att stanna utanför för att vakta. Se så att ingen kommer. Sen försvinner Hailey in i rummet och stänger dörren efter sig. Jag tittat åt alla håll. Lyssnar efter varenda ljud. Jag vill bara ha henne i mina armar. Det kliar i mina fingrar efter att få röra henne. Jag känner hur min kropp skriker efter pirret. Efter vad som känns som en evighet öppnar hon dörren. Jag går in och blir förvånad över vad jag ser. Det är ett klassrum. Men det finns inga bänkar. De är borta. I mitten av rummet står det en säng. Jag tittar upp. Taket är förtrollat. Precis som taket i Stora salen så kan man se himlen. Det är en stjälkar natt som lyser upp sängen. Sätter den i centrum.
- Tycker du om det? frågar hon.
- Det är perfekt, säger jag.
Hailey tar min hand och leder mig till sängen. Hon kysser mig. Jag drar av henne tröjan. Vi kysser och klär av varandra vartannat och snart står vi helt nakna framför varandra. Hailey putter ner mig på sängen och vi omfamnar varandra. Kyssarna är varma och berusande. Hon lämnar mina läppar. Kysser sig neråt. Jag andas häftigare. När läpparna vandrar neråt och närmar sig så känner jag hur min andning blir allt mer ansträngd. Sen är hon där. Jag ger ifrån mig ett litet skrik. Hela kroppen skakar. Det känns som om jag ska gå sönder i tusen bitar. Och det är inte slutet på det hela. När explosionen har nått sin topp ger jag ifrån mig ännu ett skrik och kröker rygg. Jag tittar upp i taket. Om jag inte visste att det var riktiga stjärnor så skulle jag börja tro att jag svimmat. En stund senare ligger vi intill varandra och bara andas.
- Det var otroligt, säger Hailey.
Jag kan inte göra något annat än nicka instämmande. Det var otroligt. Jag kan fortfarande känna hur hela jag nästan skakar. Hon vrider på huvudet.
- Jag vill inte förstöra det här underbara ögonblicket men jag måste fråga. Var Scorpius bättre än mig? frågar Hailey.
Jag sätter mig upp. Tittar ner på henne. Hon tittar tillbaka på mig med glansiga ögon och rosiga kinder. Hon ser så vacker ut.
- Det här var så mycket bättre, säger jag och kysser henne.
Men en stund senare, när jag ligger ensam i min säng, tänker jag på hennes fråga. Den får mig att vrida mig fram och tillbaka i sängen. Och inte på samma sätt som Hailey fick mig att göra. Jag undrar. Jag tvivlar och tror. Var MJ bättre än mig?

cool

UnderbartAWSOME!

Oh my. VARFÖR TAR DU MIN TALFÖRMÅGA GAAH JAG ÄR SÅ FYLLD AV FEEEEELS OCH BARA OMFG OKOK. Jag kan seriously inte säga mer än att det är bäst och att jag älskar det gaaaah omg. Så skriv mer snart för annars kmr jag dö en mkt plågsam död så kram ♥

AWESOME! Jag hatar verkligen att bli mållös, men det är det jag går med på när jag klickar på din ff för att läsa... >.> x)
Superb! Jag längtar efter nästa kapitel!

Ny läsare här *viftar med händerna* Hittade hit igår kväll, första gången jag var inne här på mugglis på länge och har nu läst igenom så långt som du publicerat! I LOVE IT

Hallå! Fy, vad länge det tog att läsa, men det var det värt! ♥
Du skriver underbart johhana, när jag läser ser jag det framför mig och det är så lätt att sätta sig in i karaktärernas känslor!
Dessutom märker man, när man läser allt på en gång att ditt skrivande har utvecklats mycket!