PRS Velleity & Daphne (PJO/HOO]

"Wow..." mumlade Juliette.
"Ehh, ja. Vi skulle behöva hjälp med en grej," sa My.

"säg ert ärende," svarade Thanatos högdraget. Ana kände en rysning gå ner genom ryggraden.

Juliette tittade hjälpsökande på sina vänner. Hon själv hade ingen större lust att prata med dödsguden. Helt ärligt så skrämde han henne.

Eftersom ingen annan verkade säga något så harklade sig Lana försiktigt.
"Joo... vi behöver kunna navigera labyrinten, och vi fick en profetia, typ... att med din välsignelse skulle det vara möjligt," sade hon.
Thanatos skrattade. Skrattet ekade mellan väggarna.
"Lana, dotter till Apollon. Du är modig som vågar fråga. Du anar inte vilket mörker som väntar dig," sade han. Han sade det inte på ett elakt sätt, bara som ett konstaterande. Lana blev stum av rädsla.
"Min välsignelse, alltså... vad får jag i utbyte?" frågade Thanatos

Onej. Det var Mys första tanke när Thanatos svarade Lana med ett skratt. Det lät inte positivt, och så var det ju inte heller.
"Frågan är inte vad vi kan ge, utan vad du vill ha i utbyte??" frågade My.

Thanatos stod tyst några sekunder.
"Just nu vill jag inte ha någonting ifrån er. Men vi säger så här; jag ger en av er välsignelsen, och ni blir skyldiga mig en tjänst."
Ana stod tyst. Det kändes som en dålig deal att bli skyldig döden själv en tjänst. Men det var deras enda alternativ.
"Vem ska ta emot välsignelsen?" frågade hon

Juliette gillade verkligen inte att de behövde bli skyldiga självaste döden en tjänst, men vad hade de för val egentligen?
"Jag vet inte," sa hon.
"Vem tycker ni andra? Eller vill Thanatos bestämma?" frågade hon

"Nej, det här valet är ert," sade Thanatos svalt. Theo blickade nervöst mellan sig själv och sina kompisar.

"Jag röstar för Ana," sa Juliette. Hon visste inte varför men hon tyckte Ana kändes som rätt person för det här.

Typiskt, tänkte Ana. Men givetvis skulle hon göra det för sina kompisars skull.
"Okej," mumlade hon osäkert