En kittel full av kärlek (3:e generationen)

jag är också mållös för det här är superbra tycker jag du lever verkligen dig in i karaktärerna

Seriously. Scorose 4-life. Jag gillade MJ det gjorde jag. Men Rose är olycklig och Scorpius saknade Rose. Sen var MJ tvungen att komma och förstöra deras nästan återförening. ;_;

OCH SARAH. Åh herre gud, vet inte ens vad jag ska säga. Sarah du är så jävla bränd så jag vill bara sätt dig på en båt till nordpolen. Kanske skulle du prata med James innan du förhastar dig!!!!!!!

*tar ett djuuuuuuuuupt andetag.*

Du är bäst Johanna!
Lär mig skriv lika bra som dig! Haha. ♥

Okej, okej, okej! Gaa!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! gud så bra! Snart hundra kapitel och allt är så där uppochner!

James din idiot, du måste jag försöka prata med Sarah istället för att gå och bli full i hennes lägenhet!

Och stackars Scrose! precis när Rose förstår hur hon känner för scorpan så kommer MJ. Undrar ad hon tycker om trolkarlsvärlden som hennes framtida son/dotter kommer leva

Det bästa med alla komplikationer är att det kommer behövas många kapitel för att lösa dem.

och sedan har vi ju författaren
johhana alltså jag har följt den här sedan du började skriva och liksom wow, du har uppdatterar ofta och det har aldrig blivit så stora uppehåll, och nu snart hundra kapitel skrivna, alltså jag kan bara buga för mugglis egen skrivardrottning! När jag började läsa den fanfiction var jag lite tveksam, tredje generationen är inte riktigt min grej, men jag läste på och sedan bara efter något kapitel så har du fullkomligt fängslat läsaren, vet du vad, om några år kommer Sverige vara berömt för att vi har en underbart duktig ung författare!

Alla mugglisar som gilla att läsa! Hör upp! Världens bästa fanfiction finns här på mugglis!

KEEP
CALM
AND
READ
THIS!

Har typ lite mkt FEEELS just nu, men du vet att jag ÄLSKAR DET ♥

hur har du kommit på allt det här

Herregud! Det här är kapitel nr 100!Jag kan inte riktigt fatta att en idé som jag fick i Februari skulle bli så här stor. Och allting är tack vare er alla underbara läsare. Det är ni som har gjort så att vi har kommit så här långt. Utan era underbara kommentarer och er vilja att läsa så skulle jag inte ha skrivit så här mycket Ni är så underbara. Tack så himla mycket. Jag hoppas att ni verkligen har gillat det jag har skrivit hittills och att ni kommer älska det som kommer hända i framtiden. Har fortfarande flera kapitel kvar så än så länge är det inte slut på historien. En massa kramar och pussar till er! ♥♥♥♥♥
______________________________________
Kapitel 100
James
Snö. Hela trädgården är full av det. Däremot är det kallt. Jag skulle gärna stanna inomhus men med en trädgård full av snö, då kan man bara inte gå miste om att göra en snögubbe. Jag vet inte riktigt hur länge jag och Lily har varit ute men det känns som en evighet. Mina fötter är nästan bortdomnade.
- James, jag vill gå in. Jag orkar inte mer, säger hon och sätter sig ner med en suck.
Jag lyfter upp snögubbens huvud på den lite större snögubben.
- Det skulle gå snabbare om vi hade varit tre som vanligt, säger jag och kastar ett ögonkast upp mot Albus sovrumsfönster.
Då och då har jag sett hur han har tittat ut. Men varje gång han insett att han har blivit upptäckt så försvinner han snabbt.
- Kan ni inte bara bli sams någon gång? frågar vår lillasyster.
Hon tittar på mig med bruna ögon. Samma färg på ögonen som jag har. En färg som vi har ärvt av mamma.
- Jag är redo att bli sams med Albus redan nu. Det är han som inte vill, säger jag.
Lily tittar fortfarande på mig. Hon säger ingenting utan tittar bara. Det är en bedjande blick. En blick som hon ofta gav mig när hon var liten och ville att jag och Albus skulle avbryta vårt parti kortspel för att titta efter monster i hennes garderob eller under sängen. Det fungerade varje gång. Precis som nu. Jag suckar.
- Okej, visst. Jag går och pratar med honom, säger jag.
Lily ler. Jag himlar med ögonen och går in i huset. Det är helt klart varmare här inne och jag slänger mina ytterkläder över soffan i teverummet. Dörren till Albus rum är stängd och förmodligen låst, så jag går in i mitt rum istället. Jag sätter mig på sängkanten och tittar på dörren som sammankopplar våra rum. Den där dörren var perfekt när vi var små. Den var nästan aldrig stängd. Vi brukade springa till varandra jämt. Vi var bästa vänner. Och nu kan han inte ens prata med mig. Jag tar ett djupt andetag och öppnar dörren. Albus sitter vid sitt skrivbord. Han har ryggen mot mig.
- Gå iväg James, säger han.
Men jag går inte. Jag stänger dörren och lutar mig sedan mot den.
- Det här måste få ett slut Al, säger jag.
Väntar ett par sekunder. Sen tittar han på mig. Han ställer sig upp. Min lillebror. Inte så liten längre.
- Vad måste få ett slut? frågar han.
- Det här. Jag menar, inte ska vi vara ovänner. Vi är ju bröder! säger jag.
Albus skrockar.
- Bröder? Tänkte du på det i somras när du var tillsammans med min flickvän? frågar han.
- Ni hade en paus. Dessutom planerade jag inte att bli kär i henne. Det bara hände, säger jag.
Han skakar på huvudet.
- Lägg ner James. Det hände bara inte. Du har varit kär i Sarah hela tiden. Det är lika bra att erkänna det, säger Albus.
Jag suckar. Det här går inte bra. Vi står bara och tittar på varandra.
- Visst. Jag erkänner. Jag har varit kär i Sarah hela tiden. Är du nöjd nu? frågar jag.
Han skakar på huvudet och lyfter sin hand. Albus placerar sin knutna näve rätt på min näsa. Den knäcker till och jag tjuter till. Det blöder.
- Nu är jag nöjd, säger Albus och skakar sin hand.
Jag slänger mig mot honom och trycker ner honom på golvet. Vi slår på varandra. Rullar runt. Brottas på golvet och slåss lite mer. Plötsligt står Lily på tröskeln.
- Sluta! skriker hon.
Det hjälper inte. Vi fortsätter att slå på varandra. Lily skriker ännu mer och snart har även mamma och pappa kommit in i rummet. Pappa är snabbt framme hos oss. Med en styrka som bara en pappa kan ha. Han drar i sär oss. Sitter på knä mellan oss där vi ligger på golvet och flämtar sen blöder.
- Vad håller ni på med? Har ni gått och blivit helt galna? James, följ med er mamma ner och fixa den där näsan, säger pappa.
Jag säger inte emot. Både mamma och Lily följer mig ner för trappan. Jag sätter mig på en stol i köket och mamma ställer sig framför mig. Hon plockar fram sin trollstav och riktar den mot min näsa.
-Episkey, säger hon.
Det knäcker till igen. Mamma stoppar ner trollstaven igen.
- Det vore fixa det lite i alla fall. Lily, hämtar du lite blöt bomull. Vi måste tvätta bort blodet, säger hon över axeln.
Lily nickar och försvinner. En kort stund senare kommer hon tillbaka och räcker mamma bomullen. Mamma tar ett hårt grepp om min haka och böjer bak mitt huvud.
- Aj, kvider jag.
- Du förtjänar det. Brottas på golvet som om ni vore småbarn. Vad tänkte ni med? frågar hon.
- De bråkade om Sarah, skvallrar Lily.
- Lily! säger jag.
Mammas grepp om min haka hårdnar och jag tystnar. Tillslut sliter jag mig ur mammas grepp. Jag plockar upp bilnycklarna i hallen och öppnar ytterdörren.
- James Sirius Potter, du kommer tillbaka hit omedelbart. Vi har inte pratat klart om det här! ropar mamma.
Jag fortsätter bara att gå. Jag sätter mig i bilen och kör iväg. Bara kör. Det har mörknat och jag vet inte riktigt vart jag är på väg. Vägar ersätts av andra vägar. Små hus och stora hus. Allting ser likadant ut. Men längre fram, efter att jag har kört i en evighet, så ser jag ett bekant hus. Det är gigantisk och jag kör fram genom allén. Det lyser ur alla fönster. Jag parkerar min bil. Sitter kvar och tittar på huset. Det spelar egentligen ingen roll hur jag hamnade här. Huvudsaken är att jag måste träffa henne. Jag går ur bilen och går fram till dörren. Med en knuten hand knackar jag. Nästan direkt öppnar en man klädd i skjorta och fluga.
- Namn? frågar han och tittar på en lista.
- Eh, James Potter, säger jag.
Vad är det här? Jag kan höra musik och ljudet av klingande glas.
- Tyvärr du står inte med på listan, säger mannen.
- Jag vill bara få träffa Sarah, säger jag.
Men det går inte mannen med på.
- Om du inte står på listan så kommer du inte in, säger han.
Jag suckar.
- Vad står på här? frågar en röst.
Jag tittar åt sidan och får se en äldre kvinna. Jag har aldrig sett henne förut men hon kommer gående emot oss.
- Den här killen är här för att träffa ms Greengrass men han står inte med på listan, säger mannen.
Kvinnan nickar.
- Det är okej. Jag tar över här nu, säger hon och mannen går iväg.
Hon vänder sig mot mig.
- Allt jag vill är att prata med Sarah, säger jag.
- Det är tyvärr omöjligt just nu. Sarah har fullt upp med att prata med sina gäster, säger kvinnan.
Vilka gäster? frågar jag.
Hon tittar på mig som om jag vore dum.
- Du stör mitt i förlovningsfesten, säger kvinnan.
Jag backar bakåt.
- Vems förlovningsfest? frågar jag.
Hon suckar.
- Sarah och Pierres. Nej, nu får du gå. Jag har inte tid för dig längre, säger kvinnan och schasar ut mig.
Jag är helt förstummad och tittar bara på när hon smäller igen dörren framför näsan på mig. Förlovningsfest. Hon är förlovad! På nästan helt förlamade ben tar jag mig tillbaka till bilen. Hur är det ens möjligt? Vi gjorde ju precis slut. Eller ja, det förvånar mig inte. Sarah är den vackraste tjejen jag träffat, så det är inte omöjligt för henne att träffa någon annan men förlova sig? Jag startar bilen och kör i väg. Det är ensamt på vägen. Jag lägger mer tyngd på gasen. Och sakta trampar jag ner den i botten. Till susar jag framåt. Någonstans bland mina tankar så lyckas jag se hur ett djur springer över vägen framför mig. Så hårt jag kan trampar jag ner bromsen. Jag trycks framåt men står helt stilla. Ingenting hände. Djuret är borta. Jag andas. Känner hur en tår rinner. Sedan ännu en. Jag sitter här och gråter. Det är över. Det är verkligen över. Hon kommer aldrig mer bli min. Aldrig mer.

Scorpius
Jag ligger vaken och hör på hur hon andas. Det känns konstigt. Jag har nog inte riktigt insett hur jag saknat att ha någon bredvid mig i sängen. I somras så spenderade MJ nästan varje natt hos mig. Att hon nu ligger bredvid mig får mig att inte kunna sova. Jag bara ligger här. Lyssnar. Tänker på när hon kom hit.

Ljudet av mitt tappade champagneglas ekar fortfarande i rummet. Alla tittar på henne. Jag kan höra hur mamma flämtar. Sarah ställer sig upp.
- MJ, säger jag och är den första som bryter tystnaden.
Hon lyfter en nervös hand och vinkar.
- Hej Scorpius, säger hon och tittar sig nervöst runt omkring.
- Vem är det där? frågar mormor.
Hennes röst är upprörd och förvirrad. Allting som även jag känner just nu.
- MJ. Vi träffades i sommar. Vi var kära i varandra, säger jag och tittar på MJ.
Hon viker ner sin blick. Skuldkänslor. Sen tittar hon upp.
- Kan vi gå någonstans att prata? frågar MJ.
Jag tar ett djupt andetag men nickar. Jag vänder mig mot Marjorie.
- Marjorie, visar du MJ vägen till mitt sovrum. Jag kommer upp alldeles strax, säger jag.
Marjorie nickar och leder MJ ut ur rummet. Jag vänder mig mot min familj. Mamma tittar på mig. De gröna ögonen är uppspärrade och tårögda.
- Den där flickan är gravid Scorpius, stammar hon fram.
Jag nickar. Sätter mig ner. MJ är hemma hos mig. MJ är gravid. Mamma kommer fram och sätter sig på knä framför mig. Hon lägger sina händer på mina axlar och skakar mig.
- Hon är gravid Scorpius. Visste du om det här? frågar hon.
Jag skakar på huvudet. Mamma börjar snyfta. Pappa kommer fram och drar upp henne på fötter. Försöker hålla henne till sig. Trösta henne. Men mamma sliter sig ur hans famn och lämnar rummet gråtandes. Pappa tittar på mig. Han tänker säga någonting men struntar i det. Går sedan efter mamma. Jag ställer mig upp igen. Tittar på Sarah och hennes fästman samt hans farmor.
- Ursäkta mig, säger jag och lämnar dem ensamma.
På vägen upp till mitt rum knyter jag upp min fluga och slänger den på golvet. Jag knäpper upp min skjorta. Plötsligt står jag där utanför min rum. Jag suckar och går in. MJ sitter på min säng men hon reser sig upp när jag kommer in. Vi står bara och tittar på varandra.
- Hur länge har du vetat? frågar jag.
- Fyra månader, svarar MJ.
Jag räknar tyst i mitt huvud. Fyra månader tar oss till augusti.
- Du visste om det när jag åkte. Och du sa inte någonting, säger jag.
Hon börjar gråta.
- Jag tänkte säga men sen sa du vem... vad...du är och jag kunde bara inte säga det, snyftar hon.
- Om sanningen om vad jag är nu skrämde dig, varför är du då här? frågar jag.
MJ snyftar och lägger en hand på sin mage.
- Jag hittade lappen du gav till mamma. Den med din adress. När jag stod och läste den och tänkte på dig så sparkade han för första gången, säger hon.
Jag rycker till.
- Han? Är det en kille? frågar jag.
Mj rycker generat på axlarna.
- Jag vet inte. Men jag hoppas att det är en kille, säger hon.
MJ sätter sig ner igen och flämtar trött samtidigt som hon stryker sig över kulan.
- Vad är det? frågar jag lite oroligt och går fram till henne.
- Det är ingen fara. Han sparkar bara lite, säger hon.
Jag tittar på magen och lyfter försiktigt min hand. Jag kan se MJs förvåning när jag lägger handen på hennes mage. En varm känsla sprider sig genom mig. Jag kan känna sparkar mot min hand. Med stora ögon tittar jag upp på MJ. Hon snyftar och nickar glatt. Jag tittar på magen igen. Smeker den lite med min hand.
- Han är glad över att äntligen få träffa sin pappa, säger MJ.
Det drar lite i mina mungipor. Det ligger en del av mig där inne. Min son. Jag tittar upp på MJ.
- Jag ska bli pappa, säger jag.
Hon nickar gråtandes. Alla dessa tårar hon fäller får mig att inse att även jag gråter. Jag sträcker på mig och kysser henne. Alla mina nerver skriker och jag känner hur mycket jag saknat henne. Hon lägger sina händer runt min nacke. Vi trycker våra pannor mot varandra.
- Förlåt för att jag inte kom tidigare, viskar hon.
- Du är här nu, säger jag och kysser henne igen.
MJ nickar och tittar ner på sin mage. Jag lägger min hand på den igen.
- Jag var verkligen arg på dig. Du sårade mig MJ. Men jag förstår att det inte kan vara lätt. Och det kommer inte vara lätt. Men jag tänker finnas här för dig. Nu släpper jag dig inte ur mitt sikte, säger jag.
- Jag blev rädd. Jag visste inte riktigt hur jag skulle känna över att jag var gravid också berättar du att du inte riktigt är den jag trodde du var, det blev för mycket. Men jag älskar dig Scorpius. Jag slutade aldrig att älska dig, säger MJ.
Jag ler och smeker hennes kind med min fria hand.
- Jag älskar dig med, säger jag och vi kysser varandra igen.

Hon rör på sig bredvid mig.
- Varför sover du inte? frågar MJ och drar sig närmare mig.
- Ingen fara. Jag somnar snart. Somna du om igen, säger jag.
Hennes andetag fyller snart rummet igen och jag förstår att hon somnade om snabbt. Jag kysser hennes tinning samt smeker magen utanpå täcket. MJ ler i sömnen och sen blundar jag för att kunna somna.

Den bästa fanfiction någonsin! Du skriver så otroligt bra!

Jag... Jag älskar det kan vi börja med innan jag får mitt lilla utbrott...
Jag hade lust att kasta bort datorn eller smälla igen skärmen på James del! Att han aldrig kommer... Att han ens kan tro att han inte kommer lyckas få Sarah tillbaka... allt är fruktansvärt! Jag hoppas verkligen att det kommer lyckligare kapitel snart! Jag står inte ut med allt det här ._.

Och Scorp... ^-^ Han verkar ju trots allt fortfarande älska henne ^^ och, det är nog det viktigaste Han är glad efter allt som har skett x) Det förtjänar han.

♥

Wow... Liksom wow...
Jag vet själv att jag är extremt dålig på att kommentera denna fanfiction p.g.a. att jag saknar ord varje gång. Men jag är alltid här och läser!
Den här fanfictionen är helt förtrollande. Alla känslor!!!
Och jättegrattis för 100:de kapitlet!!
Jag är bara för tillfället helt stum, men jag var tvungen att skriva något... Så bara wow.. Wow!