En kittel full av kärlek (3:e generationen)

åh underbart skrivet du ska veta att du kan bli en stor författare och du får skriva en till när den här är slut

Haha, jag bara måste säga att jag längtar efter en fortsättning, tror Pierre kommer vara snäll och att de kommer gifta sig även om de inte är kära, de kommer säkert bli bra vänner.. ÅH döda mig innan du förstör mitt hjärta! ,_,

Såååå bra

du skriver så bra så man vill ha ut den som punktskriftsbok

Jag har sträckläst hela på några dagar och jag kan bara säga en sak: SÅ HILMA BRA!!
Du skriver så bra, handlingen är awesome och bara aaaragfsfkflgkd.. ♥

Well, det ser ut som om MJ är tillbaka. MJ är cool, heja henne.

Kapitel 99
Rose
- Mamma! Jag måste åka till Diagongränden. Mitt bläck är slut! säger jag och letar efter min väska.
Mamma kommer ut ifrån sitt kontor. Hon håller papper i handen och har sina läsglasögon på huvudet.
- Kan du gå in till George och Teddy när du ändå är där? Angelina skulle ge mig ett recept på hennes kycklingpaj, säger hon.
Jag nickar och drar ut låda efter låda. Till slut hittar jag min väska. Jag går in i teverummet. Mamma tar krukan med flampulver och jag ställer mig i den öppna eldstaden. Jag tar en näve pulver i min hand.
- Den läckande kitteln! säger jag och släpper pulvret.
Mitt vardagsrum och mamma försvinner och ersätts efter ett kort ögonblick utav Den läckande kitteln. Det är nästan tomt på puben. Servitören bakom baren ger mig en uttråkad blick när jag går mot dörren som leder till bakgården. Det är ingen stor bakgård och framför mig kan jag se tegelmuren. Jag knackar vant på tegelstenen och snart bildas det en dörr. På andra sidan möts jag av en livlig Diagongränd. Det ligger snö på marken men det är fortfarande fullt med folk. Barn springer runt med kanderande äpplen i handen. Inne på Flourish och Botts är det trångt. Häxor trängs för att köpa den senaste boken eller bara träffas för att skvallra. Jag lyckas i alla fall ta mig fram till bläcket och köpa det för 15 siklar. Ute på gatan igen tar jag djupa andetag då luften inne i bok affären bestod av mer parfym än syre. Även inne på Weasleys Vassa Varor så är det fullt med folk. Mest ungdomar. Jag ställer mig på tå och försöker hitta min farbror bland allt folk.
- Rose!
Jag tittar upp och får syn på Teddy uppe i en trappa. Han vinkar glatt och jag tränger mig fram. Vi kramas, trots att vi syntes för ett par dagar sedan.
- Vart är George? Mamma ska ha ett recept ifrån Angelina, säger jag.
- Han är någonstans. Jag ska gå och leta efter honom åt dig, säger Teddy och går förbi mig i trappan.
Jag står kvar och tittar mig omkring. Det är verkligen mycket folk. Genom ett fönster kan jag se ett bekant ansikte passera utanför affären. Ett ansikte som jag verkligen måste prata med. Jag skyndar mig ut ur affären.
- Scorpius! säger jag.
Han vänder sig om. Men så gör även den okända kvinnan bredvid honom. Jag visste inte ens att de hörde ihop.
- Rose, säger Scorpius och flackar med blicken.
Jag tänkte att vi kanske kunde prata lite, säger jag.
Han tittar på kvinnan bredvid honom. Jag följer hans blick. Hon ser nervös ut. Tittar sig oroligt omkring. Jag undrar vem hon är. Hon är vacker. Mörk hy och vackra ögon. Min blick vandrar neråt. Någonting stämmer inte riktigt. Hon har någonting under kappan. Jag tittar på Scorpius igen. Han lägger armen runt hennes axlar.
- Rose, det här är MJ. Vi ska ha barn tillsammans, säger han och lägger sin fria hand på hennes mage.
Jag tar ett steg bakåt. Tror att jag ska svimma. MJ. Tjejen ifrån Hawaii. Hon som krossade hans hjärta. De ska ha barn tillsammans.
- Åh, då antar jag att det jag ville prata om inte är särskilt viktigt längre. Eh, grattis! säger jag med gäll röst.
Jag ger honom en tafatt kram innan jag börjar gå tillbaka mot affären.
- Rose! säger Scorpius
Jag vrider på huvudet. Han tittar på mig med sina gråa ögon. Blicken är stadig.
- Vi får prata på Hogwarts, säger Scorpius.
Jag nickar och går in i affären. George kommer fram till mig.
- Teddy sa att du sökte efter mig. Här har du receptet. Är allt okej? frågar han.
Jag tittar på honom.
- Jag stötte på Scorpius utanför, säger jag och pekar över axeln. Han var i sällskap av en annan tjej. Hon är gravid.
Nu tror jag att George ska svimma. Han tror inte sina öron. Jag nickar. Vi går in i rummet bakom kassan. Jag ställer mig i eldstaden. George ger mig krukan med flampulver. Precis innan jag ska släppa pulvret i elden tittar min farbror på mig.
- Jag är ledsen Rose, säger han.
Jag förstår vad han menar. Alla har nog hoppats att det ska bli jag och Scorpius tillslut. Även jag har nog gjort det. Men just nu känns den idén väldigt långt borta. Jag släpper pulvret och står ett par minuter senare hemma. Jag borstar av mig dammet och går raka vägen upp till mitt rum. Jag sätter mig på sängkanten. Hon är gravid. Jag vet inte riktigt vad som gör mig mest upprörd. Att det inte kommer bli jag och Scorpius igen eller det faktum att det kunde vara jag som är gravid. Jag menar, vi skyddade oss inte. Tydligen gjorde inte de det heller. Men vad gör det att vi inte kommer bli tillsammans igen? Vill jag det? Jag antar att en liten del av mig alltid trott. trots att vi har haft andra, så skulle vi så småningom hitta tillbaka till varandra. Telefonen ringer. Med en skakig hand lyfter jag luren.
- Hej, säger jag.
Även min röst skakar.
- Är allt okej? frågar Hailey.
Åh Hailey, om du bara visste vad jag kände just nu. Då skulle du lägga på med en gång.
- Allting är okej, suckar jag.
- Jag saknar dig, säger hon.
Jag ler.
- Jag saknar dig också, säger jag.
Vi pratar en stund. Mina svar på hennes frågor är inte långa. Jag kan inte få bort Scorpius ifrån mina tankar. Efter en stund måste vi lägga på.
- Jag älskar dig Rose, avslutar Hailey.
Jag vill berätta vad jag tänker på. Men jag gör det inte.
- Jag älskar dig med, säger jag.
Jag kan höra hur hon ler och vi lägger på. Jag lägger tillbaka telefonen och lägger mig sedan ner på rygg. Jag blundar. En gravid MJ syns framför mig. Jag suckar och öppnar ögonen igen. Nu har det verkligen blivit komplicerat.

Sarah
Jag är förlovad. Om sex månader ska jag gifta mig. Med en man jag nyss träffat. Men vad gör det? Jag behöver aldrig mer få mitt hjärta krossat. Det spelar ingen roll hur mycket pengar han har eller ärver. Det spelar inte heller någon roll om min familj tycker att det här är galet. Jag kommer göra allting för att inte bli sårad igen. Och om det krävs att jag måste gifta mig för att det ska ske, då gör jag det. Jag såg en chans ur mitt lidande och jag tog den. Var det fel av mig? Jag är säker på att Pierre kan göra mig lycklig. Så länge han inte krossar mitt hjärta. För jag vet inte riktigt om jag skulle orka gå igenom det en gång till. Min moster har inte pratat med mig på hela dagen. Men jag antar att det inte bara har med mig att göra. Att Scorpius, hennes sjutton år gamla son, ska bli pappa har nog gjort sitt också. Jag har inte riktigt förstått det heller. Scorpius pappa? Det känns konstigt. Men jag vet inte riktigt hur Scorpius tänker. Hon dyker upp hemma hos honom flera månader efter att hon dumpat honom. Kunde hon inte ha kommit hit lite tidigare? Inte fem månader in i graviditeten. Jag hoppas däremot att Scorpius kommer bli en bra pappa. Att han finns där för barnet. För jag om någon vet hur det känns när ens mamma berättar att ens pappa är en kille som inte var någon viktig. Att han inte ens vet om att jag existerar. Scorpius tog med MJ ut. Visade henne sin värld. Den värld som skrämde henne. Fast han kanske bara ville få ut henne ur huset. Jag menar, med Astoria inlåst på rummet och mormor samt Vivianne som håller på och planerar förlovningsfesten, som kommer ske om två kvällar! (kvällen innan tåget går tillbaka till skolan) så är inte vårt hus någon säker plats. Jag skulle gärna också lämna området men det kan jag inte. För jag är bruden. Och jag måste sitta ner och lyssna på när de pratar om fördelar och nackdelar med att ha en klänning gjord av spets och varför det ska vara choklad i tårtan. Jag låter dem bestämma. Jag nickar bara och ser glad ut. Men jag är lycklig. Jag är lycklig att det faktiskt finns någon som jag kan leva resten av mitt liv med. Och Pierre verkar vara en underbar kille. Han bryr sig om mig. Ser till så att jag sitter bekvämt i soffan, att jag inte fryser när vi går runt i huset för att lära känna varandra bättre och han påminner mig inte ett dugg om James. De är två helt olika killar. Jag har inte haft någon kontakt med Rose sedan vi lämnade skolan, men jag antar att James har kommit hem över julen. Kanske tog han med sig Juliette och lät henne träffa dem. Precis som jag fick göra. Han har i alla fall gått vidare. Jag fick aldrig något svar på brevet jag skickade. Inte någon förklaring. Ingen bön om att få mig tillbaka. Inget. Inte för att jag ville ha något svar. Det var inte därför jag skickade brevet. Jag ville bara att han skulle veta hur mycket han sårade mig. Och jag ville lämna tillbaka ringen. Han kanske ger den till Juliette. Det kanske han gjorde med en gång. De kanske läste mitt brev tillsammans. Kanske skrattade det. Kanske så visste hon inte ens om mig. Men om hon visste om mig så tror jag inte att hon brydde sig. En tjej som hon har säkert krossat många hjärtan och gjort så att killar krossat andra tjejers hjärtan för hennes skull. Alltså passar de perfekt tillsammans. Två hjärtekrossare. Tillsammans så kanske de i alla fall får ett hjärta eller i alla fall ett samvete.
- Sarah, kom ner!
Mormors ropande av mitt namn väcker mig ur mina tankar. Jag sträcker på mig. Det känns som att hela min kropp har blivit stel av att sitta i samma position en lång stund. På lite ömma ben går jag ner till salongen, som har blivit mormor och Viviannes högkvarter.
- Vilka av dina vänner vill du bjuda till förlovningsfesten? frågar mormor.
Jag blinkar. Det har jag inte ens tänkt på.
- Eh, jag kan inte komma på någon särskild. Bara den närmsta familjen, säger jag.
Alla andra gäster kommer jag ju ändå inte känna. Gästlistan består bara av vänner till mormor och Vivianne.
- Ska du inte bjuda hon som var här och firade din födelsedag? Rose? frågar mormor.
Jag biter mig läppen.
- Nej, det behövs inte, säger jag.
- Det blir jättebra. Då kan jag sätta upp Mr och Mrs Jones. Du vet deras dotter har precis gift sig med en hertig, säger Vivianne till mormor.
Jag sätter mig ner i soffan och plockar upp en av inbjudningarna. Den är vit med silverbrodyrer. ”Förlovningen mellan Pierre Laurent och Sarah Greengrass”. Laurent. Sarah Laurent. Mitt framtida namn. Det påminner mig om att jag måste slänga de papper som jag klottrat ner Sarah Potter i. Det kanske är dags att börja klottra Sarah Laurent. Så att jag vänjer mig vid det. Sarah Laurent. Min framtid utan krossat hjärta.

Time tå read! Snart 100 kapitel! Jeeeeeeez Johanna ur awesome! ^^

♥

Jag är mållös... igen... Jag vill inte att Sarah ska vara så där! D: Jag själv känner ju mig deppig då... O.o Skulle vilja ha den glada Sarah tillbaka x) :c

Awesome! ♥