Den onämnda magiska trekampen (SV)

Så du läser en bok om oss! Jag döööör så himla klockrent! Älskar alltid när James får tipset ligga lågt och han kan inte låta bli att säga något bara för att han är han! Och Gabryella är lite Jily shipper hon med ja! Jag älskade hela matchen och det var så gulligt när James var osäker och sedan deras lilla småprat innan Gabryella fångar kvicken var också superbra!

Har du tatuerat dig?? O.O

Yey Lilys perspektiv och det här var i James så, perfekt!

Blev skitglad när jag läste om att du är sugen på attdskriva uppföljaren, att den ska vara deprimerande lät dock lite mindre kul men ändå om du skriver kan det ju inte bli annat än perfekt!

Nu ska jag gå och skriva lite på min egen berättelse så tack och hej!

Hej allesammans!
Hoppas ni haft en bra dag och ni som kommenterar ska bara veta hur mycket era ord betyder för mig!

I dag var verkligen ett bevis på vilken awkward-människa jag är...
Hade franska redovisning och trots att jag inte var jätte nervös (förvånande eftersom jag är riktigt jävla blyg i verkligheten) så skakade jag som en chihuahua och stammade och var allmänt awkward...

MY LIFE... sen gick jag upp halv 6 på morgonen för att titta på glee och lipade... *applåderar för mig själv*

MEN! Angående detta kapitel så kommer det innehålla mycket alkohol bara så ni vet...
och jag uppmuntrar er verkligen inte till att dricka ifall någon skulle få för sig det xD

Men något ni kanske märker är att jag börjar åter ta repliker och händelser som nämnts ganska tidigt i berättelsen ex. Gaby ska skaffa tatuering, repliken ''jaja prata så man förstår'', repliken ''Gör inte så att jag ångrar att jag tog hit dig, Black'' till exempel

Hoppas ni gillar det och glöm inte skriva er åsikt :3

Kram! Katta

Kapitel 88 Segerfest (Lilys perspektiv)

- Segerfest i stora salen! Ropar Pasha och folk skyndar sig mot den stora salen.

Durmstrang hade vunnit Quidditchturneringen och runt omkring mig diskuterades det om hur Potter nästan hunnit ta kvicken innan Gabryella.

- Evans, nu ska vi fira! Skrattar Black belåtet och jag ser misstroende på honom.
- Du vill fira att Durmstrang vann? Frågar jag.
- Det spelar ingen roll, men vart det är fest så är jag där, svarar han och jag himlar med ögonen.
- Det är ju klart, svarar jag.
- Marodörerna måste hålla uppe sitt rykte, svarar Remus och jag skakar på huvudet.
- Ska ni riva stället eller? Frågar jag ironiskt.
- Det tror jag att Durmstrangarna gör åt oss, säger Black och jag kan se hela scenariot.

När vi kommit till den stora salen är redan flera elever från Durmstrang där och flyttar på bord och fixar fram nya möbler och mat.

- Jag hade verkligen hoppats på att slippa se Durmstrang vinna, säger Abigail när hon kommer fram till oss.
- Hogwarts var nära, säger ja- Potter.
- Ja, men det är inte pokalen jag syftar på. Ni har förmodligen inte sett Gabryella berusad, säger hon och Blacks intresse ökar.
- Hur är hon då? Frågar han nyfiket.
- Det får du se, svarar Abigail.
- Gaby har sagt att hon inte är så mycket för sprit, säger Remus och Abigail nickar.
- I vanligt fall, men när hon vinner i Quidditch, oavsett hur viktig eller stor tävlingen var så firar hon stort, svarar Abigail och suckar och nickar mot dörren.
- Precis som resten av Durmstrang, säger hon och jag vänder mig om och ser hur flera tunnor rullas in, flaskor bärs in och fyller flera bord.

Marodörerna ser rent ut sagt uppspela ut och jag kan inte låta bli att le åt deras miner när mer och mer bärs in.

När hela Durmstrangs lag har kommit in börjar ett evigt jubel och flera har ställt sig på borden.

- Låt festen börja! Vrålar Pasha och öppnar en av flaskorna och räcker Gabryella och tar en till sig själv.

Musik börjas spela så att det nästan är omöjligt att höra vad någon sade och spriten flödade i hela rummet.

Jag såg bort mot Gabryella och Pasha som fortfarande stod på bordet och drack rakt ur flaskan innan Gabryella hoppar ner och försvinner, men självklart efter att hon själv skrikit något på bulgariska.

- Detta blir då en syn för livet, skrattar Black då flera har börjat spela Quidditch inne i rummet.
- Hur kan lärarna gå med på detta? Utbrister jag.
- För att de har fått lite vett i sig! Skrattar Potter.

Gabryella kommer vinglande mot oss med flera flaskor och några glas. Hon ler när hon ställer ner glasen och flaskorna vid det lilla bordet vid oss och sätter sig i en av stolarna.

- Nu ska ni få något gott, säger hon och börjar mixa de olika dryckerna.
- Är det där säkert? Frågar Remus och Gabryella ser roat på honom.
- Alltid lika förnuftig, skrattar Gabryella och räcker fram ett glas till var och en av oss.
- Skål, säger Gabryella innan hon häller i sig sin dryck.
- Vad är detta? Frågar Potter och hans ögon tåras upp.
- Jag vet inte, svarar Gabryella och fyller på sitt glas.
- Du är galen, skrattar Sirius och dricker upp sitt.

Försiktigt smakar jag på Gabryellas dryck och känner hur det bränns i hela halsen och hur illa det smakar, men upptäcker snabbt att eftersmaken inte var så illa.

- Sirius! Säger någon bakom mig och jag vänder mig om och ser en Slytherin elev som var obehagligt lik Black.
- Regulus, muttrar Black och Regulus drar med sig Black.
- Det är Sirius bror, eller hur? Säger Gabryella och Potter nickar.
- Regulus Black, femte året i Slytherin, svarar han.
- Han ser inte ut att vara en femte årselev, säger Abigail.
- Han har dem typiska ’’Black generna’’, säger Remus.

När Black kommer tillbaks ser han en aning besvärad ut, men det försvinner snabbt när Gabryella blandar ihop ännu mer dricka.

- Syskon är värdelösa! Utbrister Gabryella.
- Håller med, svarar jag.
- Mina bara dricker, bråkar eller dör! Säger Gabryella och klunkar i sig av sin dryck.
- Min pratar bara med mig ifall någon är döende! Säger Black.
- Min pratar inte ens med mig, säger jag.
- Skål, för värdelösa familjeförhållanden! Säger Gabryella.
- Skål, säger Black och jag i mun.

Ju längre tiden gick och det blev kväll var nog ingen i hela salen helt nykter.

- Vi ska ha ett stort hus med en stor trädgård! Nära skogen måste den va’…, sluddrar Gabryella och Sirius nickar.
- Sen måste vi ha en vinkällare, säger Gabryella bestämt och fyller på sitt glas.
- Älskling, jag tror det räcker snart, säger Black försöker ta undan flaskan.
- Nej, Sirius, säger Gabryella envist.
- Du kommer spy, säger Black och Gabryella himlar med ögonen och mumlar något på bulgariska.
- Prata så man förstår, flicka, säger Black.
- Satans hjälpredor är på väg hitåt, säger Gabryella och jag ser Kelsey, Sandy, Melissa och Alice komma emot oss.
- Grattis till vinsten, Krum, säger Kelsey med en fejkad vänlighet.
- Tack, Kelsey, svarar Gabryella och sätter sig rakt.
- Får vi slå oss ner? Frågar hon och nickar mot den lediga bänken vid oss.
- Javisst, svarar Gabryella och vi ser alla misstänksamt på henne.
- Jo, Gabryella. Jag hoppas att vi skulle kunna glömma det som hänt och fokusera på det bättre, säger Kelsey och Black fnyser högt och jag kan inte låta bli att hålla med honom.
- Självklart, säger Gabryella och vi ser alla chockat på henne, inklusive Kelsey.
- Faktiskt, så tror jag inte att jag och Sirius har varit lyckligare och det är tack vare denna incident har vi verkligen insett hur mycket vi älskar varandra, säger Gabryella och tar en stor klunk ur sitt glas.
- Så bra, säger Kelsey och ser irriterat på Gabryella och Black som nu sitter och håller sig för skratt.
- Vi borde nog gå vidare, eller vad säger ni? säger Kelsey och Sandy nickar och de går sin väg.
- Du gillar provocera, konstaterar Black nöjt.
- Självklart, det är därför jag måste komma på en tatuering att ha på vänstra handleden, svarar Gabryella.
- Varför? Frågar Potter nyfiket.
- Dödsätarmärket sitter på vänstern, och här ska det inte sitta någon! Svarar Gabryella och Black skrattar.
- Du kan mitt namn, föreslår han.
- I helvete heller! Vem vet vad du får för dig i framtiden. Hamnar väl förmodligen i Azkaban, skrattar Gabryella.
- Mord på dig, svarar han.
- Ångra inte att jag tog hit dig, Black, skrattar Gabryella.
- Jaja, tala så man förstår, säger Black och Gabryella smäller till honom.
- Potter, ge mig drickan, säger jag och nickar mot ena flaskan.
- Ser man på, Evans! Ska du dricka? Skrattar Potter.
- Jag funderar på att smälla flaskan i huvudet på dig, svarar jag och sträcker efter flaskan.
- Vem var det som skulle hamna i Azkaban för mord igen? Frågar Remus och alla skrattar förutom jag och jag fyller på mitt glas.

Från mitt andra glas, blev det fler och fler och jag kan inte minnas om jag drack mer än åtta glas innan jag hade däckat.

Jag vaknade inne i mitt och Gabryellas rum och sträckte på mig då jag upptäckte något. Jag var inte ensam i min säng.

- Vad i…, muttrar jag trött och lyfter på täcket för att se vem det var.
- Potter! Utbrister jag förfärat och knuffar ut honom ut sängen.
- Umpf, vad håller du på med Evans?! Utbrister han.
- Vad gör du i min säng, James Potter? Skriker jag.
- Snälla, håll käften, muttrar Remus från andra sidan rummet och han tycktes ha somnat på golvet.
- Vad gör ni här? Frågar jag oförstående.
- Vi vet inte! Säger Potter som rest sig upp.
- Håll käften, vissa försöker sova, muttrar Black.
- Ni kan gå till er egen sovsal och sova! Säger jag gällt.
- Var inte så dryg nu, Evans, säger Potter och jag blänger ilsket på honom.
- Sluta bråka för en gångs skull! Utbrister Remus irriterat.
- Vi kan inte sluta bråka! Säger jag.
- Det har blivit vår grej de senaste åren, säger Potter.
- Potter, det finns inget ’’vår’’, säger jag bestämt.
- Om det får dig sova bättre, svarar han och rycker på axlarna.
- Jag vet vad som skulle få mig att sova bättre! Säger Black argt och sätter sig upp.
- Håll käften, Black och gå och lägg dig i din egen sal! Svarar jag.
- Håll käften själv Evans! Du väcker Gabryella, svarar han.
- Hur kan hon inte vara vaken? Frågar Potter och Sirius petar på henne.
- Vi skulle väl inte väcka henne, eller hur var det Tramptass? Frågar Remus ironiskt.

Jag reser mig upp och känner hur alla glasen från i går kväll var ett dåligt beslut. Baksmällan tar över och jag reser mig upp och springer in till toaletten och väl inne så kommer allt ut.

- Perfekt, nu spyr Evans! Skriker Potter.
- Lily, mår du bra? Frågar Remus oroligt.
- Evans! Du väckte Gabryella! Skriker Black och jag kan inte låta bli att le åt dem.

För hur mycket jag än förnekade hade de allihop blivit mina vänner. Mina väldigt bakfulla vänner.

Skriv mer

Tack så mycket!
håller på med nästa kapitel och det kommer hända en hel del spännande grejer i det så ser fram emot att kunna publicera det ;D


*800:de inlägget, YAY! segerdans*

Längtar

IIIIIIIIIIIIIHHHHHHHHHHH
FEEEEEELS
GAAAH
Mållös
"För hur mycket jag än förnekade hade de allihop blivit mina vänner. Mina väldigt bakfulla vänner."
♥ x 1000
Vet nt vad jg ska säga, kan nt beskriva din ff, din talang eller dig ♥

Lele: Tack så mycket! :3♥
Freddelito: Jag kan inte beskriva dig, underbara du! ♥
IIH! du anar inte hur kul jag tycker det är när någon plockar ut ''favorit'' delar ur kapitlarna! ♥
Förhoppningsvis finns det något du gillar extra med detta kapitel ;3

Hej allesammans! :3
Nu sitter jag här, allmänt död på grund av skola och att jag ville mer än allt annat för tillfället lägga ut detta kapitel

Är rätt nöjd med det om jag får säga det själv

Lite saker som rör kapitlet:
Йа: bulgariska, uttalas Da.
Deprimo: trollformel som trycker ner saker
Incarcerus: trollformel som binder motståndaren i konjugerat rep
Glisseo: gör ytor hala
Locomotor Mortis: Låser fast motståndarens ben


tror det var det typ...

Hoppas ni gillar det och glöm inte kommentera er åsikt eller andra tankar som rör fanfictionen (eller annat för jag har ett allmänt tråkigt liv xD)

KRAM! Katta :3♥



Kapitel 89 йа (Sirius perspektiv)

Jag satt med den lilla asken i min hand. Jag kunde inte avgöra om jag skulle hålla den i höger eller vänster hand.

- Du menar allvar. Du tänker verkligen göra det, säger James och ser på asken i mina händer.
- Ja, svarar jag och tänker tillbaks.

Allt jag och Gabryella hade genom gått på bara ett par månader var så otroligt mycket för ett ungt par som vi och jag visste att det skulle bli lättare att säga adjö till henne om hon hade en ring på fingret. Ett tecken på att det var vi.

- Jag kräver att få vara bestman, skrattar James.
- Självklart Tagghorn, utan din hjälp skulle jag aldrig ha fått henne, säger jag, lättad över att någon stöttade mitt beslut.
- Men våga inte rymma iväg med henne! Jag behöver dig här, vi har ett rykte, säger han bestämt och skämtsamt samtidigt.
- På tal om vårt rykte, det var ett tag sedan, säger jag och vi utbyter en blick innan vi är uppe på våra fötter och går längst korridoren i jakt efter ett passande offer.

Som vanligt blev ett antal Slytherin-elever offer för att flyga runt i cirklar, hänga upp och ner i luften, vårtor med mera, men det kändes bra att göra dessa grejer igen efter att ha legat lågt den senaste tiden, eller rättare sagt de sju månaderna jag och Gabryella varit i ett förhållande.

- Deprimo! Hör jag en allt för igenkännlig röst.
- Bättre kan du! Ryter Pasha bestämt och jag och James kikar försiktigt in i försvar mot svartkonsterklassrummet där Gabryella stod andfådd och sköt trollformel efter trollformel mot Pasha som till största del såg uttråkad ut.

- Incarcerus, ropar Gabryella, men Pasha avfärdar även den formeln.
- Glisseo, säger Pasha lugnt och Gabryella halkar till på den nu hala golvet vid hennes fötter.
- Locomotor Mortis, säger Gabryella utmattat och hennes stav flyger snabbt iväg när Pasha avfärdat den.
- Kan vi ta en paus? Frågar hon utmattat och jag ville inget mer än att gå in till henne och hålla om henne.
- Tror du att du kan ta en paus inne i trekampen? Frågar Pasha irriterat.
- Snälla, ber Gabryella.
- Ta upp din stav, svarar Pasha kort och Gabryella suckar tungt innan hon gör som hon blivit tillsagd.

Jag och James gick därifrån efter deras samtal eftersom han trodde jag skulle hoppa in i rummet och slita staven ur Pashas hand. Vilket jag visserligen gjort om han fortsatte utmatta Gabryella på det viset.

- Nämen hej min sköna! Säger James när vi får syn på ett rött svall som förgäves försöker gå ifrån oss.
- Potter, svarar Lily och vänder sig om.
- Orchideous, säger James och räcker fram en bouquet med orkidéer och liljor till henne.
- Tack, men jag hatar liljor, svarar hon, men tar emot blommorna till min stora förvåning.
- Du heter Lilja, Lily, säger jag och hon himlar med ögonen.
- Behöver jag säga mer? Frågar Lily och börjar gå i vår takt mot uppehållsrummet.
- Ja, vi kan inte få nog av din ljuva stämma, säger James och jag kan inte hålla mig för skratt resten av vägen till porträttet som ledde oss in till uppehållsrummet.
- Röd ånga, säger Lily och vi går in i uppehållsrummet.
- Vad exakt är röd ånga? Frågar jag James som rycker på axlarna.
- Ingen aning, svarar han och vi går tillsammans med Lily och sätter oss vi Remus som sitter med bok under näsan.
- Måntand, lägg ner boken, säger James och Remus ser upp några sekunder från boken innan hans fulla fokus är i boken igen.
- Sirius planerar att fria, säger James för att väcka hans uppmärksamhet och Remus och Lily ser chockat på mig innan Remus kastar boken på mig.
- Är du från vettet? Utbrister han.
- Vad? Frågar jag chockat.
- Du kan inte fria! Ni har just blivit sams, svarar Remus.
- Snart åker hon tillbaks till Durmstrang och jag tror vårt förhållande skulle fungera bättre ifall vi skulle vara…, säger jag innan Lily avbryter.
- Förlovade? Sirius Black, du är dummare än jag trodde! Hur skulle det göra något lättare? Frågar hon.
- Tja, hon skulle inte glömma sin fästman i första taget, svarar jag.
- Du är rätt oförglömlig, muttrar hon och skakar på huvudet.
- Tack, svarar jag glatt.
- Det är inte alltid något positivt, Black, säger hon buttert och lutar sig tillbaks mot sitt ryggstöd.

Vi bestämde oss för att lägga det tidigare samtalet bakom oss och började istället spela några omgånger av knallkort.
Lily var till min stora förvåning väldigt duktig på det vilket gjorde det roligare att se James frustrerat förlora mot henne eftersom han inte kunde bli arg på henne hur mycket han än försökte.

- Hon fuskar! Skriker James och kort flyger runt bordet.
- Det gör jag inte! Du är bara urusel på det, skrattar Lily nöjt efter att ha vunnit mot honom för sjätte gången i rad.
- Du tar till med något mugglar knep, muttrar James och Lily skrattar nöjt åt honom och ser på klockan.
- Vi borde förmodligen gå till sängs. Vi har test i trolldryckskonst i morgon, säger Lily besviket.
- Skulle inte tro det rödluvan, sitt, säger jag och hon himlar med ögonen.
- Byracka, säger hon och jag kan inte låta bli att skratta åt hennes nöjda min.
- Fyndigt, skrattar jag.
- Vad har hänt med dig? Frågar Remus förfärat och när jag vänder mig om ser jag Gabryella som ser slitnare ut än någonsin.
- Träning inför den sista uppgiften, svarar hon och sätter sig bredvid mig.
- Pasha kommer ta kol på dig, säger jag och lägger armen om henne.
- Nejdå, svarar hon, men får höga fnysningar från oss alla.
- Du tränar med Pasha varje dag i flera timmar, Gaby, säger Remus allvarligt.
- Du kommer kollapsa tillslut! Säger jag och hon himlar med ögonen.
- Jag har varit under värre saker, säger hon och kramar om min hand.

Vi lät ämnet vara och det enda som kretsade i mitt huvud var hur jag skulle göra det. Frieriet. Det var tvunget att vara speciellt och unikt. Något ingen någonsin hade sett tidigare, eller skulle jag välja ha det enkelt?

- Sirius! Säger Gabryella och jag återkommer till verkligheten igen efter mina tankar.
- Ja? Frågar jag förvirrat.
- Följer du med till Bulgarien ett par dagar på påsklovet? Frågar Gabryella och ler mot mig.
- Visst, svarar jag innan jag inser något.
- Vet din far om incidenten? Frågar jag skrämt.
- Ja, men oroa dig inte. Han är för gammal för att orka mörda dig, svarar Gabryella med ett skratt och kysser min kind.
- Jag får huvudvärk av er två, säger Lily och både jag och Gabryella himlar med ögonen.
- Det är för sött! Säger Remus och skakar på huvudet.
- Så farliga är vi inte! Säger Jag.
- Ni verkar ju nästan leva i symbios! Ni klänger mer på varandra än vad Lily gör med sina böcker, inget illa menat Lily, säger Remus och möts av en förvånad blick från Lily.
- Ni överdriver, skrattar Gabryella.
- Man får diabetes av er två, säger James.
- Fyndigt, Potter, säger Lily och verkar mena det.
- Nåja, nu ska jag lägga mig, ska den ena halvan av Sibryella med eller inte? Säger Lily och jag och Gabryella börjar båda skratta.
- Jag stannar, men tack för inbjudan, Evans! Säger jag och blinkar med ena ögat mot en suckande Lily.
- Jag stannar, skrattar Gabryella när Lily sett irriterat på henne.
- Kan du följa med mig en runda? Frågar jag Gabryella och känner hur de andra ser skräckt på mig. Jag visste att jag var tvungen göra det snart. Påsklovet närmade sig och för att få tillbaks familjen Krums förtroende var jag tvungen att göra något drastiskt.
- Javisst, säger Gabryella och ser en aning misstänksamt på mig.

Vi går ut ur uppehållsrummet och börjar gå mot vid-behov-rummet. Jag hade en plan.

- Vad har du i kikaren, Black? Frågar Gabryella när jag varit tyst hela vägen.
- Du får se, svarar jag och öppnar upp porten mot oss.

Rummet såg precis ut som första gången vi besökte det: Bäckmörkt.

- Får jag fråga varför det är helt kolsvart? Frågar Gabryella med ett skratt när vi går in i rummet.
- Det var så du ville ha det första gången vi besökte det, svarar jag och drar henne närmare mig.
- Det fanns en lite ljuskälla dock, svarar Gabryella och ett sken av ljust ljus lyser mot oss som månsken mot en sjö.
- Nöjd? Frågar jag och hon ler.
- Perfekt, svarar hon och ser sedan misstänksamt mot mig.
- Det är något jag måste säga, säger jag och hon fortsätter se misstänksamt mot mig.
- Vadå? frågar hon en aning nervöst.
- Jag älskar dig, börjar jag och fortsätter:
- Hela mitt liv har jag känt mig som jag aldrig riktigt passat in, men efter att jag träffade mina vänner föll en del pusselbitar på plats, men jag var ändå inte komplett. Ju fler och fler vänner jag fick och alla flickor som kom och gick, så var det ändå något som fattades. Det var någon gång då jag såg en väldigt vacker häxa flyga och jag föll för henne direkt, säger jag och ser Gabryella rodna en aning.
- Jag lärde känna henne och för varje gång jag hörde hennes röst, skratt eller bara såg henne, insåg att det var det som hade fattats. Du var min fattande pusselbit, Gabryella och utan dig finns det ingen chans jag är komplett och du är, med all säkerhet, min livskärlek, säger jag och tar ett djupt andetag.
- Så, Gabryella Marienda Krum, vill du göra mig den stora äran att någon gång i framtiden, trots allt vi kommer vara tvungna att genomlida i höst och i ett år, gifta dig med mig? Frågar jag och går ner på ett knä.

Gabryella ser ut att vilja brista ut i gråt och skratt samtidigt då hon slår för höger hand för munnen när jag tar fram den guldiga ringen som är täckt med små diamanter och en stor diamant som skiner klarare än något annat jag sett.

- Йа, svarar hon och nickar.
- Ja, på alla språk som går att talas, skrattar hon och slänger sig runt min hals.

Skriv mer

Lily var till min stora förvåning väldigt duktig på det vilket gjorde det roligare att se James frustrerat förlora mot henne eftersom han inte kunde bli arg på henne hur mycket han än försökte. 


Min absoluta favoritdel i detta kapitel men älskade som vanligt allt!
Länge komentar kommer när jag kommer hem från skolan!

Du är en helt fantastisk människa, är som vanligt helt mållös av din ff.

FRIERIET IN MY HEART SIBRYELLA FTW ♥

Det här kapitlet var helt otroligt, älskade alla små fyndiga kommentarer som rödluvan, byracka och diabetes haha, satt hemma som ett fån och log från öra till öra C:

Älskar hur du får in allas relationer, liksom att du fortfarande har med Sirius-James och hur de busar samt lite Remus-Lily hur de båda älskar böcker, om du förstår vad jg menar cx

"- Nåja, nu ska jag lägga mig, ska den ena halvan av Sibryella med eller inte? Säger Lily och jag och Gabryella börjar båda skratta.
- Jag stannar, men tack för inbjudan, Evans! Säger jag och blinkar med ena ögat mot en suckande Lily."

Haha älskar det, min favoritdel tror jag, helt klockren X3 hur kan man inte avguda Sirius och hans humor liksom (och den skrivartalang du avbildar honom med såklart)


"- Så, Gabryella Marienda Krum, vill du göra mig den stora äran att någon gång i framtiden, trots allt vi kommer vara tvungna att genomlida i höst och i ett år, gifta dig med mig? Frågar jag och går ner på ett knä.

Gabryella ser ut att vilja brista ut i gråt och skratt samtidigt då hon slår för höger hand för munnen när jag tar fram den guldiga ringen som är täckt med små diamanter och en stor diamant som skiner klarare än något annat jag sett.

- Йа, svarar hon och nickar.
- Ja, på alla språk som går att talas, skrattar hon och slänger sig runt min hals."

Gaah. Feels. Det där, var nog det finaste frieriet jag någonsin sett/läst (för jag har ju såååå mkt erfarenhet av sånt men iaf), höll själv på att börja gråta av lycka och Sibryella-fangirling 8'}
Och varför är alla så emot att Sirius skulle fria?! Det är den bästa idén jag hört på länge att fria ju!!!!
Om nån nånsin friar t mig och jg vill svara ja ska jag absolut sno Gabys replik "Ja, på alla språk som talas", så OTROLIGT FINT OCH ROMANTISKT ♥

Alltså, en snabb sammanfattning av kapitlet på 2 ord: HUMOR OCH ROMANTIK

(men Pasha kan gå och dö, pressa henne nt sådär!!!)

Tusentals kramar ♥ /fredrika