Forbidden love PRS Lupple och Emma07

Sienna fick verkligen försöka hejda skrattet som ville brista ut av hans berättelse. Det var ändå en väldigt skicklig tolkning av det som skett måste hon säga.
Samtidigt smälte ju hjärtat helt åt att se dem sådär, att se barnen så nyfikna och Edvard så engagerad i dem. Att han ansträngde sig för att göra en historia utav det som skulle passa barnen. Hon log stort och höll fram handen, det var något som kändes lite overkligt ännu. Att hon skulle få ett ordentligt bröllop med honom, för även om de var gifta hade de ju inte haft det riktigt. Allt hade varit väldigt hysh-hysh för att dämpa skandalen.
"Det ska också firas senare att den onda draken skrämdes bort." tillade hon leendes.

Edvard nickade glatt av Siennas tillägg och såg på barnen.
"Och då ska ni få vara med och fira och verkligen se till att draken hålls borta. Ni flickor ska få fina prinsessklänningar och ni pojkar ska vara ståtliga som små prinsar. " Viskade han och detta fick dem ju nästan helt att tappa förståndet.
Några nästan klättrade på Sienna och de andra på honom.
"När då? När då? Får vi ha svärd? En tiara? Mamma jag vill ha en tiara. " Alla dessa ord, frågor kom som i en svärm och Edvard skrattade lågt och fångade upp pojkarna.
" Vi får se." Viskade han och pussade dem på kinden.

Sienna skrattade genast till av barnens söta reaktioner, det var väldigt roligt att dem var så taggade på det - även om dem antagligen inte förstått att det var som ett bröllop så var bara ett firande där de fick klä upp sig så en väldigt stor sak.
"Vi måste ju hinna hitta fina kläder till er och planera allt först." log hon, brydde sig inte om att kommentera att de inte kunde ha svärd - hon ville inte döda deras glädje, inte minsta lilla av den.
MaryLou hade snart kommit upp till Siennas knä, en av hennes favoritplatser - även när hon blivit större hade han alltid velat vara nära och gosa en hel del.

" Jag kan hjälpa." Viskade Evelyn lyckligt och tog sig upp i pappas knä.
Det var som en liten oskriven regel bland syskonen att när MaryLou intog sin favoritplats så lät de andra henne sitta där, själv.
Edvard kände sig nästintill attackerad med händer och fötter precis överallt och han försökte hålla om de alla tre och pussa på dem.
Vilket fick dem att lugna ned sig lite.
Vilket var tacksamt. De frågade som frågor om firandet som om mormor och morfar och farmor och farfar skulle vara där.
" Alla kommer vara där." Viskade Edvard mot dem leendes och såg på Sienna med lyckliga ögon.
" Bra sammanfattning åt dem, eller hur?" Flinade Edvard mot henne och lutade sig fram för att ge henne en snabb puss på kinden innan han såg på barnen.
"Ska vi ta oss ut till trädgården, se om ni kan hitta några skatter?" Frågade han och Rafael och Andrew nästan rullade ned från sängen i sin iver.
" Vänta på oss eller Amanda. " Sa han skarpt och släppte även ned Evelyn som tog sig lite dansande fram över golvet.
Han behövde klä på sig.

Det var riktigt fint att se barnens nyfikenhet och att de var så nära.
Hans lilla fråga fick henne att brista i skratt - det var ju en väldigt bra barnvänlig tolkning av vad som hänt åtminstone.
"Oja, alldeles perfekt." flinade hon roat, lutade huvudet lätt emot honom och log stort igen då barnen blev så ivriga att få ge sig ut.
"Du vet, dem lär antagligen vara halvvägs ut till trädgården redan när vi tar oss ut." retades hon lätt, det var ju åtminstone ett smidigt sätt att skicka iväg dem för en stund. Även MaryLou följde glatt efter dem direkt.

Edvard såg på sin fru, skrattade lyckligt och kysste henne passionerat.
"Då får vi allt ta och använda vår magi och skynda oss." Flinade han och tog sig upp ur sängen och tog sig till garderoben för att slänga på sig de enklaste kläderna han hade och vandrade mot dörren, baklänges.
"Och du min sköna, behöver ta din medicin. Vi har en natt framför oss." Flinade han innan han snurrade runt och tog sig ned till hallen och fann dörren, öppen.
Han fick på sig sina kläder och fick på barnen som inte riktigt var lika snabba med att klä på sig sina kläder och skickade ut dem.
Tog sig själv ut och fångade in MaryLoy och Rafael och rättade till deras kläder innan han lät dem springa fritt i trädgården.
Den var stor och vacker och helt underbar för barnen att leka i.

Sienna besvarade minst lika passionerat kyssen, stort leendes.
"Vi kan ju inte låta dem små prinsessorna och prinsarna vänta." skrattade hon, följde honom roat med blicken samtidigt som hon drog sig upp ur sängen för att hitta nåt att ta på sig. Avbröts dock av Edvards ord och skrattade till.
"Men Edvard då, du kommer snart ha slitit ut dig helt om du aldrig sover." retades hon oskyldigt, även om det knappast har sömnbristen som var den största energitjuven.
Hon log fortfarande då hon fått på sig kläder - och tagit medicinen - och kom ut till dem i trädgården.

Edvard såg mot henne och skrattade lågt av hennes ord.
När hon kom ut så gick han fram och kysste henne mjukt.
"Älskling. Du vet att jag sover bättre efter en stund med dig." Viskade han och pussade hennes kind innan han tog sig fram till barnen för att leka lite med dem men också hålla koll så det inte blev något bråk.

Sienna besvarade mjukt hans kyss och lade armen om hans midja, vilken hon höll kvar även efter att dem avslutat kyssen.
"Kanske det inte är sömnbristen jag borde oroa mig mest över då." viskade hon retsamt, log stort emot honom. De alla var så fina ihop, det var så fint att se honom ihop med barnen. Hon själv följde snart hans exempel med att börja leka med barnen istället och ägna sig åt dem, vilket var något av det hon älskade - att få tillbringa tiden med dem och se dem lyckliga.

Han var helt uppslukad av lekstunden med barnen och ofantligt lycklig över denna stund med sin familj, så när han vände upp blicken och fick syn på sin farmors vagn på grusplanen framför som han slog av en otrolig chock- vad sjutton gjorde hon här?
Hade de ett möte kanske? Han blev genast väldigt medveten om sitt klädval vilket hon absolut inte skulle uppskatta.
Han släppte ned Evelyn som han hållit i för att gå fram och möta henne och han såg hennes missnöje, nästan ilska långt innan de nådde fram till varandra.
" Edvard." Sa hon lågt men skarpt.
" Detta är avskyvärt." Fortsatte hon och han fattade absolut ingenting.
" Farmor, jag." Började han men hon avbröt honom.
" Att ha älskarinnor Edvard är vanligt, men att köpa ringar till dem är något som hela familjen får skämmas över. " Fortsatte hon i samma väldigt låga ton och missnöjda ton.
Edvard stirrade mot henne, så alla hade hört dessa löjliga rykten utom honom?
"Farmor. Hur?" Började han igen men hon avbröt honom ännu en gång.
" Att köpa en ring i denna stad, i denna by. Alla vet ju om det." Viskade hon och greppade tag om hans arm för att liksom dra honom längre bort.
" Farmor, snälla lyssna." Sa han högre och snabbt för att hindra henne från att prata.
"Sienna, kan du vara en ängel och komma hit?" Frågade han och irritationen på hans farmor hördes tydligt.