En kittel full av kärlek (3:e generationen)

Detta gjorde min natt! Herregud! Du kan ju inte lämna oss såhär! D:
Måste ha mer!

Awesome!

Snälla, mitt hjärta brister nästan när jag läser om hur dåligt de mår... snälla, befria mig från detta lidande *fullt seriös*

PERFEKT!♥

Oh darn omg jag mår också hemskt när jag läser om James snyft.
FAN DIG JULIETTE. Dumma kyss. Åh jag vill hoppa in i din historia och typ ge Sarah James typ minne av kyssen så att hon fattar, gaah vad irriterande :E Och stackars krossade Sarah, allt som hänt henne, hon förtjänar ett bättre liv (med James ofc)
Åh vill veta mer om Albus (yes i love him), är så glaaad över att han kan flyga igen, måste betyda jättemycket ♥
Längtar efter mer, du skriver BÄST ^^

Bra

Kapitel 98
Scorpius
Stämningen hemma är tryckt. Mormors vän Vivianne och hennes sonson Pierre överrumplade mina föräldrar med sitt besök. Mormor nämnde det inte. Detta har gjort mamma mycket arg. Varje gång jag ser henne har hon ett glas med vin i handen. Och det är inte samma glas varje gång. Pappa försöker göra sitt bästa med att vara en god värd men jag kan se att även han tycker att besöket är jobbigt. Sarah är den enda som inte säger någonting om gästerna. Visserligen så säger Sarah ingenting nu för tiden. Och om man skulle stöta på henne i någon av herrgårdens korridorer så rycker man nästan till av rädsla så hon nu för tiden påminner om ett spöke med det livlösa och bleka ansiktet. Nästan helt stum har hon också blivit. Hon svarar endast på frågor men då är det inte några långa svar man får. Idag är det nyårsafton. Imorgon är det nytt år. Så mycket har hänt och så mycket kommer hända. Jag står framför spegeln i mitt rum och försöker knyta flugan. Det går inte särskilt bra.
- Pappa! ropar jag så högt jag kan.
Det dröjer ett par minuter innan han kommer in. Klädd i smoking och flugan perfekt knuten runt skjortkragen.
- Hjälp mig, suckar jag trött.
Han skrockar men kommer fram och hjälper mig.
- Det händer inte ofta att jag får hjälpa dig med saker längre. Jag kommer fortfarande ihåg hur jag alltid knöt dina skor innan du kunde springa ut och leka eller hur jag lärde dig att prata. Du har verkligen blivit stor. Snart står jag väl och hjälper dig knyta flugan på din bröllopsdag, säger pappa.
Jag skrattar.
- Det kommer nog inte hända på ett tag. Jag behöver någon att gifta mig med först, säger jag.
Han ler och vänder mig mot spegeln. Där står vi. Far och son. Klädda i smoking och det vitblonda håret är bakåtslickat. Jag är verkligen lik honom. Någonting som jag faktiskt är stolt över. När jag var mindre, det var ungefär när jag skulle börja Hogwarts, så tog pappa med mig in på ett rum och stängde dörren. Det var då han berättade för mig om ärret han och farfar har på handleden. Om hur det förr i tiden var en tatuering. Han berättade för mig om vad han var tvungen att göra som tonåring. Men han klarade sig ur det. Och här står vi nu.
- Vi kanske borde gå ner innan din mamma dricker upp allt vin helt ensam, säger pappa.
Jag förstår att det är någonting som inte står helt rätt till.
- Vad är det som har hänt pappa? frågar jag.
Han klappar mig på axeln.
- Kom, nu går vi ner Scorpius, säger han och går före mig ut ur rummet.
Jag följer efter. Nere i matsalen sitter de andra. Bordet är dukat med vit duk och i de silvriga kandelabrarna finns det tända stearinljus. Jag sätter mig ner bredvid Sarah. Hon har på sig klänningen som mamma och pappa gav henne i julklapp och det mörka håret hänger som en skyddande gardin runt hennes ansikte. Mormor lyfter sitt glas.
- Gott nytt år, säger hon.
Vi lyfter alla våra glas och skålar med henne. Mamma dricker snabbt upp sitt innehåll och fyller på. Vi äter. Kallprat. Ljudet av gaffelns skrapande mot tallrikar. Vinflaskor som fyller på glas. Särskilt mammas glas. Ingen säger något särskilt. Kommenterar att kycklingen är lite torr. Att potatisen precis lagom kokt. Jag kan känna spänningen. Den ligger som en tjock dimma i rummet. Efter middagen går vi vidare till salongen. Mamma går genast fram till spritvagnen.
- Astoria, tror du inte att det räcker nu? frågar mormor och sätter sig ner i fåtöljen
Mamma lyssnar inte på mormor utan häller upp ytterligare upp ett glas med vin. Jag sätter mig ner intill Sarah i soffan.
- Astoria, säger mormor igen.
- Vad är det mamma? frågar mamma och spänner ögonen i mamma.
- Jag sa att det räcker, svarar mormor.
Men mamma lyssnar fortfarande inte på henne utan sveper trotsigt sitt vinet och går fram till vagnen för att hälla upp ännu mer. Mormor ställer sig upp.
- Astoria Malfoy! säger hon.
Mamma ställer ner glaset med sådan styrka att det spricker. Alla i rummet rycker till.
- Om Daphne visste vad du höll på med så skulle hon bli så arg på dig mamma. Jag kan inte fatta vad det är du håller på med, säger hon.
Mormor sträcker på sig.
- Okej, vad är det som händer här egentligen? frågar pappa.
Mamma tittar på oss andra i rummet.
- Vivianne och Pierre är inte bara här för att fira nyår med oss. De är här för att min kära mamma har gett Sarahs hand till Pierre. Han ska fria till Sarah och det skulle inte förvåna mig om han redan har ringen i byxfickan, säger mamma.
Det känns som att jag tappar hakan. Sarah lyfter på blicken.
- Men varför skulle Pierre fria till Sarah bara sådär? frågar pappa.
- Innan Pierres föräldrar dog så ordnade de att han skulle ärva alla deras pengar den dagen han fyllde 21. Pierre fyller 21 i juni nästa år. Men för att få pengarna så måste han vara gift. Annars går alla pengar till välgörenhet, säger mamma.
Det blir tyst i rummet. Man kan höra allas andetag.
- Hur vet du om detta? frågar Vivianne.
Hon sitter intill mormor, med ryggen mot mamma.
- Det är ingen hemlighet. Alla vet om det, svarar mamma.
Sen blir det tyst igen.
- Jag gör det.
Det känns som om någon slår mig. Jag tittar på Sarah.
- Jag gör det .Jag gifter mig med Pierre, säger hon.
Mamma stapplar till. Lutar sig mot pappa. Vivianne slår ut med armarna.
- Det var väl underbart. Pierre, kom hit med ringen! säger hon.
På två röda sekunder så är Pierre vid Sarahs sida. Han går ner på ett knä, en gest som just nu känns väldigt onödig, och räcker fram en liten sammetsask. I asken finns det en stor diamantring. Han trär den på Sarahs bleka finger. Hon ger ifrån sig ett livlöst leende. Det kan inte vara sant.
- Vi behöver champagne! säger Vivianne högt.
Mormor tittar på Sarah för en kort stund. Nickar sedan.
- Champagne, säger hon. Marjorie!
Marjorie lämnar salongen och kommer sedan tillbaka en bricka. På brickan står det flera glas med champagne. Alla tar varsitt glas. Det är fortfarande bara Vivianne som ser lycklig ut över den plötsliga och överraskande förlovningen.
- Skål för det nyförlovade! Jag är säker på att de kommer få ett underbart äktenskap, säger hon.
Vi höjer våra glas och dricker. Vissa dricker snabbare än andra. Marjorie kommer in igen. Mormor tittar förvånat på henne.
- Vad är det? frågar hon.
- Mr Scorpius har besök, säger Marjorie.
Alla i rummet tittar förvånat på mig. Jag undrar vem det kan vara.
- Det är okej Marjorie. Släpp in vem det nu är, säger jag.
Marjorie niger och går iväg. Mina föräldrar tittar frågande på mig. Steg hörs utanför salongen. Alla håller andan av nyfikenhet. Marjorie går över tröskeln med någon efter sig. Hon kliver åt sidan. Jag tappar mitt champagneglas i golvet. Det är MJ. Hon ser precis ut som jag kommer ihåg henne. Solbränd och vacker. Men någonting är helt annorlunda med henne. Och det är inte det att hennes hår har blivit längre. Det är det att hon är gravid.

Albus
Jag bryr mig inte om att det är snö på marken. Jag bryr mig inte heller om att det är isande kallt i luften. Allt jag vill göra är att flyga. Tillsammans med mina kusiner flyger jag runt mormor och morfars hus. Vi skrattar och är lyckliga. Jag mår bättre än på länge. Det är som om allt det dåliga aldrig hänt. Jag önskar bara att mamma också kunde känna såhär. Han kom aldrig hem till jul. Hörde inte heller av sig. Mamma grät. Pappa tröstade henne. Vi andra visste inte riktigt vad vi skulle säga. Men jag tror att jag är den enda som tycker att det är skönt att han inte är här. Jag kan fortfarande inte se honom i ögonen. Jag kan fortfarande inte känna något annat än ilska och avsky när jag tänker på honom. Jag gillar heller inte att han får mamma att gråta.
- Albus!
Jag tittar ner. Lily står på marken och viftar med armarna. Jag fångar mina kusiners uppmärksamhet och vi flyger ner.
- Det är mat, säger Lily när vi hoppar av våra kvastar framför henne.
- Hur är det med Ginny? frågar Dominique.
Lily rycker på axlarna.
- Hon ringde igen. Han svarade inte. Pappa sitter med henne i vardagsrummet. Hon gråter, säger min lillasyster.
Jag suckar.
- Vi går in, säger jag.
Men mina kusiner och lillasyster rör sig inte.
- Albus, kom igen. Din brorsa har inte hört av sig. Är du inte ens lite orolig? frågar Fred.
Jag tittar inte på honom. Fortsätter bara att gå.
- Jag har ingen brorsa längre, säger jag.
Det är ett långt bord som är dukat. Bordet tar upp plats. Hela ytan är täckt av mat och runt bordet står det olika sorters stolar. Audrey och Angelina står och pratar med varandra samtidigt som de då och då tittar in mot vardagsrummet.
- Jag förstår henne. Om Fred inte hör av sig när han är i Rumänien så får jag spader. George får nästan dra loss telefonen ur min hand, säger Angelina lågt.
- Ja och med tanke på hela den här grejen med Sarah så vet man ju inte vilket skick James är i. Det är klart hon är orolig. Enligt Hermione, som har pratat med Rose, så mår Sarah inte särskilt bra. Hon äter knappt någonting och att prata med henne är som att prata med en stenvägg. Tror du verkligen att James var otrogen? frågar Audrey.
Angelina rycker på axlarna.
- Man vet aldrig med James. Men jag fick verkligen känslan av att de älskade varandra. Särskilt när det på bröllopet kom fram att James varit med Sarah i Frankrike, säger hon.
Det är då de märker att jag har kommit in. De tittar generat på mig.
- Hej Al. Kommer de andra också in? frågar Audrey.
Jag nickar och fortsätter mot badrummet för att tvätta mina händer innan middagen. Men för att komma till badrummet så måste jag gå igenom vardagsrummet där mamma och pappa sitter. Båda två tittar på mig när jag kommer in. Mammas ansikte är svullet och blött av tårar.
- Hur gick flygningen? frågar pappa.
- Bra. Inga problem, svarar jag.
Han nickar. Jag går vidare. Låser dörren och sätter mig ner på toalettstolen. Det är nytt år. Året börjar inte bra. Jag må avsky James men jag älskar min mamma. Varför kan hon inte vara lycklig? Nu när jag äntligen har blivit bra så kommer James och krossar hennes mammahjärta. Hur ska vi kunna göra henne glad igen? Utanför badrumsdörren hör jag skrik. Jag ställer mig snabbt upp och skyndar ut. Det är ingen fara. På köksgolvet ligger det en gryta med tomatsås som mormor tappat. Jag sjunker ner på en stol. Vi sätter oss ner. Ingen kommenterar att det mellan mig och Lily är en tom stol. Vi passar runt den andra kastrullen med tomatsås, pasta och de nybakade bröden. Jag äter av min mat. Plötsligt känner jag hur det börjar lukta i rummet. Det är en bekant lukt. Mamma, som sitter framför mig, tappar sin gaffel och tittar på någonting bakom mig. Jag vrider på huvudet. Där står James. Han har en väska över axeln och stora påsar under ögonen.
- Förlåt att jag är sen, säger han.
Mamma brister ut i gråt igen. Hon springer runt bordet och kramar om honom. James håller om hennes rygg. Även han gråter.
- Jag har verkligen förstört det mamma. Jag vet inte vad jag ska göra, snyftar James.
- Det är okej vännen. Allting kommer bli okej, tröstar mamma och släpper taget.
Pappa går fram och kramar om James. Han viskar någonting i sin sons öra och min bror nickar. Efter många kramar är det Roses tur. Men hon kramar inte om honom. Istället lyfter hon sin hand och ger honom en örfil. Alla i rummet drar efter andan när man hör hur Roses hand slår mot James kind.
- Du krossade Sarahs hjärta James, säger hon och lämnar sedan rummet.
Ingen vet riktigt vad den ska säga eller göra. James kind är röd och han stryker den ömt. Jag ställer mig upp. James öppnar munnen.
- Al, säger han men jag håller upp en hand.
Jag tänker inte prata med honom, utan jag går bara förbi. Rose står ute på gräsmattan. Jag ställer mig bredvid henne.
- Det kändes bra, säger hon.
- Jag önskar att jag fått göra det, erkänner jag.
Rose tittar på mig. Hon spänner ögonen i mig.
- Tro inte att du är något bättre än James. Ni är lika hemska båda två, säger hon.
Jag svarar inte utan tittar bara ner i marken.
- Jag saknar den gamla Albus. Han som alltid fanns där för sina vänner och syskon. Vad hände med den där killen? frågar Rose.
Jag lyfter min blick.
- Han fick sitt hjärta krossat, säger jag.
Hon nickar.
- Säg mig, om den där olyckan aldrig hänt och Trine aldrig dött, skulle då då blivit tillsammans med henne? frågar Rose.
Jag blinkar. Hon nickar.
- Precis vad jag tänkte. Tänk på det nästa gång du ser Sarah, säger Rose och går iväg.
___________________________________
Långa kommentarer. Det händer en hel de. Vill gärna höra era åsikter och tankar om hur det kommer fortsätta!

Åh herregud. Jag har en aning om att Sarah älskar James fortfarande och vill göra honom svartsjuk med sin förlovning till Pierre. ._. OCH MJ. Jag höll verkligen andan när hon kom in, det var ett måste liksom. Måste hålla andan annars så spricker jag av glädje. Jag menar med tanke på hur mycket Scorpan älskar henne och tänkt på henne, saknat henne... Inte för att jag tror att Draco kommer gilla att hon är en mugglare, OCH OMG ALLT DETTA JÄVLA DRAMA. Sen är hon gravid också ja....

Alltså Albus, det som Rose sa om Trine var ju så sjukt jävla sant. Sen när James kom, påsarna under hans ögon. Tror de verkligen att han skulle göra något sånt? ;_; Känner verkligen igen mig i det där med att dränka sorgen i alkohol. Det finns inget enklare att göra när något sånt händer liksom. Fyfan vad arg jag är på Juliette. Även om jag hade varit en kändis, jag hade inte kunnat göra så för att få publicitet. ,_, </3

Tycker verkligen inte att han förtjänade bitchslapen men det var verklighetstroget! Albus verkar lika död som en fisk och jag håller med Rose på att Albus inte är sig själv, mer eller mindre!

Förlåt för att jag inte kommenterat så mycket, men nu får du en kommentar iaf! Haha ♥

Herregud... det är nog allt jag kan säga... ._. MJ ÄR GRAVID! (jag tror iaf att det ska vara den här smileyn... ._. jag är ganska stor chock och vet inte vad jag ska skriva)

Sarah= ta dig samman, du älskar James, vad fan håller du på med?

Rose= bra gjort!

Scporp= Nu fick du personen du skulle tillbringa livet med

James= Oh, kom igen, fixa det här eländet nu!

Albus= se, inser du nu vad du har gjort hela tiden?

johhana, om du ville försätta mig i chock så har du lyckats exemplariskt... ._.

Awesome! (jag är för mycket i chock för att kunna skriva något annat... ._.

Gud vad bra!
Kan knappt bärga mig tills nästa kapitel

Omg.
Allting sker så fort, och det bara trasslar till sig öhhh.
Om James bara kommit lite tidigare och Sarah inte hunnit förlova sig med Pierre (PERVO) och Sames hade blivit reality ♥
Allt jag kan tänka på är att Pierre betyder sten haha, och för mig är han endast nån pervosten, stackars lilla Sarah :'c
Oh blev really curious av den där lukten Albus kände, vad var det? Sprit elr? James har verkligen blivit äcklig på sista tiden...
Jag fick sån där långsam panikkänsla när Astoria bara drack mer och mer, man kände verkligen att det skulle hända nåt snart... Och det gjorde det!! Omg, dog lite när Pierre på sitt fula sätt friade, uughh jag gillar inte honom. Och jag trodde verkligen inte att Sarah gjorde det heller, men tydligen ville hon ha pengarna elr nåt antar jag.. Eller så vill hon reta James the most, men av alla filmer hon sett måste hon väl veta att det ALDRIG blir bra?! Elr de kanske inte har filmer... Det var iaf ett stort misstag att säga ja, det kmr ruinera hennes framtid I swear.
Och Albus. Är fortfarande ohjälpligt in love with that boy, han är helt underbar ♥ Fats jag håller med Rose, var han inte lite hjärtligare förut? Fast jag önskar honom fortfarande allt gott, det är han ändå värd ♥
MJ. Holy shit, jag trodde inte man skulle få stöta på henne igen. Och jag hade typ börjat shippa Scorrose igen (sorry Hailey men jag är säker på att det finns många fler åt dig och du och Rose kanske inte passade så bra?). För jag antar att det är Scorpius som är the daddie? Antagligen... Stackars MJ, nu kmr mitt feministiska perspektiv in, att mannen alltså inte blir gravid och så. Stackars henne när hon insåg att hon trots allt var bunden till honom trots att hon ju tagit avstånd. Lite livsironi liksom. Omg är så spänd på att se hur det här artar sig, kommer de återuppta sitt förhållande elr typ ordna det på nåt annat sätt?
Åh jag skulle också vilja ge James en örfil, just because. Han var ju faktiskt lite klantig som lät sig utnyttjas och så, och det hade dessutom kunnat skötas bättre.
Älskar Rose, en temperamentfull ginger ♥ ^^
Nu har jag liksom kommenterat lite på händelserna, men du ska veta att detta är en av mina absolute favoritffs jag någonsin läst, jag älskar det ♥ Längtar så efter mer 83

SÅ HIMLA BRA! KAN NÄSTAN INTE VÄNTA TILL NÄSTA KAPITEL!