Den onämnda magiska trekampen (SV)

Sourire : Tack så mycket! lipade lite själv när jag skrev under begravningen eftersom Gabryellas tal var lite inspirerat från en annans begravning jag var på...

GAAHAHHA ÄLSKAR ATT TERRORISERA BLAND KARAKTÄRERNAS KÄRLEKSLIV! xD♥
bästa_känslan_ någonsin_typ xD
GAHAHHAAH xD

Freddelito: Aww, tack vad gullig du är ♥
heheh tänkte att du kanske skulle uppskatta det :3

men Abigail har jag typ tänkt mig som en blandning av Evanna Lynch, Dakota Fanning och Chloë Grace Moretz (när hon spelar Carrie i Carrie, Heehe)

I KNOW! Kan seriöst inte förstå att det är ungefär 14 kapitel kvar innan den är slut :'0
men har ju funderat på att skriva en uppföljare, men vet inte ifall hur många är intresserade och hur mycket tid jag kommer ha fram över :0

liljan: YAY! välkommen :3

Missa T Evans: Tack så mycket!:3
hahhaha Kai verkar vara rätt hatad...

men Begravningen var sjukt känslosam att skriva och jag satt och tänkte på alla begravningar jag varit på så satt och grät en skvätt xD

Pashgail var tydligen mer shippat än jag trodde B)
trodde det typ var en ship som ingen brydde sig om typ xD

---------------------------------------------------------------------------------
Hej allesammans!
förlåt för så sjukt dålig uppdatering, men är mitt uppe i nationella proven och andra prov -.-

Kommer inte skriva värsta romanen nu eftersom jag har rätt jävla ont i handleden (ny tatuerad) och måste plugga så helt enkelt: hoppas ni gillar detta kapitel och glöm inte skriva er åsikt om kapitlet :3

kram / Katta :3

kapitel 86 återkomst (Sirius perspektiv)

I dag var dagen som kändes som den aldrig skulle komma. Gabryella skulle komma tillbaks. Inget kunde förstöra min dag för oavsett vad som hände, så skulle jag i kväll ha Gabryella vid min sida.

- Black, jag gick med att sitta bredvid dig och hjälpa dig, men du måste vara med på lektionen, säger Lily och ser allvarligt på mig.
- Evans, Du förstår inte! säger jag uppspelt.
- I dag är dagen då Gaby kommer tillbaks, avslutar Remus och ser roat på mig.
- Jag funderar på att dra bort några poäng från Gryffindor i fall du inte koncentrerar dig, säger Lily och jag skrattar.
- Då straffar du inte bara mig, utan dig och alla andra i Gryffindor, säger jag och ler belåtet åt mitt svar.
- Mr. Black, Ms. Evans, vill ni dela med er om vad ett samtal som verkar viktigare än forntida runskrift, säger Babbling.
- Nej, professorn, säger Lily generat.
- Då så, 5 poängavdrag från Gryffindor, säger Babbling.
- Titta Evans! du slapp dra i från poäng! säger jag och Lily blänger ilsket på mig.

Så fort lektionen var över lämnade vi snabbt salen och Lily muttrade något om att "enda sedan jag började umgås med marodörerna går allt fel". Jag kände att detta var ett perfekt ögonblick att driva med henne.

- Hur går det med James? frågar jag och hon ser irriterat på mig.
- Ursäkta? frågar hon.
- Du och James, när är bröllopet? frågar jag och hon himlar med ögonen.
- Förhoppningsvis aldrig, svarar Lily och jag lägger armen om henne.
- Aldrig säga aldrig Lily Evans, säger jag och hon skakar av min arm.
- Jag längtar tills Gabryella kommer så du kan lämna mig ifred, säger hon och ökar takten mot trolldryckskonsten.

Dagen gick, men ännu hade inte Gabryella kommit tillbaka. Hon hade sagt att hon skulle komma i dag så jag var en aning orolig. Mina vänner bestämde sig helt enkelt att ta vara på min ängslighet och bestämde sig för att driva med mig på alla tänkbara sätt.

- Där kommer Gaby! säger Remus och pekar mot ingången till stora salen.
- Sluta! säger jag frustrerat efter att ha insett att han ljög.
- Nu kommer hon faktist! säger Lily och jag vänder mig om och hör deras skratt.
- Jag hatade er, muttrar jag och James klappar mig på axeln.
- Du älskar oss! skrattar han.
- nej, svarar jag och han skrattar.
- lille Sirius är grining och behöver nog sova, säger han och pratar som jag vore ett litet barn.
- Det är bäst, Lille James också får sova, svarar jag likadant.
- farbror Remus får bära oss, säger James och Remus suckar.

Vi lämnade salen och kom inte långt förrens vi hörde några komma emot oss.

- Hej Sirius, och ni andra, säger Kelsey och ställer sig framför mig tillsammans med Alice, Melissa och Sandy.
- Försvinn! säger jag och ställer mig bakom James. Hon skulle inte få förstöra allt.
- Sluta vara en mes, Black, säger Sandy spydigt.
- Ursäkta att jag inte vill förstöra mitt förhållande igen och med henne i närheten så riskerar vem som helst att bli kysst! säger jag irriterat och nickar mot Kelsey.
- Sluta vara så bitter! en kyss och den bulgariska invasionen går emot en, säger Kelsey och sättet armarna i kors.
- Bulgariska invasionen? allvarligt? säger Lily bredvid mig.
- Nej, men är det inte Evans! hon som aldrig skulle umgås med marodörerna? säger Kelsey och Sandy fnissar.
- Håll käften, säger James och Kelsey ser misstroende på honom.
- Och Potter som aldrig kommer inse att hon aldrig kommer älska dig. Du och Sirius borde bara inse att de ni nu har kära inte älskar er, och kommer aldrig göra det, säger Kelsey och ler sitt irriterande leende.
- Den bulgariska invasionen lyckades inte få bort falska satmaror från området, hördes en röst bakom oss och Kelsey ser nästan rädd ut när Gabryella kommer fram till oss.
- Åk tillbaks till Durmstrang, säger Kelsey och ser osäkert på de andra.
- Kelsey, skulle jag vara du skulle jag bara gå härifrån, säger Gabryella lugnt.
- Vad händer annars? frågar Kelsey och går närmare Gabryella.
- Då får jag helt enkelt visa vad vi lär oss på Durmstrang och jag tror du vet vad jag och min familj är kapabla att göra, säger Gabryella hotfullt och Kelsey, Sandy, Melissa och Alice går iväg.


När de kommit ur synhåll så vänder jag mig om mot Gabryella med ett stort leende. Utan att säga något så tar jag henne hårt i min famn och borrar in mitt ansikte i hennes hår.

- Jag vill bara konstatera att vi är kvar, säger James och jag ser på honom med en mördande blick.
- Du kan ta med dig Evans och gå och roar er någonstans, Tagghorn? säger jag ironiskt och Lily blänger på mig.
- Då skulle du må, säger hon och slår bort James arm när han lägger den över hennes axlar.
- Ja, svarar jag och Gabryella skrattar innan hon släpper min hand och går och kramar om var och en av dem. När hon gjort det ställer hon sig bredvid mig igen och jag ger henne en kyss, då blir vi helt plötligt avbrutna.

En stark blixt från ingenstans dök upp och en pråligt klädd kvinna kommer fram färdig för intervju.

- Ms. Krum, du kanske kommer ihåg mig, Rita Skeeter, och jag skulle gärna vilja göra en ny intervju, säger hon och Gabryella ser irriterat på henne.
- Skulle det kunna vänta? jag har fullt upp idag, säger Gabryella.
- Det är bara några få frågor...,
säger Skeeter innan Pasha och en grupp män i hans ålder kommer fram till oss.
- Ms. Krum kommer inte göra fler intervjuer om det inte handlar om trekampen, säger Pasha enkelt.
- Det gör den, säger Skeeter och ser förolämpat på Pasha.
- Utmärkt, vi kan svara på dem för henne medan vi följer dig till nästa förkämpe, säger Pasha och innan Skeeter hinner säga något så går de snabbt i väg med henne.
- Vi går innan hon kommer tillbaks, säger Gabryella och vi gör som hon föreslagit.

På vägen därifrån så räcker det med en blick från henne för mig att förstå att hon ville prata. Ensamma. Hennes blick skrämde mig och jag funderade på vad det var.

- Vi ses senare, säger jag och de andra ser förvånat på oss.
- Vi behöver prata, förklarar Gabryella och hennes tonfall gjorde mig nervös och James och Remus blickar gjorde inte det hela bättre.
- Okej, säger Remus och set eftertänktsamt på Gabryella som håller masken och ger inga som helst ledtrådar om vad det kunde vara.

Vi gick bredvid varandra, men jag hade ingen aning vart hon ledde mig eller vad hon ville prata om. Mitt hjärta bultade hårt och jag vågade inte ens röra Gabryella, tänk om jag gjort något fel? eller om hennes familj pratat med henne om att hon borde lämna mig? eller om hon träffat någon annan?. Detta var troligtvis första gången jag tvivlade på mig själv och att någon annan kunde få den jag ville ha.

- Du var ovanligt tyst, säger Gabryella och ser eftertänktsamt på mig.
- Bara lättad över att du är här, svarar jag och hon ler ett leende som snabbt slocknar.
- Vad har du gjort? frågar hon osäkert.
- Va'? frågar jag oförstående.
- Du beter dig underligt, svarar hon och stannat upp.
- Vart är vi på väg? frågar jag snabbt.
- Du har gjort något! du undviker ämnet, säger Gabryella upprört.
- Gaby, Älskling, jag har inte gjort något! säger jag och hon ser skeptiskt på mig.
- Jag svär, säger jag och hon nickar.

Vi fortsätter tysta gå tills vi kommer till den lilla kullen vid det piskande pilträdet. Snön hade börjat smälta bort och våren närmade sig.

- Fryser du? frågar jag Gabryella.
- Nej, det är varmt här jämfört med vintrarna på Durmstrang, svarar hon och ler mot mig.
- Vart ligger Durmstrang? Sibirien? frågar jag.
- Får inte säga, säger hon och skrattar åt min min.
- Varför? frågar jag.
- Det är nog bättre du frågar Karkaroff om, svarar hon och vi går sakta mot slottet.
- Hur var det i Bulgarien? frågar jag.
- Som vanligt, fast ännu sämre stämning, svarar Gabryella och jag lägger armen om henne.
- Hur har det varit här? frågar hon.
- Som vanligt, James och Lily har bråkat, Remus har bara suckat åt oss och Peter stammar fram osammanhängande meningar. Men jag blev utsatt av påhopp på grund av dig och Pasha, svarar jag och Gabryella skrattar.
- Jag hörde om detta, skrattar hon och jag knuffar till henne lätt.
- Det var första och sista gången hoppas jag, säger jag och hon nickar och ökar takten.
- Varför fick du bråttom för? frågar jag.
- Jag vill prata med Remus, svarar hon och tar tag i min hand.
- Du har varit ifrån mig, din livskärlek, i en vecka, men du väljer hellre att umgås med Remus, säger jag retsamt och hon skrattar.
- Passa dig, Black, säger hon.
- Vad du än sa så älskar jag med, svarar jag och hon himlar med ögonen.

Vi går in i uppehållsrummet och det första jag hör är såklart Lily och James bråka.

- Herregud, Ge upp, Potter! säger Lily irriterat och slår ihop sin trolldryckskonst-bok.
- En dejt! Utbrister min bäste vän och jag himlar med ögonen när han drar sin fingrar genom sitt hår.
- Försök med något nytt, föreslår Gabryella när vi kom fram och James börjar fundera.
- Uppmuntra inte honom, Gaby, suckar Lily och fortsätter läsa i sin bok.
- Vad läser du? frågar Gabryella Remus.
- Vi har en läxa i försvar mot svartkonst, svarar Remus.
- Om vad? frågar Gabryella.
- Gnizzlare, svarar Remus och ler.
- Du vet att du bara kan fråga, skrattar Gabryella.
- Tre saker som utmärker en Gnizzlare i mänskligform, säger Remus.
- Blek, tystlåten och humörsvängningar, svarar Gabryella.
- Hur utrotar man en Gnizzlare? frågar Remus och jag hoppar till.
- måntand! utbrister jag och Gabryella klappar mig på handen.
- Sirius, det är lugnt, säger hon innan hon svarar på Remus fråga:
- Det beror på vilket element gnizzlaren tillhör. Eldgnizzlare utrotas bara genom att förgöra den till små bitar, Luftgnizzlaren måste förgöras med eld, vattengnizzlaren med luft och jordgnizzlaren med vatten, säger Gabryella.
- Utrotas ni av varandras element? frågar Lily och Gabryella nickar.
- Evans, jag har det! utbrister James och får en mördande blick av Lily.
- Gjorde det ont när du föll ner från himmelen? frågar han och jag slår handen för ansiktet. Vad höll han på med...
- Lika ont som när du kravla dig upp från helvetet, svarar Lily och vi börjar alla gapskratta.
- Där fick du till den, skrattar Remus.
- Bara sanningen, svarar Lily och fortsätter läsa.

Gabryella lutar huvudet mot mig och jag ska lyfta upp hennes ansikte för att kyssa henne, men skriker till av förfäran.

- Varför ser du ut som Snape?! utbrister jag och Gabryella skrattar så tårarna rinner när hon ändrat tillbaks till sitt vackra ansikte.
- Vill se din reaktion, skrattar hon och jag skakar på huvudet och kysser henne, men så klart ändrar hon sig: till James.
- VAD I...?! utbrister jag och James samtidigt.
- Lite minnen skadar aldrig, skrattar hon och jag och James ser äcklat på varandra.
- Sista gången du berättar något för henne, säger James bestämt.
- Avgjort, svarar jag.

Skriv mer

Gud Jily! ♥

Bättre komentar kommer komma när jag är frisk, har feber, huvudvärk och magont så tror inte jag kan få ihop något vettigt men gud vilket kapitel!

Helt kapitlet var så himla kul att Det verkligen gjorde min dag! Absolut ett av mina favorit kapitel! Liksom Lily och James! Gud älskade verkligen det där med himlen och helvetet det var så himla glasklart att jag bara ville gråta!

Nu ska jag fortsätta att se på Glee, break up episoden, gud vad det är jobbigt när alla bara gör slut! Men i din går det i Alla fall bra för Sibryella och Jily blir ju närmare och närmare och älskar också hur Sirius retar Lily så glasklart

Hela kapitlet var i vilket fall underbart och roligt och så himla perfekt!

Satt helt vanligt och skulle lägga in de kapitel jag skrivit nu på senaste tiden via mobil då jag upptäckte hur sjukt många fel det är med, helt osammanhängande meningar och flera ord som inte existerar?!

så jag har en fråga... HUR KAN NI LÄSA DET JAG SKRIVER?! XD OCH VARFÖR SÄGER NI INGET?! XD

så har typ varit tvungen att redigera hela den delen som var i Abigails perspektiv så jag skulle nog uppmana er alla att antingen läsa om hela delen eller bara slutet för slutet var verkligen KAOS bland mina fel....

ville bara säga detta och att jag håller på med kapitel 87 som heter så ni kan nog gissa vad som kommer hända ;3

Men har några frågor som ni kanske kan tänka er svara på?

1. finns det något perspektiv ni skulle vilja läsa ifrån?
2. Hur skulle ni sammanfatta alla kapitel som skrivits hittills?
3. Vad tror ni kommer att hända i den tredje uppgiften? (har faktiskt gett lite ledtrådar genom kapitlerna då gnizzlare och andra väsen börja nämnas)
4. OM jag skriver en uppföljare, kommer ni läsa?
5. Vilka kommer dö? (4 st som KOMMER att dö och 2 som ''typ'' dör (ex. bli utsatta av en förbannelse... )

sista frågan så tycker jag att ni borde kunna säga en som blir utsatt för en förbannelse, annars kommer jag nog sitta och fundera på mitt skrivande xD


aja! kommer tacka för kommentarerna bättre när jag lägger ut nästa kapitel, men TACK SÅ JÄTTE MYCKET NI SOM KOMMENTERAT, NI ÄGER! ♥

1. finns det något perspektiv ni skulle vilja läsa ifrån? Lily!

2. Hur skulle ni sammanfatta alla kapitel som skrivits hittills? Öh DET BÄSTA SOM NÅGONSIN SKRIVITS! OCH DET MEST UNDERBARA SOM FINNS ♥ Om någon skulle be mig sammanfatta skulle jag förmodligen svarat -Wtf bara läs det!
3. Vad tror ni kommer att hända i den tredje uppgiften? (har faktiskt gett lite ledtrådar genom kapitlerna då gnizzlare och andra väsen börja nämnas) Något farligt som förmodligen kommer få mig att börja skrika eller något...

4. OM jag skriver en uppföljare, kommer ni läsa? Vad tror du om oss, jag skulle kunna döda bara för att få läsa en uppföljare för du är BÄST!

5. Vilka kommer dö? (4 st som KOMMER att dö och 2 som ''typ'' dör (ex. bli utsatta av en förbannelse... ) 
Äh jag?, Hogwarts kämpe, Beuxbattons kämpe, Leyla (var det så hon hette) chansar jag på kommer dö och Gabryella och äh där lade min hjärna av...ops...

Hej alla ni underbara!
I dag har jag suttit och äntligen skrivit klart kapitel 87 Quidditch. Är faktiskt väldigt nöjd med detta kapitel och det var kul att få skriva lite om quidditch (en av huvudrollerna är quidditchspelare. Sporten nämns knappt.) och också för att J.K Rowling lagt ut information om Quidditch World Cup på pottermore! (tack J.K Rowling, nu kan jag inte längre låtsas att det jag skriver faktiskt har hänt *skakar besviket på huvudet*)

hoppas ni gillar det och GLÖM FÖRGUDSKULL INTE SKRIVA IFALL DET ÄR LIKA FÖRVIRRANDE SOM DET KAPITLET I ABIGAILS PERSPEKTIV!
och som vanligt glöm inte skriva er åsikt om kapitlet :3

men hallå får jag fråga er som har instagram om att följa mig? har en liten tävling med en kompis om vem som har flest följare!

Katri_yv (uggla så följer jag tillbaks!) :3

Kram!

Kapitel 87 Quidditch (James perspektiv)

Stora salen var som vanligt en tidig morgon som denna smockfull av elever och det ekade av röster på alla olika språk inne i salen.

Mitt emot mig satt Lily, lika vacker som vanligt och läste i en bok som jag aldrig hört talas som. Jag hade svårt att slita blicken från henne, men motvilligt gjorde jag det för det var en del av min plan som Gabryella föreslagit. Att ligga lågt.

Resten av mina vänner satt och hade en livlig diskussion om det bästa färdsättet på korta avstånd.

- Du säger att kvast är det bara för att du är Quidditchspelare! Säger Remus till Gabryella som envist menar att kvast är det.
- Att flyga kvast har ingen åldersgräns som transferering har! Säger Gabryella.
- Det är säkrare, säger Remus och Gabryella fnyser.
- Du menar att det är säkrare att riskera att klyvas i delar? Frågar hon skeptiskt.
- Man klyvs inte i fall man är kunnig. Du som Quidditchspelare måste ju veta alla risker för skador i kvastflygning, säger Remus och de fortsätter med sin debatt.

Jag vänder mig om mot Lily som fortfarande sitter med blicken fastklistrad i sin bok. Med jämna mellanrum faller några slingor av hennes röda hår i ansiktet på henne och irriterat drar hon bort dem bakom örat.

- Vad läser du? Frågar jag för att starta en konversation.
- En bok, svarar hon kort.
- Som heter? Frågar jag och hon ser en aning irriterat på mig innan hon vänder tillbaks blicken till sidorna.
- Stolthet och fördom av Jane Austin, svarar hon.
- Vad handlar den om? Frågar jag.
- Om ett ungt par som till en början hatar varandra, men slutar med att de gifter sig, svarar hon enkelt.
- Så du läser en bok om oss! Säger jag och möts som förväntat en mordblick.

Mer hinner ingen av oss säger förrens allas blicka vänds mot Dumbledore som hade harklat sig tydligt och såg sig nöjt runt i rummet när han fått allas uppmärksamhet.

- Elever från Hogwarts, Durmstrang och Beauxbatons! Det har framgått tydligt om ett stort och gemensamt intresse bland er alla oavsett vilken del av världen ni kommer ifrån. Jag talar om Quidditch, säger han och tar en kort paus, men har fortfarande allas fulla fokus.
- Därför har vi professorer och rektorer beslutat om en turnering senare i veckan, säger han och möts av både jubel och klagomål mest på grund av Durmstrangs fördel med Gabryella.
- Men på grund av vissa omständigheter har vi satt upp en åldersgräns. Man måste ha fyllt sexton år för att få delta i turneringen, säger Karkaroff och blir genast påhoppad av sina elever.
- Det är inte rättvist!
- Karkaroff, är du helt från vettet?!
- Karkaroff, du måste stoppa detta! Skreks från flera elever.
- Vad säger de? Frågar Sirius Gabryella som ser ut att vilja mörda Karkaroff.
- De är upprörda på grund av åldersgränsen, svarar hon.
- Vad är problemet egentligen? Frågar Lily som lagt undan boken helt.
- Jag fyller inte sexton förrens om en vecka, säger Gabryella bistert.
- Tysta! Detta är helt och hållet för att de andra skolorna ska få rättvisa, Säger Karkaroff bestämt och Durmstrang eleverna tystnar.
- Vad är det för rättvisa med genom att sätta en åldersgräns på en turnering för en sport utan gräns? Ropar Gabryella högt och får applåder och med rop från resten av Durmstrang eleverna.
- Tig, Kruma! Ryter Karkaroff.
- Få mig att tiga! Svarar Gabryella argt och Karkaroff vänder sig om och börjar tillsammans med rektorerna livligt diskutera.
- Åldersgränsen är ändrad. För att få delta måste man vara född senast 1961, säger Dumbledore och Durmstrang eleverna ser nöjda ut. Gabryella fick delta trots allt. Alla andra skolor var körda om de inte hade fantastiska spelare bortsett från sökaren.

När vi ätit klart och var på väg till vår första lektion stannades jag upp av Jacob Clark, lagkaptenen för Ravenclaws Quidditchlag och flera av mina följande Quidditchlagmedlemmar och några andra från de övriga elevhem.

- Potter, du får vara sökaren, säger Clark och jag väntar på att någon ska börja skratta åt hans skämt.
- Ingen chans, svarar jag när jag inser att det inte är ett skämt.
- Du är lika bra sökare som jagare! Du kan göra det, säger Lori Jones, kapten för Hufflepuff bestämt.
- Jag vill inte behöva möta en av världens bästa sökare! Säger jag och pekar mot Gabryella som pratar med några av Durmstrang eleverna.
- Var inte en sådan mes, Potter! Du kommer ju inte dö av det, säger Lily bakom mig.
- Evans, du har visst inte sett Gabryella spela, säger Sirius som stod bredvid mig.
- Folk drog sig ur världsmästerskapet när de sett henne spela! Hon är livsfarlig, säger jag och hör instämmande hummanden från de andra.
- Jag trodde inte att du kunde tacka nej till din älskade Quidditch, säger Lily och går iväg.
- Jag säger inte nej! Jag kommer spela som jagare! Säger jag.
- Nej, sökare eller inget, säger Clark och jag ser misstroende på honom.
- Ursäkta? Frågar jag.
- Moore och Bennet är bättre jagare och eftersom Spinnet inte kan vara sökare eftersom hon är för ung måste du vara det, svarar Jones.
- Du är deras ända hopp, viskar Sirius dramatiskt och jag himlar med ögonen.
- Ni betalar min begravning, svarar jag och går iväg. Bakom mig hör jag hur de börjar planera segern, men jag visste att om inte de följande spelarna i Durmstrangs lag var urusla eller att något mirakel skulle ske var vi dömda…

Då var dagen här. Domedagen som jag ville kalla den för. Jag och Sirius hade smitit iväg en kväll under min osynlighetsmantel och sett på när Durmstrang övade. Synen hade varit värre än förväntat.

Vi hade alla hört att det varit Pasha som tränat upp Gabryella till den Quidditchspelare hon var, men någon hade glömt berätta att han var en mycket skicklig vaktare och minst lika duktig på att flyga som sin syster. Resten av laget var hyfsat, men med Gabryella som sökare och Pasha som vaktare var chansen minimal att någon kunde vinna mot Durmstrang.

Läktarna vid Quidditchplanen fylldes snabbt och första matchen var mellan Beauxbatons och Durmstrang.

- Mår du bra, Tagghorn? Frågar Remus och ser oroligt på mig.
- Jag kommer dö, svarar jag rakt på sak.
- Du kommer inte dö, svarar Lily och himlar med ögonen.
- Som sagt, du har inte sett Gabryella spela, säger Sirius.
- Vad är det om mitt spelande? Frågar Gabryella som dyker upp från sidan av läktaren.

Hon satt på sin kvast iklädd i mörkröda Quidditchkläder med Durmstrangmärket och Krum skrivet på ryggen. Hennes hår var utsläppt och hade några småflätor i det och ögonen var hårt och mörkt sminkade.

- Du är livsfarlig ute på plan, svarar Sirius och kysser henne.
- Jag ska vara snäll mot James, skrattar hon och blinkar med ena ögat mot mig.
- Ni tror på utstyrseln på Durmstrang ser jag, säger jag, allt för att byta samtalsämne och hon ler.
- Allt för att skrämma de andra, svarar hon och flyger sedan iväg med resten av sitt lag.

Durmstrang laget flög inte rakt fram till mitten av plan som Beauxbatons utan cirkulerade runt hela planen och gjorde alla möjliga volter och konster med sina kvastar och jag såg bort mot Clark som var ledaren för Hogwarts lag och han såg oroligt på mig.

När spelet började blev det som ett slagsfält. Beauxbatons skickade dunkare efter dunkare mot Gabryella som skickligt undvek dem och Durmstrangs slagmän som sköt iväg dem som om de var småsten.

Halvvägs in i spelet då det stod 230-50 för Durmstrang förvandlades alla förutom Pasha till Gabryella och deras hastighet gjorde det omöjligt att se vem som var den riktiga och innan någon lärare han rycka in så blev kvicken fångad och Durmstrang segrade.

- Durmstrang är segrare i första matchen! Säger kommentatorn vars namn jag inte kom ihåg. Lily satt jämte mig och såg fantastisk ut.
- Är det där tillåtet? Att de alla förvandlade sig till Gabryella? Frågar Lily och ser upprörd ut.
- Det är inte emot någon av reglerna, svarar Sirius lugnt och jag ser skräckslaget på mina följande lagmedlemmar när vi går ut på plan för att först möta Beauxbatons innan vi skulle möta Durmstrang.

Att få flyga igen var en befrielse och jag insåg hur mycket jag saknat det och kanske på grund av denna känsla vann Hogwarts stort mot Beauxbatons, 230-30.

- Bra spelat, nu visar vi pälsmössorna vilka som bestämmer! Säger jag när vi landat och resten av laget instämmer.


Pasha och Clark skakade hand och redan då kunde man se hur säker Pasha var på en vinst och Clark försökte se säker ut. De flög sedan till sina positioner och spelet var i gång.

Matchen gick inte som Pasha tänkt sig. Det var det väldigt jämnt och vid ett tillfälle ledde Hogwarts då Pasha blev träffad av en dunkare och föll ner på marken, men var snabbt uppe igen och Durmstrang var inte sena med att hämnas.

Jag flög runt planen och min blick skiftade mellan Gabryella och efter kvicken då den första dunkaren träffade min kvast. Jag vände mig om och såg hur Durmstrangs slagmän sköt dunkarna mot mig.

- Lite hjälp kanske? Ropar jag och Jones kommer till min undsättning och skjuter så hårt iväg dunkaren att den träffar Gabryella som bara var en kort bit från mig själv och hon förlora nästan greppet om sin kvast.

- Lori Jones räddade James Potter från av dunkarna Durmstrangs Gloria Zukanova och Paul Tsankov och träffade sökaren Gabryella Krum så hon förlorade greppet som sin kvast för ett ögonblick, två flugor i en smäll skulle man kunna kalla det! Säger kommentatorn.

- Det är Pol! Skriker Tsankov och skjuter en av dunkarna mot kommentatorbåset och högtalaren går sönder.

- Tsankov utvisad! Ropar Beauxbatons rektor som var domare.

- Tsankov är den andra av Durmstrangs spelare som blir utvisad! Hörs kommentatorn igen när högtalaren fixats.

- Sluta bli utvisade och skydde Gabryella! Vrålar Pasha argt och skjuter iväg klonken som kom emot honom.

- Krum har fått syn på kvicken! Ropar Kommentatorn och jag ser hur hon flyger tvärs över planen mot kvicken som var några meter ifrån mig.

- Potter flyger mot kvicken! Det finns en chans att han hinner före Krum! Hör jag på avstånd, men jag är för inne i spelet.

- Krum tvärstannar vid Potter, vad håller hon på med? Frågar kommentatorn.

- Hej James, säger Gabryella glatt när vi är bredvid varandra.

- Gaby, det är inte tid för småprat, säger jag och hon börjar skratta.

- Du vet att jag kommer ta kvicken, eller hur? Frågar hon retsamt.

- Bevisa det, svarar jag.

- Du är en väldigt duktig sökare, säger hon.

- Tack, detsamma! Men jag tror du redan visste det, svarar jag och hon skrattar igen.

- Hur snabbt tror du vi flyger just nu? Frågar hon plötsligt.

- Jag vet inte, svarar jag och försöker frustrerat öka farten.

- Tror du vi skulle dö i fall vi flög av kvasten? Frågar hon.

- Jag vet inte, du kan ju alltid prova, men jag vet inte om vi skulle uppskatta det, säger jag och hon skrattar.

- Du är munter i dag, konstaterar jag.

- Ja, jag får ju äntligen göra det jag är bra på! Svarar hon glatt och lugnt.

- Ducka, säger hon och jag gör som hon säger och en dunkar flyger över mitt huvud. Gabryella bestämmer sig för att snurra ett varv med sin kvast i stället.

- Mallgroda, säger jag.

- Svartsjukling, skrattar hon.

- Snälla du, svarar jag och undviker en till.

- Gloria verkar hata dig, säger Gabryella och nickar mot slagmannen.

- Verkar så, svarar jag och hör hur Gabryella börjar skratta.

- Är du galen? Frågar jag åt hennes plötsliga skratt.

- Jag funderar på att låta dig fånga kvicken för att se allas reaktion, svarar hon.

- Ja, det kan man ju alltid prova, svarar jag lugnt.

- Men inte i dag, svarar hon.

- När är ett passande läge då? Frågar jag.

- Nästa världsmästerskap då vi möts, svarar hon och innan jag hinner blinka så hade hon fångat kvicken.

- Durmstrang har vunnit turneringen! James Potter var nära med att fånga kvicken, men Durmstrangs Gabryella Krum var snabbare! Hörs kommentatorns kommentar som knappt hörs bakom allt vrål som publiken och Durmstrangs lag släppte ur sig.

Innan Gabryella landade vid resten av sitt lag gjorde hon sin ”snurr” som hon var känd för och landade sedan bredvid Pasha och resten av sitt överlyckliga lag.

Jag får en klapp av varje i mitt egna lag, men jag var inte besviken. Det hade varit bra spelat, men Gabryella är Gabryella, oslagbar.

Hon kommer fram till mig med ett leende och skakar min hand.

- Du är väldigt talangfull, James, säger hon med ett leende.
- Tack, svarar jag och ger henne en kram.
- Jag tror du är ett steg närmare för att få Lily, viskar hon innan hon går tillbaks till sitt lag.
- Segerfest i stora salen! Ropar Pasha och håller uppe den pokal de vunnit.

HYPERVENTIATION
gaah SÅ BRA, du borde bli kommentator (och författare ofc)!!!!
OMFG vet inte vad jag ska säga, är helt trött och typ dör av lycka här borta, GAAAH
Måste samla mig lite eh men du får en vettigare kommentar sen när/om jag kan få ner mina känslor i ord (önska mig lycka till)
Love u ♥

OMG! SÅ PERFEKT!!
ÄLSKADE ALLT! SPECIELLT:

* Remus och Gabryellas lilla debatt.
* James och Lily konversationen: klockren.
* Gabryella är en liten rebell
* precis som varenda durmstrang elev.
* James osäker ♥
* Gabryella och Sirius kyss ♥

* Durmstrangeleverna är sluga små saker.
* WHO THE FUCK DID SHOOT PASHA WITH A DUNKARE?!
* bittra durmstrangare..
* Jamen Gabryella, mitt under det mest intressantaste under spelen: vem fånga kvicken?! DÅ BESTÄMMER DU DIG FÖR LITE SMÅPRAT... good idea Gaby...
* Att james kalla henne mallgroda gjorde typ mitt liv.
* SEGERFEST!

vet inte varför men älskade verkligen slutet denna delen: ' det hade varit bra spelat, men Gabryella är Gabryella, Oslagbar'

så perfekt.
och gabryella ger james tips på hur han ska få lily...
jily-shippare nr.1?

ASSÅ JAG VILL SÅ GÄRNA SE GABRYELLAS ''SNURR'' KAN INTE BARA DETTA BLI FILMDRAMATISERAT?!

suck... EYYY?!?!?! HUR SER GABY UT?! och hur såg Aurora ut dina tankar? du kanske har skrivit men orkar inte leta upp det nu B)

och nu... GE MIG SEGERFEST! VILKET JAH ANTAR KOMMER VARA NÄSTA KAPITEL?!

Åh vad bra du skriver skriv mer