En kittel full av kärlek (3:e generationen)

Jätte bra

Awesome!

du är underbar som skriver så bra

Omg hinner inte kommentera så långt men jag bara älskar det ♥

jag tycker du ska skicka in den till ett bokförlag

Fantastiskt kapitel!

om du är bra på att läsa högt så kan du läsa in din egen bok

Kapitel 97
Sarah
Vi lämnade skolan två dagar innan julafton. Jag packade min koffert under tystnad. Sen känt hur blickarna bränt i min rygg när jag fram i korridoren. Men jag brydde mig inte. Allt jag ville vara att få komma därifrån. Moster Astoria och morbror Draco stod och väntade på oss på perrongen. De gav oss varsin varm och välkomnade kram. Över Dracos axel kunde jag se hur Scorpius viskade någonting i sin mammas öra och Astorias gröna ögon tittade oroligt och sorgset på mig. Sen när det var hennes tur att krama om mig gjorde hon det hårt. Hårt och kärleksfullt. Hennes hand låg mot mitt bakhuvud, precis som om hon tröstade mig. Det var en moderlig gest. Så nära en mammas kärlek som jag kan komma. Mormor kom morgonen innan julafton. Klädd i en vinterkappa och cigarett i hand stormade hon in i finrummet där vi höll på att klä julgranen. Med snabba steg på höga klackar var hon framme hos mig på få sekunder.
- Hur mår du? frågade hon.
Hennes ord var inbäddade i en moln av cigarettrök och mintpastiller.
- Jag mår bra, svarade jag.
Det var första gången på länge som jag hade uttalat en mening, eller ens ett par ord. Att orden däremot var en lögn tror jag inte mormor brydde sig om. Jag mår inte bra. Alla vet om det. Även mormor innerst inne. Men hon nickade bara och gick sedan vidare för att granska Scorpius. Jag överlevde julafton. Jag klädde upp mig, satt igenom hela middagen som bestod av stek och pressad potatis och som avslutades med en gelépudding. Jag körde mest runt min mat med gaffeln. Men det var inte förrän efter utdelningen av julklappar som jag kunde ursäkta mig och fly ifrån att umgås med folk. Jag fick fina julklappar i år. Scorpius gav mig ett par svarta handskar, då mina andra gått sönder bara ett par veckor tidigare. Utav Astoria och Draco fick jag ett par nya skor och en klänning.
Mormor gav mig pengar, någonting som hon gör varje jul. Samt födelsedag. Förutom på min senaste födelsedag, då hon gav mig en bil. Idag när jag vaknade så snöade det. Julafton var över för två dagar sedan och sedan jag vaknade har jag inte lämnat mitt sovrum. Jag ligger här i min säng och tittar upp i taket. Allting känns bara tomt. Jag vet inte riktigt hur jag ska känna. Eller göra för att känna någonting. Det knackar på dörren. Jag vrider på huvudet och Scorpius kommer in.
- Det är middag. Det är nog bäst att du tar på dig något finare, säger han och försvinner sedan snabbt.
Jag häver mig upp på mina armbågar. Svär en tyst ramsa innan jag lämnar sängen. Mina mjukisbyxor och den för stora tröjan åker av och ersätts av ett par hela jeans och en en ren blus. Ute i herrgårdens korridorer syns ingen ur min familj till. Det är inte förrän jag går in i salongen som jag faktiskt får syn på tecken av liv. Det står någon vid den öppna eldstaden. Jag kan se hans muskulösa ryggtavla genom den stickande tröjan. Killen vänder sig mot mig. Han har korpsvart bakåtslickat hår och blågrå ögon som ligger under ett par perfekta mörka samt buskiga ögonbryn. Den stickade tröjan samt de mörka byxorna får honom att se... varm ut. Han ger mig ett leende.
- Du måste vara Sarah, säger han med fransk brytning.
Jag nickar sakta. Ljudet av klackar hörs och mormor kommer in i salongen. Hon kommer i sällskap av en annan äldre kvinna.
- Åh Sarah, jag ser att du har mött Pierre, säger mormor och slår sig ner.
Jag nickar. Den okända kvinnan granskar mig.
- Det är en mycket vacker dotterdotter du har Faith. Hon påminner mycket om Daphne, säger hon.
- Sarah, det här är min väninna Vivianne och hennes barnbarn Pierre. De har kommit hit ifrån Frankrike för att fira nyår med oss, säger mormor och ger mig ett leende.
Jag nickar. Astoria kommer in i salongen.
- Middagen är serverad, säger hon och ger mig ett kort ögonkast innan hon försvinner igen.
Jag står förvirrat kvar. Under det där korta ögonkastet kunde jag se hur hon tittade på mig med förlåtelse och beklagande. Pierre ställer sig vid min sida. Han räcker fram en arm och vill eskortera mig till bordet. Jag ler ett känslolöst leende och krokar fast min arm i hans. Vi äter kyckling. Eller ja, de äter, jag tittar mest på min mat. Mina känslor tog med sig min matlust. Som sagt, jag känner ingenting längre.
- Så Pierre, din farmor berättar att du har fått en anställning på ett kontor. Vad är det för kontor? frågar Draco.
- Mest pappersarbete. Det är inget intressant men lönen är bra, så jag kommer inte har några problem med pengar i framtiden, säger Pierre och fyrar av ett bländande leende.
Han nickar. Middagen fortsätter under tystnad. Till slut ställer jag mig upp.
- Tack för maten. Jag tror att jag ska ta mig en promenad, säger jag.
Jag vill vara ensam och om det krävs att jag måste lämna huset för att det ska hända så gör jag det.
- Inte kan du väl gå ensam. Pierre, gör henne sällskap, säger mormor
Pierre nickar.
- Självklart, säger han och ställer sig upp.
Jag kan se hur Astoria häller upp mer vin i sitt glas och ger sin mamma en blick. Någonting är inte rätt här.
- Nej, det behövs inte. Jag klarar mig ensam, säger jag och går snabbt iväg.
Jag nästan springer ut till hallen och tar min ytterkappa. Sveper en halsduk runt halsen och går ut i vinterkylan. Herrgårdens stora trädgård är täckt av ett lager snö och mer faller ifrån himlen. Jag går omkring. Ser inget annat än snö. Alting är vitt och tomt. Inte så mycket som en fågel syns till. Det är som om allting har blivit livlöst. Precis som jag. Jag faller till marken. Tårar börjar rinna. Det är som om mitt hjärta har brustit i flera bitar. Jag kommer aldrig kunna laga det igen. Han har krossat mig. Jag lägger min ner på rygg. Snöflingorna faller ner och lägger sig på mitt blöta ansikte. De färgar mina kinder röda. Men jag känner ingen kyla. Jag känner ingenting. Jag har dött inombords och jag tror inte att jag någonsin kommer kunna leva igen.

James
Jag åkte aldrig hem över jul. Att möta alla efter det som hänt, jag kunde inte göra det. Istället firade jag jul på en bar. Jag har firat varje kväll där sedan Clair och Beau sparkade ut mig. Jag sover på en tunn madrass i lägenheten. Det är allt jag äger. En lägenhet och en tunn madrass. Det knackar på dörren. Jag häver mig upp. Det snurrar och jag tar stapplande steg fram till dörren. Jag hittar inte handtaget. Vart fan har det tagit vägen? Det knackar igen.
- Ja! Vänta, säger jag och fortsätter att trycka händerna mot dörren.
Där. Jag tittade det. Jag trycker ner handtaget och öppnar dörren en bit. Ljuset ifrån hallen får mig att kisa men jag kan se vem det är som står där. Det är Juliette.
- Vad gör du här? frågar jag.
- Hej på dig med, säger hon och tränger sig förbi mig.
Jag står kvar och tittar ut på den tomma hallen en stund innan jag stänger dörren och vänder mig om. Juliette står och tittar sig omkring.
- Mysigt ställe, säger hon och sparkar på min madrass med tån på ena klackskon.
- Vad gör du här? frågar jag igen.
Juliette tittar på mig. Jag kan se hur hon tittar på mina slitna jeans och mitt linne. Jag ser säkert hemsk ut. Tillskillnad från henne. Hon är otroligt snygg. Hennes bruna hår är uppsatt i en hög hästsvans och ansiktet är naturligt sminkad.
- Du skickade tillbaka pengarna du fick för låten, säger hon.
- Jag vill inte ha något mer med dig eller skivbolaget att göra. Det är på grund av er som jag bor såhär, fräser jag och plockar upp flaskan ifrån golvet.
- Pengarna hade mer än väl räckt till möbler, säger Juliette.
- Jag pratar inte om några jävla pengar Juliette! Jag pratar om kyssen. Min flickvän dumpade mig när hon fick se bilderna! Jag blev utkastad ifrån där jag bodde på grund av att du kysste mig och jag kan inte åka hem för då måste jag stå öga mot öga med alla som vet att jag förstört allting med Sarah, säger jag och slänger flaskan i väggen.
Whiskey rinner ner för väggen och ut på golvet. Juliette rycker till av det splittrade glaset.
- Varför kysste du mig? Du visste att jag hade flickvän, suckar jag.
Juliette biter sig i läppen. Det blir tyst. Lukten av whiskey fyller rummet.
- Lucille sa åt mig att göra det, säger hon. Hon sa att mer folk skulle köpa min skiva ifall det kom fram att jag hade ett förhållande med en mystisk man.
Luften går ur mig. Lucille.
- Och du gick med på det? Hur kunde du? Inser du hur mycket du har förstört för mig? frågar jag.
Juliette suckar.
- Men kom igen James, det här är mitt jobb. Jag tjänar pengar på det här. Det betyder att jag måste göra saker. Dessutom så är det väl bara att prata med Sarah, hon förlåter dig säkert, säger hon.
Jag skakar på huvudet.
- Jag kan inte förstå hur du tänker. Du har förstört allting för mig. Jag skulle spendera resten av mitt liv med Sarah. Nu tror hon att jag inte älskar henne längre eftersom du kysste mig. Allt eftersom du vill tjäna pengar, säger jag.
Juliette tar ett steg fram.
- Okej, ni var inte menade för varandra. Är det så fel? Det kanske finns någon annan där ute för dig, säger hon och lägger sin hand på min kind.
Jag tar ett hårt tag om henne kind. Juliette grimaserar.
- Sarah var mitt allt. Du förstörde det. Försvinn ifrån min lägenhet. Jag vill aldrig mer se dig, säger jag.
Hon backar. Tar på sig ett par solglasögon och lämnar lägenheten. Jag smäller igen dörren efter henne och låser. Sen går jag fram till ett skåp och plockar fram en ny flaska med whiskey. Jag sätter mig ner på min madrass och dricker ur flaskan. De utnyttjade mig. Hela den här grejen var fejk. Allt de ville ha var mitt utseende. Jag dricker ännu mer.De utnyttjade mig. Jag börjar att må dåligt. Det vänder sig i min mage. Jag kan inte hindra det. Allting kommer upp. De rinner ner på golvet. Jag spyr nästan upp mina inälvor. Jag hostar och torkar mig om munnen. Jag dricker ännu mer. Jag mår hemskt. Uppspydd whiskey blandar sig med den krossade whiskyn och jag känner hur luktar hemskt. Allting är just nu hemskt. Allt på grund av en kyss.
______________________________
Kommentera gärna! Kan lova att det händer mycket i nästa kapitel! Stora saker kommer att ske!

Så, så, så himla bra kapitel! Gjorde min dag!

Åh James.... ♥