Forbidden love PRS Lupple och Emma07

Hans reaktion gjorde henne då inte besviken, det var då nåt som var säkert. Tvärtom så hade hon nästan varit lite orolig för att han kunde bli lite irriterad på att hon retades med honom, men icke och det var nåt hon älskade med honom. Hon kunde inte låta bli att förtjust skratta lätt då hon strax befann sig tätt intill honom igen, en mycket bekväm plats att befinna sig på om hon fick säga det själv.
"Det låter... Lovande." viskade hon tillbaks, lutade bak huvudet något emot honom - hon hade egentligen haft planer på att retas ännu lite till med honom, men bara av de små gesterna han gjorde var hon så gott som förlorad till honom igen.
"Så berätta, vad har du för andra planer?" log hon och lade sin ena arm om hans.

Han skrattade lågt och drog upp hennes nattlinne lite och vidrörde henne lätt vid låren.
" Även hur mycket jag uppskattar denna." Viskade han och drog lite i tyget.
"Så tror jag att vi klarar oss utan den." Viskade han leendes och backade med henne mot sängen.
Sjönk ned så han satt i sängen och drog ned henne i sitt knä.
"Eller hade min fantastiskt vackra och lockande fru- några andra planer? "Flinade han och försökte möta hennes blick.
Älskade alla såna här småsaker och älskade när Sienna försökte retas med honom, han brukade alltid 'vinna' men det var kul att hon ville försöka i alla fall.

Sienna visste väl med sig att han egentligen hade alldeles för lätt att vinna över henne till sin sida med såna här saker, men det gjorde henne egentligen inget. Bara som när han kom åt hennes lår, fick henne att tappa tråden på vad hon haft för planer.
Hon log roat då hon strax befann sig i hans knä, satte sig något tillrätta där och lade huvudet litet på sned.
"Tycker du?" frågade hon låtsat fundersamt, hade låtit händerna vila om hans nacke men drog dem ner längs hans armar istället.
"Så du menar att du fortfarande ska vara sådär påklädd?" frågade hon med ett höjt ögonbryn, lät strax sina händer nå hans och vidare upp på tyget, för att riktigt långsamt dra av sig nattlinnet.

Edvard bet sig lite i läppen, såg på henne och andades skarpt in.
De där långsamma rörelserna drev honom ju nästan till vansinne.
Hennes händer som vidrörde honom startade som nån slags eld inom honom.
Han greppade stadigare tag om hennes midja och skakade på huvudet.
"Nej. " Viskade han som svar på hans kläder och tvingade sig att släppa taget för att börja få av sig resten av sina kläder samtidigt som han höll ögonen helt fästa på henne.

Hennes make gjorde henne då inte besviken idag, särskilt inte vad det gällde reaktioner. Tvärtom var han ju väldigt tacksam att reta på det viset, för han reagerade så tydligt och gulligt om man frågade henne. Det var ju minst sagt tydligt hur hon påverkade honom. Inte för att hon var mycket bättre själv heller egentligen.
Då han äntligen fått av sig alla de där kläderna kysste hon honom passionerat igen, placerade händerna emot hans bröstkorg för att bara glömma allt annat för en stund och bara tänka på honom.

Han besvarade kyssen och lät sina hände än en gång utforska hennes kropp.
Nästintill grundligt.
Det var en kväll att minnas länge. Han skulle minnas det i många år framöver.
Det hade varit så mycket bra som hänt den kvällen, och efteråt när han låg med armarna om sin älskade Sienna och pussade henne lätt på axeln.
Så valde han att verkligen memorera kvällen.
" Jag älskar dig." Viskade han leendes och drog täcket lite tätare omkring dem.

Sienna kände sig lyckligare än på väldigt länge. Både tack vare kvällens händelser, men bara att de var sams igen, att de låg intill varandra och att det bara kändes perfekt. Det i sig var en gåva, något hon var så tacksam för.
Utan tvekan var det här den bästa kvällen på länge, och hon tvivlade inte på att hon skulle komma ihåg den länge som just det.
Hon log och kröp närmare intill honom, även om hon redan var nära egentligen - men för tillfället ville hon inte vara en millimeter längre bort ifrån honom än vad som var nödvändigt.
"Jag älskar dig med." viskade hon lyckligt, ville aldrig flytta sig härifrån men sömnen kom snart åt henne. Vilket i sig inte var särskilt konstigt, det hade varit en lång och händelserik dag efter en mycket krävande period, och hon hade alltid lättare att somna i hans trygga famn.

Edvard lekte lätt med hennes hår, log mot henne och tänkte svara men märkte ganska snart hur hon flöt iväg i sömn och han pussade henne lätt på huvudet.
"Sov gott min ängel." Viskade han innan han själv la sig tillrätta, intill henne- slöt ögonen i hopp om att somna.
Och innan han visste ordet av det så sov han, å andra sidan hade det alltid varit så när han sov intill Sienna.
Det gav ett slags inre lugn som verkligen hjälpte till.
Han sov bättre och tyngre än på länge och fann sig själv i underbara drömmar vilket han verkligen uppskattade.

Sienna sov bättre än på länge, men det var väl av den simpla anledningen att hon äntligen slappnade av helt. Det kändes bra emellan de båda igen, och det gjorde så otroligt mycket.
Hon kunde sig väldigt mycket lugnare, hon hade mycket lättare att slappna av ordentligt till skillnad ifrån innan. Men det var väl så det omedvetet blev när allt inte var helt bra, när hon ständigt gick och oroade sig. För så hade det ju ändå varit, trots att hon inte velat tro på rykten och allt så blev det ju ändå att dem oroade henne och satte igång en massa ovälkomna tankar.
Nästa morgon vaknade hon med ett leende på läpparna, och kände inte det minsta för att kliva upp ännu trots att solen sken in. Amanda jobbade ändå morgon idag och tog hand om barnen till frukost och allt, så hon lade sig istället bättre intill Edvard.

Edvard vaknade till av att hon rörde sig och samma stund som han öppnade ena ögat så verkligen såg han och kände solen vilket ledde till att han vaknade.
Han gäspade lite, sträckte ut sig och la armarna bättre om Sienna efter.
Kysste hennes nacke sakta och log brett.
"Älskar dig." Viskade han och drog in sina händer under täcket och la dem mot hennes hud.
Lyckan var total.