Life - Lupple & Medi PRS

Han såg olycklig ut när hon sa det och vände bort huvudet.
"Rimligt liv." Viskade han sorgset. Han ville inte ha något rimligt liv.

Ute stod det två gesalter. En vacker kvinna i gråblå nyans och en man som var stor och stark.
"Åh Mi!" Kvinnan log mjukt.
"Vi hörde att det kommit en ny väktare." Kvinnan log mjukt.
"Tonitrua kan vara rätt jobbig eller hur?" kvinnan såg mot mannen.
Det var regn och åska som stod framför huset.

Det smärtade så förfärligt av hans olyckliga min och hans ord, och även om han inte visste det så visste hon att det var precis så som skulle ske- det hade alltid skett. Och nu skulle inte vara annorlunda eftersom hon totalvägrade att förvandla någon annan. Hennes förvirrade och förtvivlade tankar blåstes bort i samma stund hon la märkte till gestalterna. Det var väldigt många år sedan deras sista möte. "Detta är en ära. "Log Mi och neg lätt mot dem. "Det är en ny väktare, önskar ni att möta henne?" Frågade hon och såg på dem med ett leende. Trots att leendet inte nådde ögonen, eftersom hon var uppjagad och sorgsen över Ethan.

Gabriel hörde orden som sades på övervåningen och han märkte av en underlig närhet- en underlig energi. Oroligt la ha armarna mer omkring Olivia och övervägde att fly med henne men hon var skyddad här. I detta hus så var hon skyddad, det visste han.

Regn nickade och såg på Tonitrua som gav i från sig han med. Han var stor och bredaxlar. Han såg generad ut.
"Jag tycker det är kul. Jag gillar att sätta ner blixten men Regn skrek på mig." Han log sedan.
"Vart är väktaren? Jag lovar att inte skrämma henne."

Mi såg på dem, på Tontirua och flinade lite. "Jag hade också skrikit på dig. Du vet att jag personligen uppskattar dina blixtar men många andra är rädda för dem, och du Regn - ja att springa när det regnar är helt underbart." Log hon och nickade. "Okej, stig in då." Log hon och backade ifrån dörren så de kunde kliva in.

Gabriel hade hört orden och kysste varsamt Olivia på läpparna. "Dags att vakna, du har gäster- mäktiga."Viskade han och smekte hennes kind för att väcka henne.

"Förlåt Mi." Tonitrua såg skamset ner och og sig in och såg sig om.
"Gjorde vi detta?" Han pekade på taket och Regn skakade på huvudet.
"DU gjorde det. Du gjorde så srömmen sprack din kluns." Hon smekte hans karm och skrattade.

"Va?" Hon öppnade ögonen.
"Gäster?" Viskade hon och sate sig upp.
"Men om det åskar igen då?"

Mi såg på Tonitrua och log mjukt. " Det går att laga." Log hon och såg sedan mot Ethan. "Kom Ethan, jag vill presentera dig för Regn och Åska. " Log hon och höll ut handen mot honom.


Gabriel smekte hennes kind och kysste henne lätt. " Gäster."Viskade han och log. "Jag tror att den chansen är extrem liten." Viskade han och lyfte upp henne i famnen och gick upp för trappan. Men stannade precis innanför dörren och ställde ned henne på högsta trappsteget. " Gå och välkomna dem."Viskade han och pussade henne på huvudet.

Regn log och såg mot de tända ljusen och såg mot sin make med ett leende.
Ethan hade tagit sig fram och var kanske hälften så liten än Tonitrua men skakade genast hand.
"Åh du är stor." Viskade Ethan och log vänligt.

"Lova." Sa hon och klamrade sig fast och såg på kvinnan och den gigantiska mannen som stod i hallen.
De såg ut som sina motsatser.
"Jag vågar inte."

" Detta är Ethan. "Log hon mot dem och pussade Ethans kind. För att sedan se mot Olivia och hon log vänligt och gick till henne. "De är gamla vänner."Viskade hon som en försäkring och tog hennes händer lätt och ledde henne varsamt framåt.

Gabriel nickade. "Lovar."Viskade han och pussade hennes huvud men stod sedan och såg på dem innan han tvingade sig fram. Tvingade sig att förbli mänsklig. "Var hälsad." Viskade han mot dem och log vänligt- imponerat för att sedan le lugnande mot Olivia. Han kände inte dessa och han kände sig hotad, deras energi- deras väsen var så annorlunda men Mi var han säker på och dessa var hennes vänner.

Hon såg livrädd ut men gick fram. Regn log mjukt och tog Olivias händer mjukt.
"Jag e om ursäkt över min make Tonitrua. Ha kan bli lite överglad." Hon såg på honom och han bugade sig.
"Jag ber om ursäkt. Jag visste inte att det var ni väktare. Jag ska hjälpa er med elen. Förlåt."
Olivia såg på dem med en frågande blick. Hon förstod inte och hon vände blicken mot Mi ihop om hjälp.

Mi stod bredvid henne med en mjuk blick. "Detta är Regn och Åska, de styr det väder deras namn säger. "Förklarade Mi med ett mjukt leende. "Hon har precis flyttat in, håller fortfarande på och lära sig." Fortsatte Mi med ett strålande leende.