Forbidden love PRS Lupple och Emma07

Sienna hade nyss bytt om till rätt kläder att tillbringa kvällen utomhus i då hon hörde dörren öppnas, vände på huvudet och fick genast syn på Edvard.
"Hej." log hon, besvarade mjukt kyssen - vad hon saknat det här. Bara att det kändes bra emellan dem, att hon slapp den där oron i maggropen hela tiden och som tidigare förstärkts då han dykt upp. Nu kände hon sig istället äntligen igen bara avslappnad i hans närvaro.
"Jag är klar, och ser fram emot en kväll med bara min man." log hon stort, smet fram för att ge honom en lätt kyss igen innan hon började gå utåt.

Edvard såg på henne, log och besvarade hennes kyss.
"Då bör vi bege oss, vi har mycket tid att ta igen." Viskade han leendes och följde henne sedan ut till gården där två hästar leddes fram till dem.
Han log och tog emot deras tyglar och höll ut den ena till Sienna.
" Vill du ha hjälp upp?" Log han och såg på henne, såg på sin vackra fru och kunde knappt hejda sig.
Sin iver- kvällen skulle bli magisk han kände det inom sig själv.

Sienna skrattade lätt till, höll sannerligen med om att dem hade det efter all den här tiden. Dem kunde behöva det också, att stärka bandet emellan dem igen efter den här prövande tiden.
Hon gick fram till hästarna och log då han erbjöd hjälp, klarade det egentligen finfint på egen hand men kunde ju inte missa en chans till hans närhet.
"Gärna." log hon, hade så saknat det här - det var sånt de ägnat sig så mycket åt innan tvillingarna kom, att träffas och rida ut på sina små äventyr.

Han klev fram och kysste henne mjukt på halsen och smekte hennes midja sakta.
" Upp och hoppa." Viskade han innan han hjälpte henne upp på hästen.
Det fanns smidigare sätt att hjälpa henne på, han visste att han inte behövde hjälpa henne men just nu kunde han använda vilken ursäkt som helst för att få röra vid henne.
När hon väl var uppe så dröjde han kvar sina händer mot hennes lår.
"Älskar dig." Log han och tog hennes ena hand och kysste den mjukt.
Innan han vände om för att sitta upp på sin egna häst och smackade igång den och vände blicken mot sin älskling.
Hoppades att hon skulle följa med.

Hon rös nästan till lite utav den behandlingen hon möttes av, dock endast av välbehag - hans sätt att röra henne och inte minst den där kyssen fick henne att längta tills dem var tillbaka igen. Trots allt var det ett bra tag sedan de varit särskilt nära varandra, och bara såna här så pass små beröringar fick henne att reagera starkare än normalt tack vare det.
"Älskar dig med." log hon, kramade lätt hans hand för att strax följa hans exempel och skänkla på stoet hon red för att följa efter honom.
"Vart hade du tänkt vi skulle rida?" frågade hon nyfiket, hade ingen aning om vad för planer han hade mer än att rida nånstans.

Edvard skrattade lågt och slängde en blick på henne, log brett.
" Till vår glänta. Vi hinner inte ta oss hela vägen till vår strand." Log han leendes och styrde hästen åt det hållet han ville.
Det hållet de behövde rida åt för att kunna komma till gläntan.
Efter en stund, kanske trettio minuter var de framme vid gläntan och han hoppade av hästen och band upp honom vid ett träd för att sedan binda upp hennes häst och höll ut armarna upp, mot henne.
"Sitt av." Log han leendes och kunde knappt hejda sig fören han hade henne i sina armar. Om än bara för en stund.

Sienna nickade genast, kanske något ivrigt men ivrig var också just vad hon var. Ivrig att få komma till gläntan igen, att bara få vara med honom där. Inte minst också få minnas den tid då de setts där i smyg, det kändes som evigheter sedan nu även om det börjat närma sig fem år. Vilket visserligen var länge, men det kändes desto längre.
"Gläntan blir strålande." log hon, och det kändes som om ritten dit var alldeles för långsam.
Då han uppenbarligen tänkte ta emot henne skrattade hon lätt till, var inte sen med att också hoppa av hästen och nästan genast borra sig in i hans famn. Bara att få stå där med armarna om varandra var så härligt, och betydde så mycket efter den sista tiden.

Han fångade henne, höll henne tätt intill sig och drog in hennes underbara doft.
Smekte henne över ryggen.
"Åh älskling. "Viskade han leendes.
"Vad sägs om att vara lite unga nu då?" Log han lekfullt och backade bak henne och sig från hästarna och ledde henne mot trädet, det stora trädet i gläntan de alltid umgåtts vid.
Han tog av sig sin jacka och slog sig ned på den och drog ned henne i sitt knä.
" Att jag inte tog med en filt då." Sa han och skrattade lågt.

Sienna lade genast armarna ordentligt om honom, med fingrarna inflätade i hans nackhår och ansiktet nöjt inborrat emot hans bröstkorg. Bara njöt av att vara nära honom, att känna hans hjärtslag och värme.
"Jag har saknat dig." viskade hon, nu hade han ju visserligen inte varit iväg eller något men ändå varit en bit ifrån henne på såna här sätt.
Hon skrattade lätt till då han drog med henne dit, slog sig nöjt ner i hans knä och lutade sig genast emot honom.
"Vadå, menar du att vi är gamla?" flinade hon retsamt.

Han skrattade lite och smekte hennes hår, lekte lite med det och lät handen vandra ned över hennes rygg och kramade om henne mer.
Närmare sig själv.
" Jag har saknat dig." Viskade han och såg på henne.
För han visste precis hur hon menade, de hade varit nära men inte riktigt sammankopplade och det var nästan värre.
Han flinade lite av hennes fråga och nickade.
"Vi är urgamla." Flinade han roat.
"Minns du förr? Du vet när vi träffades? Vad vi gjorde i alla gläntor. Vi var lite du vet vilda." Flinade han och kysste henne mjukt på läpparna.
"Jag älskar dig Sienna, tvivla aldrig på det." Bad han och såg in i hennes ögon.