PRS Velleity & Daphne (PJO/HOO]

"Skojar du??" utbrast My "fjorton timmar?".
Enligt My kändes det definitivt inte som fjorton timmar. Labyrinten verkade redan ha gjort henne galen.

"Ja, sånt händer i labyrinten," sade Lana. "Man tror det har gått någon dag, men det kan ha gått en vecka. Jag trodde jag var här nere i fyra-fem veckor, och när jag kom upp så hade jag varit borta i sex månader. Labyrinten tränger in i ens huvud och försöker få en att förlora greppet om verkligheten," sade hon och suckade.
"I sådanna fall borde vi stanna och vila, kanske äta," sade Theo eftertänksamt "om vi har gått i 14 timmar är våra kroppar dödströtta, även om våra huvuden inte känner av det. Då blir det extra viktigt att stanna för att vila och äta, annars så kollapsar man av utmattning utan förvarning," sade han.

”Bra ide” instämde Fanny. Hon var tvungen att medge det, Theo var smart. De stannade och plockade fram sina vattenflaskor och även lite mat de haft med mig. Fanny satte sig ner med ryggen mot en vägg och drack av vattnet.

Lana var tacksam över att det hade stannat så att de kunde vila. När hon satte sig ner så kände hon hur trött hon var. Hon åt lite torkad frukt och drack lite vatten och blundade en stund.
"Hur skulle vi kunna navigera labyrinten? Det måste ju finnas något sätt?" sade hon sedan

"Det enda jag kan komma att tänka på är den där gången någon i historien rullade ett garnnystan efter sig i labyrinten, eller Hans och Greta som lade ut brödsmulor"" sa Fanny eftertänksamt. Om de gjorde något sådant skulle de veta var de varit, men de skulle fortfarande inte veta vad som fanns åt alla håll.

"Tja, det finns ju legenden med Ariadnes snöre," sade Lana eftertänksamt "men det visade sig ju vara att man ska ha en dödlig med sig, och det har vi inte," fortsatte hon dystert

"Men det måste finnas något annat vi kan göra. Några fler ideer?" frågade Fanny. Själv hade hon slut på ideer, för tillfället iallafall.

"Jag brukar ha... drömmar," sade Theo "drömmar som guidar mig, som den med mobilen i labyrinten," han tystnade "jag vet ju inte om det kommer hjälpta oss, men den drömmen hjälpte mig hitta er i alla fall."

Detta var intressant tyckte Fanny. Drömmar? Vad hon läst på så brukade barn till Hypnos ha sådana drömmar.
"Vi skulle kunna testa..?" sa My.

"Ja, Theo, dags att ta en tupplur," flinade Ana. Theo nickade.
"Asså, jag vet inte om jag kan somna på beställning," sade han sen