En Hemlighet om Parkinsson [SV]

SÅÅÅ BRAA ÄLSKAR DIN FF!!!

Tack♥
Tyvär måste jag gå och lägga mig nu, skola i morgon och så och jag är inte helt frisk...
Men jag lovar att det kommer mer i morgon eller övermorgon om nu mitt internet-nätverk tillåter det...=)

Det låter bra! funderar också på att gå och lägga mig snart och krya på dig ♥

Det ska jag ♥

Super =)

Mer.

meeer

meeeeeeeeeeeeer

Naaw, ni är så gulliga allihopa! TAck, tack, tack för att ni läser! ♥

Fortsättning kapitel 5

DRACO MALFOY

Väl uppe i klassrummet, med en lång och tråkig lektion om veritaserum att vänta, började Draco tänka på Pansy igen. Medan professor Snigelhorn babblade om effekter, motgift och vad som kunde hända om man brygde elixiret fel tänkte Draco att den var något speciellt med Pansy. Det måste det vara!
Så många gånger som Draco hade gjort slut med henne, hånglat upp någon annan i korridoren, krossat ännu en flickas drömmar om att få bo med honom i resten av livet och sedan hitta tillbaka till Pansy igen.
Det hade blivit som en teaterföreställning. Pansy visste vad som skulle hända och hon var smart nog att inte ta lika illa upp som första, andra och tredje gången det hände. Draco visste definitivt vad som skulle hända, det var ju han som hade skrivit manuset till teatern. De andra tjejerna visste säkert också, de var bara för dumma, korkade och tillfälligt kärleks-blinda för att förstå vad som hände.
Men hur många häxor som än kom emellan så var det ändå Pansy han var kär i. Det var ändå bilden av en skrattande Pansy som dök upp först framför hans ögon om någon frågade vem han var kär i. Det var ändå Pansy som dök upp i Dracos kärleksdrömmar. Inte Daphny, inte Millicent, inte Astoria eller någon annan tjej. Det var Pansy.
Helt plötsligt dök en bild upp i hans huvud. En bild av Pansys ögon, mun, näsa, kinder... Ja, hennes ansikte helt enkelt. Han tänkte på kyssen som hade inträffat tidigare samma morgon. Draco tänkte att hon var lite som varm choklad; brännande het, sockersöt, chokladbrun, precis som Pansys ögon, fylliga och lockande...
Han avbröts tvärt ur sina funderingar av att professor Snigelhorn sa med hög stämma
"MR MALFOY!? HÖR DU MIG?" Draco hoppade till lite och märkte att resten av eleverna stirrade på honom.
"Är du med på det?", sa professor Snigelhorn.
"Eeh, jaa...?", svarade Draco, ganska frånvarande.
"Bra! Då avslutar vi lektionen för idag och ses igen på Onsdag!", avslutade professor Snigelhorn, föste ut alla eleverna, stängde klassrumsdörren och stegade därifrån.

Veritaserum. Var inte det den värsta trolldrycken som fanns? Och Draco hade gått med på att dricka det inför hela klassen så att hans kära klasskamrater kunde avslöja hans innersta tankar och hemligheter. Härligt! Men professor Snigelhorn hade lovat att det inte skulle gå överstyr. Jo, tjena!? En blomkruka skulle kunna hålla bättre ordning på en skolklass än vad Snigelhorn kunde! Jävla veritaserum!

Jusste, inget av det som händer i boken och filmen på riktigt kommer nog att hända här, i min ff.

Mera?

Hahha stackars Draco! Hahhaha! MEER!