Sjunde året på Hogwarts

(aha xD ne men nu orkar jag inte )

(okej!)

(japp ska de andra inte logga in snart xD)

(eller hur!)

(Okej, lite sen här, insåg inte att det hade börjat och när jag fick veta det hade vi gäster sååå ja Men jag kör en bit och så får vi se helt enkelt)

Vaknade upp i mitt rum. Solen brände ansiktet skönt. Jag gick upp och tittade på klockan. Den var inte så mycket, något lät konstigt på fönsterkarmen. Jag öppnade fönstret och en liten ljusbrun uggla flög in och dumpade en brev på sängen. Jag kände igen handstilen och öppnade det.
Det var från en kompis på Hogwarts som föreslog att vi skulle mötas i Diagonalley för att köpa allt vi skulle behöva för detta år.

Jag kom till Diagonalley och stod länge och väntade på att någon skulle komma men nej. Från ingenstans sa en röst till mig att ta mig till Malfoy mansion... vad skulle jag där och göra? Jag ställde mig i en gränd och transfererade bort mig till Malfoys place.

det knackade på dörren och jag såg undrande på Draco.
-Väntar du besök? frågade jag
- Inta vad jag vet. det är kanske Violes kompis. vi styrde våra steg mot dörren och öppnade. utanför stod en tjej. jag såg på henne och ville minnas att hon hette Savannah något och jag har för mig att hon går i Ravenclaw.
- Hej. sa Draco kallt.
- Var det något du ville? Jag log för att kompensera upp Dracos kalla tonfall.

Utan tanke alls gick jag bara fram till den stora dörren och knackade på. Det var Draco som öppnade... "Vad tusen gör jag här?" var min ända tanke. Efter Dracos kalla hälsning blev jag lättade av att se ett leende. Det var en av sjundeårseleverna de visste jag. Något på C... Cara. Gryffindor elev, relativt säker.
Jag som alltid brukar tänka innan jag säger något, det bara kom ut:
Något sa åt mig att komma hit, vad har jag ingen aning om.
Jag kände hur blickarna nu skulle titta på mig som om jag var dum i huvudet... Att umgås med folk jag inte alls kände var inget jag var särskilt van vid...

Jag såg på Draco, vem sa åt henne att komma hit? han hade ingen anning.
- Men här kan du inte stå. du kan lika väl komma in när du ändå är här. Jag log mot henne och släppt in henne.
- Du kan väll inte bara släppa in henne? vad ska far säga? viskade Draco och jag tystade honom med en puss.
- Oroa dig inte så mycket. det är väll värre om hon står utanför. svarade jag, vi gick in till vardagsrummet och satte oss.
- Ja har bor Draco och jag mesta dels. sa jag och skrattade lite. Draco slängde sig i en fåtölj med benen över armstödet och jag satte mig på golvet nedanför.
- Har du ingen anning vem som sa åt dig att komma hit? Draco gav henne en ilsken blick. jag gav han en varnande blick.

Erbjudande att komma in var varken väntat eller frästande. Men vad skulle jag göra? Bara stå kvar där ute? Jag klev in och följde dem upp till vardagsrummet. Inredningen kändes kall och verkligen inget jag var van vid. Draco och Cara gjorde sig bekväma, själv kunde jag inget annat än att bara stå. Rakt upp och ner och titta mig omkring.
Då kom frågan jag inte ville höra. Vad skulle jag svara?
- Absolut ingen som helst aning. Men helt ärligt, säg åt mig att gå och jag går." Trots att jag visste att det var oförskämt kunde jag inte låta bli att återge den ilskna blicken. Vad har han emot mig? Jag har aldrig prata med killen förut och folk har en tendens att verkligen gilla mig från första stunden men inte här inte.

- Ja gå du. sa Draco trött.
- Draco! du behöver inte vara så oförskämd. Du får göra som du vill. sa jag och log lite.
- Men Cara du känner henne inte alls! Draco söckade trött.
- Inte du heller, så sluta vara så otrevlig nu. sa jag och log mot honom innan jag vände mig mot Savannah och log.
- Och vad tror du min far ska säga? Draco såg på mig.
- Sluta nu Draco. om min far inte säger något kommer inte din göra det heller. jag såg argt på honom.
- Vill du stanna? jag såg på Savannah