Tom Dolders

godnatt på er alla skriver ett långt kapitel i morgon

Duktig Vendela!
Nighty night, pal. ^^

Ja Vendela är duktig om hon skriver ett långt kapitel :]

Sant, sant, sant! Fast hon är duktig om hon skriver överhuvudtaget också, men ääännu duktigare om det blir ett långt kapitel.

absolut alltid lika bra

haha ni är så söta ♥ halvlångt kapitel nu, längre sen hoppas jag
11
Kvastflygningen
Tom satt vid Slytherinbordet och åt sin lunch. Han åt betydligt mindre än han hade gjort på festmåltiden, han kände sig fortfarande mätt.
"Tom, kom nu, du kommer försent till kvastflygningen!" Bellatrix stod bakom honom och knackade han på axeln.
"Låt mig vara ifred!" sa Tom och knuffade undan henne litet. Han gick till gräsmattorna utanför skolan.
En kvinna med långt hår stod där. Det låg kvastar på marken och elever stod bredvid varsin kvast. Tom ställde sig bredvid en som såg okej ut.
Alla hade ställt sig bredvid varsin kvast.
"Okej, ställ er nu på vänster sida om er kvast!" ropade läraren.
Alla som hade stått fel ställde sig nu på vänster sida.
"Sträck ut handen över kvasten och säg UPP!"
Det hördes många UPP men bara ett fåtal kvastar for upp i luften och in i handen på de.
Toms kvast viftade lätt i luften men for ner i marken igen.
"Gör så här. UPP!" Läraren fick upp kvasten på sekunden.
"okej, UPP!" och kvasten flög upp i hans hand.
"Sådärja! de som fick upp sin kvast kan sätta sig -nej inte så, ett ben på varje sida- och sväva ett par meter upp i luften och sedan landa MJUKT!" ropade läraren och Tom for upp i några meter och försökte landa mjukt men ramlade av kvasten.
Hans fot värkte så det kändes som om det skulle sprängas.
"Vi måste ta dig till Sjukhusflygeln! utropade läraren och försökte dra upp honom på benen igen, men han slet undan handen.
"Jag tar mig dit själv! sa Tom och halvt hoppade på ett ben till Sjukhusflygeln.
"Hallå?" ropade han och en kvinna kom.
"Jag är Lola Pomfrey. Föreståndarinnan i Sjukhusflygeln.
"Madame Pomfrey jag har ramlat från min kvast, benet är kanske stukat.
"Oja stukat nästan brutet jag fixar det på en gång!
Hon viftade lätt med staven och benet såg normalt ut, men det kändes.
"Drick det här så gör det inte ont." Madame Pomfrey gav honom en grön kristallflaska och han drack ur innehållet. Det slutade genast att göra ont.
"Tack" mumlade han och gick till middagen.

Vilket bra kapitel:]
Meeeera

hahah tackar

jja asbra!! MEEER

orkar nt just nu men senare, lovar.