Roxanne Weasley [G]

bra kapitel!! du skriver jättefint!

fint kapitel!

Tack!!

EDIT: Här kommer då kapitel elva!! Ta daa! ;D
Tycker själv att det är ganska så mysigt samtidigt som det är väldigt konstigt så själver är jag lite fundersam kring det.
Men säg gärna era åsikter om det!
Happy reading!

----------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 11

Roxanne vaknade med ett ryck, alldeles varm. Hon hade haft en mardröm som inte var läskig men den hade definitivt varit jobbig. Hon drömde att hon inte skulle få träffa sina föräldrar igen eftersom att de dött, skuldkänslorna för att hon valt att vara kvar på Hogwarts kom igen. Halva lovet hade gått och juldagen var idag, och under lovets gång hade hon fått skuldkänslor vid flera tillfällen när hon och Fred tillsammans skickat hem brev till sina föräldrar och andra släktingar som de befann sig hos. Fred som försökt trösta Roxanne, som nu börjar få lite hemlängtan också, sa att det inte skulle hända deras mamma eller pappa något, men Roxanne kunde föreställa sig hur de blev bortförda av onda husalfer.
’’Tro mig, ingen husalf i hela världen skulle vilja mamma och pappa något ont. För det första stödjer dem alla föreningar för alfernas frihet och för det andra är husalfer väldigt snälla, lite väl snälla ibland.’’ Fred log hela tiden då de var på väg ner från ugglesalen med sina stickade tröjor på sig som deras farmor stickat åt dem. Fred fick alltid en blå och Roxanne en lila, hennes favoritfärg, precis som hennes kusin Lily som var ganska många år yngre än henne själv.
Tillsammans gick de till stora salen för att äta frukost, de hade alla presenter med sig för att kunna öppna dem med sina vänner. Sam och Chris satt redan vid ett av de två borden som bara användes eftersom att det var så få elever kvar på skolan.
’’Hej!’’ Sa Fred då han satte sig ner och lade sina presenter bredvid sig så att Roxanne kunde sitta jämte honom. ’’Var är Edmund då? Jessica?’’ Han log vid tanken medan han tog ett rostat bröd och lastade sig en portion gröt.
’’Han väntar på henne i entréhallen. Dem borde komma snart.’’ Sa Chris samtidigt som han åt och läste The Daily Prophet. ’’Asså, jag kan inte beskriva hur snygg Ginerva Weasley är, reportern för Quidditchen ni vet. Hur kan man vara så..’’
’’Du vet att hon är min faster va.’’ Sa Fred fast inte som en fråga.
’’Ja juste.’’ Och det fick Chris att återgå till sin frukost. Just då släntrade Jessica och Edmund in i salen med sina paket och satte sig på Chris och Sams sida.
’’God morgon!’’ Sa Jessica glatt och satte sig ner. Hon började prata om hur hon inte kände sig ensam eftersom att hennes vänner åkt hem för att fira julen hemma, för nu hade hon Ed här. Roxanne kunde inte förstå hur Ed kunde sitta och lyssna på hennes helt förvirrande babbel, men det behövde hon inte då Alison kom in i salen med Ian, Anya och Joseph efter sig. Anya gick med sina vänner från gryffindor såklart och de satte sig lite längre ner vid bordet, och Joseph satte sig med dem.
’’Jag fick honom att börja prata med dem så nu vågar han umgås med dem.’’ Sa Ian stolt medan han lade sina presenter på bordet och satte sig ner bredvid Alison som suttit sig jämte Roxanne. Alla hade lärt känna varan lite bättre så de satt alla och njöt av frukosten medan lärarna gick förbi och önskade dem en god jul, som dem självklart svarade med leende och många detsamma. När frukosten var över och alla julklapparna var öppnade så gick Fred och alla dem till biblioteket, dem skulle plugga lite efterson att de ändå gick sitt femte år och skulle alltså skriva sin GET examen. Roxanne gick tillsammans med Alison och Ian ner till sällskapsrummet för att spela lite trollkarls schack och äta av godiset som skolans husalfer ställt fram åt dem i små skålar i hela uppehållsrummet.
’’Jag kommer aldrig vinna över dig Ian!’’ Beklagade sig Alison då hon för tredje gången blev besegrad av honom.
’’Nej, jag är ju mästaren trots allt.’’ Sa han och log vänligt mot henne. Roxanne satt bara och tittade på pergamentet som stack ut från Ians bakficka, det såg ut som samma pergament han hade haft med sig till snöbollskriget och som han alltid bar runt på medan de gick omkring på skolan för att undersöka våningarna, och de hade bara kommit till fjärde våningen än så länge, a sju.
’’Vad är det för pergament du alltid har med dig?’’ Sa hon sedan och pekade på det. Ian tog fram det och log.
’’Det är bara små anteckningar, inget mer.’’ Han tänkte stoppa undan det men Alison tog tag i det.
’’Det är det inte alls. Det var den här du satt över med Matthew och Layton innan de åkte hem, eller hur?’’ Sa hon även om hon inte öppnade det för att se vad det var.
’’Jo, det är sant, man det är inget mer än anteckningar. Jag lovar.’’ Sa han och Alison gav honom pergamentet igen.
’’Varför kan ni inte bara säga vad ni håller på med?’’ Frågade Roxanne honom leende. ’’Det är ju inte så att vi kommer skvallra, det vet du va?’’ Sa hon sedan lite förvånad då hon verkligen hoppades att han visste det.
’’Nej, det klart jag inte tror att ni kommer, men jag har ingen rätt att visa er vad detta är om inte Matthew och Layton är med på det, och det är bara Matthew som inte trycker att ni behöver veta nåt eftersom att ni ändå inte skulle bry er säger han.’’ Ian log medan han såg ner på schackbrädet igen som Alison ställt upp för en revansch.
’’Jasså, det ska vi minsann se till att ända på. Eller hur Ali?’’ Sa Roxanne och log glatt och Alison nickade till svar då hon var alldeles för upptagen med spelet så Roxanne lutade sig tillbaka och åt vidare på chokladgrodorna.

Dagen innan terminen skulle börja igen kom alla elever som varit hemma tillbaka till skolan och de tomma korridorerna var fyllda med prat och middagen livlig och fyrabordig som vanligt. Uppehållsrummet var fyll med elever som delade med sig av sina lov och visade upp vad de fått för julklappar. Roxanne och Alison satt i varsin fåtölj medan dem och Ian lyssnade på Matthews och Laytons lov och vad de fått.
’’Det var så roligt när Hannah nyste så att hon flög en halvmeter från sin plats och landade i gräset, jag antar att hon kommer att få börja här när hon blir elva.’’ Skrattade Matthew och alla instämde i skrattet.

När lektionerna drog igång var det väldigt mycket liv i korridorerna och frukosten i Stora salen kunde inte varit bättre.
’’Jag måste gå och hitta min bok i.. öh… kanske.. Kom med killar!’’ Utbrast Ian och såg förskräckt ner i sin väska då han satt och åt på sin marmelad smörgås. De gick med snabba steg ut från salen och ingen verkade märka det då de bara smälte in i mängden av elever som också behövde ta sig till sina första lektioner.
’’Jaha, det har säkert med pergamentet att göra.’’
’’Om du snackar om denna Wood, så vet jag inte varför du bryr dig för den är tom.’’ Lowley stod nu vid deras bord och såg fundersamt på dem. ’’Ni kan få tillbaka det.’’ Sa han och kastade den mot Alison som precis hann fånga den innan den hamnade i hennes flingor.
’’Borde vi öppna det? Dem kanske har förstört det på nåt sätt?’’ Sa hon och såg på pergamentet i hennes händer.
’’Nej, vi borde vänta och se. Vi kan ju ge tillbaka den till killarna i klassrummet, vi börjar ändå om tio minuter så vi kan ju gå dit nu.’’ De tog sina väskor och gick med mängden av de äldre eleverna mot de högre våningarna.
Helt inne i dagens lektioner och faktumet att de fick reda på att de skulle ha examensprov fick flickorna att helt glömma bort pergamentet, det var inte förrän på kvällen då de satt och skrev på sina uppsatser i trollkonsthistoria som Alison råkade få upp pergamentet och lade det mitt på bordet de satt vid.
’’Ni borde vara försiktigare, Lowley hade det.’’ Ian och Matthew såg båda chokade ut, men Layton bara log och tog pergamentet för att se till att det inte var förstört.
’’Ni har inte öppnat det ser jag, det är bara öppnat en gång efter att Ian använt det sist.’’ Han log och lade det bredvid sin uppsats. ’’Tycker du inte att dem visat sig värdiga Matt?’’ Sa han och log först mot Matthew och sedan mot Roxanne och Alison.
’’Okej, såhär är det tjejer. Vi har jobbat med detta sen vi kom hit, iden kommer faktiskt från dig Roxanne, eller din bror. Hur som helst, vi har inte kommit så långt men vi har ett system och det gör att vi är mycket effektiva med det..’’
’’Matt jag tar det här, du ska alltid krångla till allt..’’ Sa Ian och medan han log mot honom, Roxanne var helt förvirrad, hon hade väl inte gett dem någon idé? Alison såg sprickfärdig ut av att få veta vad det hade hållit på med under de senaste månaderna.
’’Vi gör en ny Marodörkarta.’’ Sa Ian glatt med ett stort leende på läpparna.

bra bevakar

åh, jättebra kapitel!

Superbra :'D

Kapitel 12

Roxanne såg chokat på Ian medan Alison bara såg undrande på honom.
’’Ni gör vaddå?’’ Undrade hon medan hon såg från Ian till Matthew och Layton.
’’Säg inte att du inte har hört talas om Marodörkartan!’’ Utropade Matthew. Ian gav honom en stel blick och såg sig diskret omkring i uppehållsrummet för att se om någon vid de närmsta sofforna hört hans chockade tonfall.
’’Nej, faktiskt inte.’’ Sa Alison med bestämd röst medan hon såg på killarna.
’’Inte jag heller så jag förstår inte riktigt.’’ Roxanne kunde inte riktigt sätta fingret på vad Marodörkartan var för något, men hon kände igen det, hon hade hört talas om det någonstans.
’’Ni vet ju vem Harry Potter är såklart. Hans pappa och hans vänner gjorde en karta över hela Hogwarts, som den var under deras tid såklart, men Filch konfiskerade den och han hade den under en väldigt lång tid. Men när tvillingarna Weasley gick på skolan fick de tag i kartan från hans kontor, och ja de använde den. Den slutade i Potters händer och ja, ingen vet var den finns nu. Men poängen är den att skolan inte ser likadan ut nu som den gjorde förr och därför ska vi göra en egen karta, så att det finns en ny.’’ Sa Ian medan han log, han hade pratat så lågt att Roxanne varit tvungen att anstränga sig för att höra vad han sa ibland.
’’Vad har det med mig eller min bror att göra eller vad det var du sa?’’ Undrade hon och såg frågande på Ian.
’’Jo, du är ju George Weasleys dotter och din bror heter Fred som hans tvillingbror och det gav mig idén om att göra en karta då jag hört min pappa prata om den.’’ Avslutade Ian med ett leende. Roxanne vände sig om och såg på Alison som bara såg förvirrat ut framför sig.

En månad efter att jullovet var slut var alla elever upptagna med läxor och uppsatsinlämningar. Femteårseleverna såg ut att bli lite mer fokuserade på pluggande, i alla fall de i Hufflepuff, eftersom att de skulle ha sin FUTT-examen. Fred verkade dock väldigt lugn hela tiden, precis som hans kompisar. Det verkade ändå som att dem försvunnit ibland för Roxanne träffade inte på honom lika ofta som förut i korridorerna längre. Hon och Alison var dock väldigt upptagna med att rita skisser på våning två som blivit deras del att ta hand om till Marodörkartan. Det var faktiskt svårare än de tänkt att det skulle vara för om man inte gjorde våningen rätt med så mycket detaljer som möjligt passade det inte ihop med entréplanet eller våning ett som var killarnas arbete.
Lärarna, som inte var snåla med läxor, uppsatser och övningar, såg till att alla jobbade på under lektionerna och att det var lugnt i korridorerna då det blivit väldigt ljudhögt efter jullovet eftersom att snön hållit sig kvar, som snö.

’’Alla lektioner är ju tråkiga nu.’’ Ian som blivit väldigt skoltrött suckade medan han satt i uppehållsrummet med Roxanne. Han var den enda som inte klarat av Expelliarmus eller skrivit uppsatsen till den. Ian hade blivit så koncentrerad på att jobba på Marodörkartan att han glömt bort att göra sina läxor.
’’Bara gör det här nu.’’ Suckade Roxanne som var tvungen att hjälpa Ian eftersom att ingen annan kunde göra det. Alison, Matthew och Layton var på tredje våningen för att börja skissa lite på den. Entréplanet och första och andra våningen var klara nu, även om det kanske fattades lite hemliga gångar och någon skrubb här och där, så var det klart. Roxanne visste om en hemlig trappa som fanns på andra våningen men hon vågade inte undersöka den ensam så hon skulle be Alison följa med henne. Ett ryckte som fans bland alla årskurser var att skolan byggde upp sig själv och att den själv gjorde alla hemliga gångar. Inte ens alla lärare kände till varenda hemlig gång som fanns på skolan och det tyckte Roxanne var lite läskigt, samtidigt som det var lite spännande också.
’’SÅ! Läs igenom det nu!’’ Sa Ian sedan och avbröt Roxanne i sina tankar. Hon tog tag i hans pergament och började läsa igenom den.
’’All information ser ut att vara rätt. Du kan nog inte vänta dig ett Utomordentligt men det är bra.’’ Roxanne log och reste sig upp från stolen för att börja samla ihop sina saker. Hon skulle gå och lägga sig tidigt och för att bli trött skulle hon läsa på till ett litet förhör de skulle ha i Trollkonsthistorian.
När hon bytt om och ligger i sägen färdig med allt och ska börja läsa kommer Alison in brett leende och rosig om sina kinder.
’’Vad har du gjort?’’ Frågar Roxanne förvånat då Alison nästan aldrig har rosiga kinder.
’’Inget.’’ Säger hon och sätter sig på sin säng med et lite drömmande uttryck.
’’Det tror jag inte på.’’ Säger Roxanne som nu sitter i skräddarställning och ser glatt på Alison. ’’Vad har du gjort?’’
’’Jo jag tror att jag är lite kär du vet.’’ Säger Alison sedan drömmande där hon sitter på sin säg och ser på boken som ligger på Roxannes säng. ’’Åh nej! Jag har ju helt glömt bort att läsa till imorgon! Vad ska jag göra jag kommer inte att klara förhöret!’’ Nu var Alison inte så rosig om kinderna utan såg väldigt stressad ut.
’’Det är ingen fara, det är inte så mycket att komma ihåg.’’ Säger Roxanne och ler. ’’Här, lär direkt ur min. Jag har markerat delar av texten redan, det som är viktigt. Eller jag tror att det är viktigt.’’ Säger Roxanne och drar för gardinen som är mellan hennes och Alisons säng. Eftersom att de bara är två så har de en väldigt liten sovsal, men den är så mysig så ingen av dem har någonsin klagat på det. Trött som hon är somnar Roxanne snabbt till det dunkla ljuset som kommer från ljuset Alison har tänt.

---------------------------------------------------------------------------------------------------
Såja! Ett nytt kapitel!
Hoppas att ni som fortfarande läser tycker det är bra! Ni får hemskt gärna ge konstruktiv kritik också!

Happy reading! ♥

Du skriver som vanligt superbra!! :') I love it!

^

väldigt bra tycker jag! fortsätt gärna skriva, och skriv som sagt gärna lite längre. eller det är inte nödvändigt egentligen. Men skriv gärna mer, det är så bra!!