The cold in our bodies [PRS]

Hon tog brickan och nickade. Gick upp för trappan och sedan gick ut från dörren. Sedan fann hon matsalen och klev in.
"Godmorgon." Hon såg ner medan hon gick in och satte ner brickan. Hon såg helt annorlunda ut sedan kvällen innan.

Alla tre vampyrer satt vid bordet när Alice kom in med brickan. Ivan verkade precis ha avslutat en konversation med Leo när Ivan fick syn på henne. Rion, som hade smakat av den redan serverade frukosten, skiftade ett fulla fokus på Alice. "Åh, den nya godbiten!", fnittrade han. Ivan gav en ogillande blick åt Rion som fick honom att tystna direkt.
"Tack, Alice." sa Ivan lugnt då hon satt ner brickan på bordet framför dem. Rion sträckte sig direkt efter karaffen på brickan. "Hoppas att den inte var för tung för dig.", sa han och drog på en charmligt leende åt hennes håll.
"Hur var din första natt, Alice?", frågade han sedan nyfiket. Ivan såg lika ogillande igen på Rion, men skiftade till något mer nyfiken uppsyn då han själv ville veta svaret. Men det passade sig inte att prata med tjänstefolket på det sättet. Men det såklart, det var ju något särskilt med Alice. Han visste bara inte vad.
"Har du varit i ett något slott förut, Alice? Känner du till det här slottets historia?", frågade Ivan.

Hon såg nu på dem tre och flämtade till av Rions komentar. Satte handen för munnen och tog ett steg tillbaka.
"Nej det var inga problem." Hon funderade innan hon nickade.
"Jag har sovit gott. Nej tyvärr har jag inte varit på ett slott tidigare." Hon såg nu nervöst mot dörren och neg mot dem.

"Det sägs att han som tidigare ägde det här slottet.." Ivan lyfte blicken mot taket och omgivningen runt om honom. "..hans ande lever vidare här och hemsöker dem som stör hans ro." Hans blick stannade tillsist på Alice igen. Han pausade och försökte läsa av Alices reaktion på historien. Han drog ny luft i sina lungor och öppnade munnen igen för att tala. "Idag ska du följa med till ljusfestivalen. Du ska vara till hands om vi behöver din hjälp.", förklarade Ivan i lugn ton. "Du behöver vara klar till om en timme, då vi ger oss av. Någon av de andra tjänarna hjälper dig.", förklarade Ivan och vände sig sedan tillbaka till bordet för att smaka på frukosten. Verkade inte intresserad längre av att prata med Alice.
"Psst- Alice.", sa Rion i en viskning. "Dags att gå. Vi ses om ett tag!", fnittrade Rion och tog en vindruva som han stoppade i munnen.

Hon lyssnade på det Ivan sa och flämtade till. Drog handen mot munnen och såg sedan på Ivan.
"Ska jag?" Frågade hon men nickade. Något sa henne att det inte GICK att säga nej utan hon neg.
"Självklart." Sa hon, neg och såg på Rion med en skrämd blick. Ville han skrämma henne? Men snabbt gick hon iväg och letade upp Olivia,
"Olivia?"

Olivia hade fått en paus över att få äta ett mellanmål. Hon satt med några andra vid ett av borden inne i köket.
"Alice?" Hon såg upp mot henne och reste sig upp för att sedan borsta av sig smulorna från brödet hon smakat på.
"Hur gick det?" Hon gick fram till Alice.

Hon gick fram och bet sig i läppen.
"Det gick bra men mästaren.. jag menar greven skrämde mig med en läskig historia. Sen sa han att jag ska med dem till staden. Oh Jag är så trött fortfarande men han sa jag skulle få hjälp.." Hon såg på henne.
"Vad ska jag ha på mig?"

Olivia såg lite oroat på Alice. Olivia, var en kvinna, i samma ålder som Alice. Men Olivia hade inte rött hår, som Alice. Utan gråbrunt hårsvall som var uppsatt i en slarvig tofs med hårtestar som ramade in det söta ansiktet. Stora ögon och smala läppar.
Hon kände för Alice. Hon anade att hon kommit längt härifrån. Som förvisso många av dem andra tjänarna också gjorde. Men de flesta där var äldre. Både Alice och Olivia hade så mycket framför sig. Det var synd att hon hamnat som tjänstefolk, tyckte Olivia. Men hon var åtminstone hos greven, som i de flesta fall tyckte hon, tog hand om sitt tjänstefolk bra. Sanningen var väl att tjänstefolket visste lite om deras greve. Han var ganska anonym. Det var skvaller och rykten som Olivia kände till. Och ja, reglerna som gällde i slottet. Det kunde säga en del om vem han var. Han hade till exempel varit väldigt bestämd om att ingen fick vistas i hans kammare. Den fick inte ens bli städad. Så vitt Olivia visste, så hade ingen förutom greven själv varit i kammaren hans.
"Tja, ska du ut bland folket så brukar greven vilja att utstyrseln är något finare. Han har ett rykte att hålla upp, om du förstår?" Hon log snett. "Och eftersom det är festival är det vissa traditioner som ska ses efter också. Kom här. Jag tror jag har någon enkel klänning åt dig. Och band ska du ha, förstås."
Olivia ledde Alice till sin eget rum som låg längst bort i korridoren.

Hon log svagt och tog hennes hand och tryckte den medan hon gick.
"Du är så vänlig Olivia. Sen jag har en fråga. Skulle jag kunna få en stjärnanis att tugga på? Jag känner nämligen doften. Att tugga på en sådan hjälper nämligen med lite olika saker." Hon slog handen för munnen. Hon hade sagt för mycket och hon stannade upp.
"Förlåt. Glöm vad jag sa." Sa hon snabbt och skakade på huvudet.

Olivia blev överraskad när Alice fattade hennes hand. Men hon log strax därpå. Det var fint att Alice kände sig trygg med Olivia. Och Olivia hade snabbt kommit att tycka om Alice med. Kanske var det på grund att de var lika på en del sätt.
"Stjärnanis? Tja, något sådant har vi inte här. Isåfall får vi passa på att handla in det på marknaden. Om du vill kan jag skicka någon att göra det?" Olivia såg mot Alice.
Men när Alice sedan ändrade sig ryckte hon på axlarna och gick istället för att ta fram klänningen hon hade nämnt tidigare.
"Här." Hon hade en hylla med vikta kläder. En var en ljus klänning i linne. "Den passar nog. Och ja, ska se.. det var förra året som jag fick vara med på festivalen. Jag hoppas att jag har kvar bandet. Annars får du nog låna av någon annan.", funderade Olivia samtidigt som hon letade bland sina plagg. Och mycket riktigt- under ett förkläde låg ett band prydligt ihopvikt. Olivia lyfte fram det åt Alice så att hon kunde se närmare på det. "Ser du vad fint det är? Ett sådant här band bär de flesta på ljusfestivalen.".