Aut neca aut necare – PRS Jackies & Medi

Hon tog emot ett av glasen men hon kom sedan på att det ringde och fiskade snabbt fram mobilen.
"Ett ögonblick." Hon gav dem ett leende innan hon förde mobilen mot örat.
"Hej pappa." Hon blev tyst medan hon fingrade på glaset, nickade då och då innan hon drog efter andan.
"Åh min dag har varit ett helvete om jag säger så. Blev utskälld en av lärarna tre gånger. jag har gråtit så mycket. " Hon blev återigen tyst och såg på männen innan hon nickade.
"Jag har fått tillgång till ett rum. Jag ska bo med några killar och innan du säger något så kan du få prata med någon." Hon drog mobilen från örat och såg på Alistair.
'Snälla' viskade hon och såg på honom.

Alistair såg först bara på telefonen som Lily höll fram, men tog sedan motvilligt emot den och satt den mot örat.
”Mr. Stone..”, sa han med en mjuk röst som fick Julian att höja ett överraskat ögonbryn. Han visste att Alistair kunde vara charmig om han ville det, och även om det bara var bra skådespel blev han ändå förvånad varje gång han såg den sidan av sin vän.
”Det här är Alistair Hawthorne……Ja… Ja, precis. Mr. Hawthorne är min far”. Alistair gav de andra en snabb blick innan han drog sig undan - fortfarande med Lilys far i luren. Han gick bort mot köket för att kunna prata ostört, och Julian kunde inte hålla tillbaka ett leende.

"Vad kommer det kosta för min dotter att bo hos er? Kommer hon få mat? Eget rum? Dricker ni eller tar droger?" Fadern lät vänlig men en aning orolig och han suckade.
"Vi kan komma först på lördag så vi kommer skicka pengar så hon kan åtminstonde köpa lite kläder hon kan ha på sig. Men varför tog ni just henne?"

”Ni behöver inte oroa er för några kostnader, mr. Stone. Er dotter är den enda som inte bor på området eller i närheten av skolan och eftersom vi hade ett ledigt rum i vår lägenhet kändes det som en självklarhet att hon skulle få hyra det i utbyte mot att hon hjälper till med vissa hushållssysslor. På vardagar får hon mat i skolan och under helgerna äter vi alltid tillsammans, så ni behöver inte heller oroa er för att hon inte får i sig tillräcklig”, svarade Alistair med en artig röst som fick honom att framstå som en riktigt väluppfostrad ung man. Han slängde en blick bort mot hallen där de andra fortfarande stod och pratade och skålade med champagnen.
”Ni är varmt välkomna hit på lördag för att själva se skolan och lägenheten. Och vi ger er gärna en rundtur”.

Han suckade lite av lättnad och verkade lugnad.
"Men om jag hör något om er så tar jag kontakt med er far... Säg mig..." Det blev tyst för någon sekund.
"Hon sa att hon gråtit... Vad hände egentligen?"

Hon såg sig om och sjönk ner i soffan.
"Det är makalöst. Att ni bor här." Hon gav Julian en blick.
"Så lova att Barcraft inte stjäl strumpor..."

Alistair tog ett hårdare grepp om mobilen när mannen nämnde hans far, men han behöll lugnet i rösten.
”Ett missförstånd… Lily råkade av misstag bryta mot en av skolans ordningsregler och det upprörde av en våra lärare. Men det ska vara löst nu ”, sa han för att lugna honom. ”Jag kan försäkra er om att er dotter är i goda händer. Och om det är något ni undrar över är det bara fråga..”.

Julian slog sig ner på andra sidan av soffan och la en vilande arm över ryggstödet.
”Vi har haft tur, antar jag”, svarade han och slängde ett öga mot Alistair som fortfarande verkade tala med hennes far. ”Men mycket är såklart tack vare Al”.
Han sippade lätt på sin champagne och ställde sedan ifrån sig glaset på bordet bredvid honom.
”Du kan nog vara lugn. Barcraft kommer inte att stjäla dina strumpor”, skrattade han. ”Han bor inte i den här byggnaden, så du kommer sällan springa på honom utanför skolan. Han bor i lärarbyggnaden som ligger på andra sidan av skolområdet. ”

"Men då ses vi på lördag. Jag kommer ringa imorgon igen och höra om hon mår bra." Han lade på och det blev tyst.

Hon såg på honom och nickade bara kort. Såg sen förvånad ut.
"Så även lärarna bor här? Det trodde jag verkligen inte. Inte konstigt att Barcroft är sur hela tiden."

Vincent kunde hålla sig för skratt medan han drog fram mobilen. Skickade ett sms till sin syster.
'Kan du ta ett spa pass idag? Lily behöver nog lite avkoppling med tanke på vad som har hänt. Samt att vi inte har något väldoftande tjej schampo.'
Han skrattade när han tryckte på skicka.
"Vad menar du med att han ska sno dina strumpor?"

Alistair sänkte telefonen och såg ner på det upplysta skärmen. Då han insåg att den fortfarande var i upplåst läge slängde han en snabb blick mot soffan där Lily satt, och när han försäkrat sig om att hon inte tittade åt hans håll gick han in bland hennes kontakter och scrollade igenom alla namn på listan. Gick sedan vidare till sms och därefter till hennes bilder – tog in så mycket information han kunde innan något verkade suspekt.

Julian flinade stort mot Vincent.
”Tro mig. Du vill inte veta”, svarande han, och av någon anledning gillade han att det fanns något mellan honom och Lily som de andra inte förstod.
”Lärare har rum här som de kan använda om de vill. Vissa bor här på heltid medan andra bara använder rummen om de arbetat till sent på kvällen och inte orkar åka hem”, förklarade han för Lily.
Mer hann han inte säga innan Alistair dök upp och räckte tillbaka mobilen.
”Dina föräldrar kommer hit på lördag”.

Hon var sparsam med bilderna. Bara några få med sig själv och en kille. Men på de senaste såg hon mer sorgsam. Andra bilder var det hennes familj och huset hon bodde i.

"Oh då förstår jag." Hon såg på Vincent.
"Jag fick reda på källaren och Julian sa att vi som är elever inte får gå ner dit. Jag frågade om Barcraft bodde där och stal strumpor." Hon såg sedan upp och tog emot mobilen.
"Jag borde skriva en lista då." Hon såg på honom.
"Du sa något om regler?"

Alistair gav Julian en iskall blick när hon berättade om källaren. Att han ens nämnt den för henne hade varit tanklöst och oförsiktigt. Men då han inte kunde säga någonting framför Lily gick han istället och slog sig ner i en av fåtöljerna som var placerad mot en vacker öppen spis – av hävd hans egen fåtölj. Han drack upp det sista av sin champagne och kände värmen från elden sprida sig genom kroppen. Det gjorde honom lugn igen och fick honom att sluta ögonen för en kort stund.

Blicken från Alistair fick Julian att sänka huvudet. Han visste att det varit klumpigt att nämna källaren och att han nu skulle behöva övertyga Lily att det var en helt vanlig byggnad som inte gömde några hemligheter.
”tja, du vet... Visa respekt för alla, ät upp dina grönsaker, tugga med stängd mun, håll det du lovar…. och gå aldrig in i Alistair rum. Killen är väldig mån om sitt privatliv”. Julian log brett mot henne.