Kolsvart mörker

Wow! Jag säger bara wow! Helt amazing vilken fantasi. Jag tycker absolut att man ska läsa dina spoilers med beskrivningarna. Det blev en mycket tydligare bild av alla - och så roliga detaljer! Som det där med 24 par byxor. Just 24 liksom, inte 25. Liknande detaljer finns på varje person - roliga, vackra eller sorgliga. Hoppas det kommer att handla om dem i de kommande kapitlen

Jättebra kapitel! Roligt att få veta mer om Elijahs släkt, som det där med 24 byxor. De äldre barnen i familjen Halverdon verkar vara lite av "gangsters" haha Men synd med Livia, vet hur det känns att ha en familjemedlem med den sjukdomen... Men hoppas det slutar annorlunda än det gjorde för mamma!

Längtar till nästa kapitel ♥

Bra som vanligt!
Känner igen mig i oron som Alicia har eftersom att min lillasyster också har cancer.

Då är vi två som känner igen oss. Det var mamma för mig.

Synd att höra att någon ni brydde er om gick bort i cancer Själv har inte det hänt mig men i min klass så har det hänt. Dock så var det två mammor i olika familjer, en dog och en överlevde. Hoppas att ni iaf mår bra nu♥ Även om det kan vara RIKTIGT svårt att komma över en persons bortgång Men här kommer kapitel nitton!

Kapitel nitton:

Regnet smattrar mot fönstret och brasan i gästrummet sprakar glatt bakom det skyddande glaset. Jag glor på blocket och sen på elden. Stormen har hållit på i tre dagar nu. Den började på natten när jag kom hit först. Men alla på nedervåningen verkar lugna och barnen leker glatt med de äldre. Jag kollar ut genom fönstret när blixten slår ner och jag hoppar till i sängen. Jag har aldrig gillat åskan som knaller eller blixten som lyser upp den mörka himlen. Jag lägger mitt huvud på kudden och blundar. Det blåser och regnar hysteriskt. Blixtar slår ner och det knallar högt. Jag håller för mina öron med mina händer och tårar rinner nerför mina kinder. Kan inte stormen ta slut?
“Elijah? Gillar du inte regnet och åskan?”
Jag kollar upp och ser att Kaijlaion står i dörröppningen. Hennes hår är uppsatt i en bulle.
“Åskan är ganska läskig. Jag vet inte varför. Men det är jobbigt.” säger jag och Kaijlaion lägger en arm runt min axel.
“Åskan är kanske inte det som skrämmer dig, men själva ljudet.” säger Kaijlaion.
“Vad är skillnaden?” frågar jag och Kaijlaion rycker på axlarna.
“Vet inte. Men vill du inte följa med mig ner till köket, jag och de andra sitter där. Vi spelar lite kort.” säger Kaijlaion och jag nickar. Jag följer med henne ner i köket. Köket är ett litet rum med en kökssoffa vid ena väggen med ett bord och på andra väggen så finns det själva köksredskapen. Spis, frys osv. Uppe på väggen vid kökssoffan sitter det en liten tv.
“Det är ganska mysigt här.” säger jag och Kaijlaion ler.
“Ja, köket är ganska mysigt” svarar Kaijlaion och går in i köket. I kökssoffan sitter Alicia med med Livia i knäet och läser ur en bok. Wilandoa och Weilakna sitter på köksbordet och spelar kort. Livia kollar upp mot mig och ler.
“Elijah! Kolla på min peruk! Den har samma svarta färg som Alicias hår!” säger hon glatt och jag ler. Jag fick reda på att Livia har cancer när hon och Erikim lekt och hennes blonda peruk hade fallit av. Utan att tänka så mycket hade Livia tagit på sig peruken och hade kollat mot mig.
“Jag har cancer.” sa hon enkelt och fortsatte springa runt med Erikim..

Jag sätter mig ner bredvid Alicia och Livia kryper över till mitt knä.
“Kan du fläta min peruk?” säger hon och jag nickar.
“Okej.” säger jag och Livia ger mig några tofsar. Livia nynnar glatt i min famn medan jag flätar hennes peruk. Flätan blir helt okej och Livia tackar mig belåten med flätan. Livia springer ut från köket med glada steg.
“Ta det lugnt” ropar Alicia. Efter någon minut hör man hur någon hostar ansträngt. Alicia ställer sig snabbt upp och går ut ur köket. Innan jag hinner fråga något svarar Kaijlaion kallt.
“Livia har astma. Springer hon får hon astmaattacker, alltså hostattacker.” säger Kaijlaion och tystnar. Weilanka och Wilandoa sitter tysta på bordet.
“Så när åker du?” frågar Wilandoa.
“Om åtta timmar.” svarar jag och Wilandoa nickar.
“Okej.”

“Hej då! Det var underbart att få träffa er!” säger jag och tåget börjar rulla. Jag sätter mig ner och börjar skriva ner anteckningar om dem. Jag vill inte glömma den glädjen jag har just nu som lyser i mitt hjärta. Medan jag skriver ner i min anteckningsbok hör jag en röst.
“Ursäkta mig sir, men är du Elijah Wicked?”
Jag tittar upp och möter en liten flickas ögon. Jag nickar och ler.
“Ja, vem är du?” frågar jag och flickan sätter sig bredvid mig.
“Jag heter Rikina, Rikina Iceristkon.” säger flickan och ler varmt. Jag ler tillbaka och så slår något till mig i mitt huvud.
“Iceristkon? Är din mamma Erikna Iceristkon? Hette hon förut Erikna Wicked?” frågar jag och några passagerare tittar på mig med blickar med avsky. Jag kan bara gissa vad för tankar de har i huvudet just nu.
“Ja, du är min kusin! Eller hur?” säger hon och jag nickar.
“Vart är dina föräldrar?” frågar jag och Rikina hinner inte svara förens en kvinnlig och manlig röst ropar hennes namn.
“Rikina! Rikina vart är du?!” ropar rösterna. Rikina ställer sig upp i sätet och ropar, “Här är jag!”. En man och en kvinna kom fram. Jag fick en blick från kvinnan.
“Vem är du?” frågar hon och jag ställer mig upp.
“Jag heter Elijah Wicked! Du måste vara Rikinas mamma, Erikna Iceristkon! Du är min faster, och Rikina är min kusin!” babblar jag och kvinnan synar mig upp och ner.
“Jaha, vems son är du?” frågar Erikna.
“Jag kan berätta mycket mer om mig själv om jag kan följa med er.” säger jag och mannen nickar.
“Sure. Deal.” säger han och Erikna suckar trött.
“Okej. Följ med oss.” säger Erikna och jag följer efter dem till till en annan kupé. Jag sätter mig ner bredvid Rikina. En pojke sitter vid fönstret. Han tittar upp och ler.
“Hej hej.” säger han enkelt men snällt. Sen tittar han tillbaka ut genom fönstret.
“Så, kan inte du följa med oss hem också sen. Det skulle vara trevligt och få lära känna dig mer.” säger mannen som antagligen heter Sofileke om jag minns rätt.
“Det blir bra!”

(end of chapter)

familjen Iceristkon



Så Hoppas ni gillade detta kapitel♥

//JJC♥

Jag känner igen mig så mycket i det här att vara rädd för åskan. Det är både jag och huvudkaraktären i min story också. Som vanligt beskriver du allt väldigt fint och levande, både ovädret och köket de går ner till. Livia beskrivs också så bra. Hoppas hon kommer att bli frisk ♥

I familjen Iceristkon verkar lillebror extra intressant. Blivande författare kanske? Jag gillar också frisörpappan som hjälper sin fru med håruppsättningar. Vilken lyx

Så bra!
Hoppas Livia klarar sig ♥

Jättebra kapitel ♥ Du beskriver väldigt bra och man kommer verkligen in i texten. Ibland blir det lite "tjatigt" med "jag" i början av varje mening, men tycker inte det stör en sååå himla mycket

Hej! Förlåt för att jag inte lagt upp något på super länge, men allt jag kan säga är att livet har sina branta backar.

Kapitel tjugo:

“Hoppas maten smakar bra.” säger Erikna och ler varmt. Hon ställer ner en gryta på bordet. Jag lutar mig fram och det ser ut som en köttgryta.
“Det ser gott ut i alla fall. Vad är det för slags gryta?” frågar jag. Rikina räcker snabbt upp handen.
“Det är farmors lammgryta! Den är jättegod!” säger Rikina och Sofileke nickar intygande.
“Det är den verkligen, tack för att du tog dig tiden att laga den Erikna.” säger Sofileke och häller upp en portion åt Rikina.
“Låt maten tysta mun!” säger Rikina glatt och tar en stor tugga.

“Här är gästrummet, hoppas det är okej. Eftersom att vårat hus liknar mer eller mindre ett slott så kan du hitta oss om du tar två korridorer till höger och sen en vänster, dörren till höger.” säger Sofileke och stänger dörren med en lätt knuff. Jag sätter mig på sängen som knakar till. *Buzz* *Buzz* Mobilen surrar till i min ficka, jag hade glömt bort att jag hade en mobil.
“Hallå?” rösten brusar i telefonen. Jag hör knappt vad personen säger.
“Hallå! Elijah?” rösten låter bekant, som att jag borde veta vem det är på andra sidan telefonen.
“H-hej?” vad händer egentligen? Kan det vara Eric? Eller Malva? Olihajle? Man skulle kunna tro att rösten tillhör vem som helst.
“EliJaH… Du.. JAg.. LiViA!” samtalet avbryts. Mobilen faller mot marken med en duns. Livia?

(end of chapter)

Vet inte ens om några läser längre, men om någon gör så vill jag ursäkta för att jag skriver så lite. Men jag bara BHHBIDBIWBWH/FGISGFYU… Ja, jag kommer inte på hur jag ska fortsätta...

//JJC

Jag läser! Helt fascinerad av alla de där namnen. Jag tänker på dem ibland; de sätter sig i minnet. Det gör inget att avsnittet var kort, för det var ändå bra skrivet och spännande på slutet.