Orden läser hp och de vises sten

Superbra!

Jag gillar alla dina förslag, men det hade säkert blivit jättetrevligt om Lord Voldemort dök upp! Ja, om det inte var för att han skulle försöka döda alla helatiden

Super håller också med Viloss att det skulle vara kul med Luna

Bra kapitel, Voldemort vore roligt men inte förrens när han kommer in i berättelsen i boken nu kanske Draco hade kunnat komma

Superbra!
Kanske Snape kunde komma?

Tycker också att det skulle bli kul om Luna var med

LORD VOLDEMORT!

Jag röstar för Snape, jag. Han har ju sina stunder för humor, även om det är mest sarkasm.

Här kommer nästa del rösta gärna igen och som påminnelse så har luna varit med hela tiden men varit väldigt tyst!

Även om mr Dursley för sin del kan ha varit på väg att glida in i en orolig sömn, visade katten på muren utanför inga tecken på sömnighet. Den satt stilla som en staty, med ögonen stadigt, utan så mycket som en blinkning,

-Hur klarade du det, ropar Weasley tvillingarna och Sirius.

-Jag har något så kallat tålamod, säger McGonagall.

Även om mr Dursley för sin del kan ha varit på väg att glida in i en orolig sömn, visade katten på muren utanför inga tecken på sömnighet. Den satt stilla som en staty, med ögonen stadigt, utan så mycket som en blinkning,

-Hur klarade du det, ropar Weasley tvillingarna och Sirius.

-Jag har något så kallat tålamod, säger McGonagall.

fösta på det bortersta hörnet av Privet Drive. Den darrade inte ens till när en bildörr smällde igen på gatan bredvid och inte heller när två ugglor svepte över huvudet på den.

-För katten var van vid ugglor, säger Fred.

Det var faktiskt nästan midnatt innan katten över huvud taget rörde sig. En man dök upp i hörnet som katten hade betraktat, dök upp så plötsligt och tyst att man kunde ha trott att han just sprungit fram ur marken.

-Det kallas att transferera sig, säger Tonks till Harry som han inte visste det.

Det ryckte i kattens svan och ögonen smalnade på den.

-Vad gjorde min kära Proffesor så irriterad idag då, säger Remus vänskaplig ton och alla börjar skratta.

Ingenting som liknade den här mannen hade någonsin skådats på Privet Drive. Han var lång, mager och mycket gammal att döma av silvret i håret och skägget, som båda var långa nog att stoppa ner i bältet. Han var iförd en lång klädnad, en purpurfärgad mantel som sopade i marken och högklackade kängor med spännen. Ögonen var ljusa, klara och gnistrande bakom halvmåneformade glasögon och näsan var mycket lång och krokig, som om den hade blivit bruten minst två gånger.

-Ganska bra beskrivning, säger Dumbledore fundersamt.

Mannens namn var Albus Dumbledore.
Albus Dumbledore verkade inte uppfatta att han just hade anlänt till en gata där allt hos honom, från namnet till kängorna, var ovälkommet. Han var fullt upptagen med att vända och vrida på sin mantel på jakt efter något. Däremot verkade han uppfatta att någon betraktade honom, för han tittade plötsligt upp på katten, som fortfarande stirrade på honom från andra änden av gatan. Av någon anledning tycktes åsynen av katten roa honom. Han skrockade och muttrade "Jag borde ha förstått det."


-Får jag fråga varför det var roligt att jag suttit på en stenmur hela dan, säger McGonagall medan Dumbledore vinkar att fortsätta läsa.

Han hade hittat det han letade efter i innerfickan. Det såg ut att vara en cigarettändare i silver.

-Röker du Professor? undrar Luna.

-Nej, säger han.

Han öppnade den med ett klickande, höll upp den i luften och knäppte med den. Den närmaste gatlyktan slocknade med en liten puff.

-Coolt, var kan man köpa en sån? undrar alla barn/ tonåringar/ unga vuxna.

-Jag har gjort den själv, svarar Dumbledore.

Han knäppte med den igen - nästa lykta blinkade till och blev mörk. Tolv gånger knäppte han med Släckaren, tills de enda ljus som fanns kvar på hela gatan var två små pyttesmå nålspetsar långt bort, nämligen ögonen på katten som betraktade honom. Om folk tittade ut från sina fönster nu, skulle de inte kunna se vad som hände nere på trottoaren,

Good!

Grymt bra! ♥