The end of Draco Memoraid
Forum > Fanfiction > The end of Draco Memoraid
Användare | Inlägg |
---|---|
LunaLovegood:)
Elev |
Skrivet av Nordanhym: Skrivet av LunaLovegood:): Har en fråga till Nordanhym. Du har gjort den där bilden själv eller hur? Den på Elli och Draco. Hur gjorde du den? Japp har gjort den själv Jag arbetar hyffsat mycket i PS (PhotoShop) samt liknande program och har gjort det under en hyffsat lång tid. Tycker det är roligt att pilla med sådant där, speciellt bokomslag Har tagit en bild på Draco, en bild på tjejen som föreställer Elli och "skurit ut" henne ur den bilden för att placera i bilden med Draco (DETTA ÄR OTROLIGT MYCKET SVÅRARE ÄN DET LÅTER!). Sedan har jag ändrat färgbalans, kornighet, mättnad, djup, kontrast och EN SALIG MASSA ANDRA SAKER för att få henne att passa in i grundbilden. Därefter har jag bearbetat hela bilden (samma sak igen med färgbalans, nivåer, kontrast osv osv). Därefter har jag lagt till effektfilter, sedan har jag använt PNG bilder (det röda mönstret samt det gröna mönstret) och redigerat in dessa (justerat färgen, mättnaden, balanserna mellan ljus och mörker osv osv). Därefter har jag redigerat dit texterna och lagt effekter även på dessa. Avslutande gjorde jag sista justeringarna med färg, mättnad, balans osv osv. för att få ett komplett helhetsuttryck. Sedan är det ju flertalet saker jag gör däremellan som jag gör utav ren vana från att arbeta med redigeringsprogram. Så de har jag inte koll på xD De bara görs av vanan så att säga Detta är väldigt kort förklarat, massor utav detaljer som händer emellanåt med olika lager, lagerfilter, redigeringen, anpassningar osv osv. som man får anpassa efter var enda bild man skapar. ^^ Tog väl ca 3-4 timmar att göra detta bokomslag. Hoppas detta svarade på din fråga? ^^ Och hoppas det var okej för dig Elzyii att jag besvarade detta i din tråd då frågan direkt rörde omslaget jag gjorde som present till dig Ok jag fattade noll men tack för att du försökte förklara! 11 feb, 2017 09:23 |
Borttagen
|
11 feb, 2017 09:50 |
Elzyii
Elev |
Ih! Nu la jag lite band på mig för att ge några chansen att börja bevaka den här! Ska försöka att hålla mig till 1-2 kapitel i veckan men kan inget lova... Jag älskar att skriva just nu!! Men, ska försöka!! Lägger opp ett till under dagen, så snart nån kommenterar. Tack alla! Och återigen, ursäkta att det är så segt i början. Ni är bäst!
Skrivet av Trezzan: Dina kapitel är perfekta fortsätt så ♥ Tack min fina ängel ♥ Jag saknar Jessica.. hoppas hon kommer tillbaka snart igen. Skrivet av Nordanhym: Men fina Elzyii! Klart att du får använda bilden! Den är till dig sötnöt! ♥ Blir så glad att jag lyckades fånga Ellis utseende, var så orolig att jag skulle missuppfattat din syn av hur hon ser ut Så det gör mig verkligen verkligen glad att höra att du tycker om den! ♥ Försökte visa Draco som en mer vilsen själ, lite ensam, nervös och rädd samt Elli som den väldigt starka unga kvinnan som hon är, med all den säkerheten hon har inom sig själv och framförallt hur hon står för det hon tror på och anser rätt. Väldigt svårt att fånga allt detta i en enda bild men gjorde mitt bästa ♥ Längtar innerligt till nästa kapitel! De är precis lagom långa och du lägger upp lagom ofta, absolut inte för ofta! (Kan man få för mycket DM? TROR INTE DET ÄR MÖJLIGT!) ♥ ♥ ♥ Kommer aldrig försvinna! ♥ Waaah vad jag har saknat dig!!! ♥ ♥ ♥ Vi kan ju säga såhär, min fina vän, att du verkligen lyckades med det! Bilden är underbar, precis som du du du. Jag är glad över att få vara vän med dig, det känns väldigt priviligerande ♥ Och jag hoppas att vi kommer ha kontakt länge, länge!!! Tack ♥ GRYMT BRA JOBBAT!!! Äntligen har jag ett ansikte att visa upp! Skrivet av Borttagen: AWSOOOOOME!!!! GUU DET MÅSTE JU VARA: Spoiler: Tryck här för att visa! SOM HAR SKRIVIT BREVET!!! JAG DÖÖÖÖÖR. FATTAR DU HUR JÄ**A AMAZING DU ÄR Elzyii JAG TROR INTE ATT DU GÖR DET, ELLER!!!!!? *Lungnar ner min fangirliga hjärna* Okej sådär, alltså jag döööör du är helt fantastisk♥. Jag har läst hela del 1 och det som finns av del 2 nu under torsdag och fredag. Det har typ botat min feber XD... Men det är ju sant, jag fick åka hem från skolan igår för att jag mådde jättedåligt. Då satte jag mig vid datorn och gick in på Mugglis. Då såg jag en ny fanfiction som hette "The End of Draco Memoraid" jag gick in och läste om den och jag typ dog och satte mig och läste oavbrutet mellan 10:45-18:15 typ! Du är bääääääääst♥Elzyii♥ OMG!! Snacka om att få gotta sig i en oerhört smarrig kommentar! *dreglar* Sen med dem där underbara bilderna du har så ... *dreglar ännu mer*, tja kan jag mer än älska/beundra dig??! Nej!!!!! Vi som är Dracos flickvänner måste hålla ihop helt enkelt. Tack SNÄLLA för att du läser min ff:n, och ännu mer tack för att du gillar den! Det gör mig sådär fantastiskt grymt awesume glad. OMG HAR DU LÄST ALLT DET PÅ DEN KORTA TIDEN MÄNNISKA? Oh my, det är nästan för fantastiskt. Alltså!!!!! Du har lyckats läsa ett års produktion.. PÅ ETT PAR DAGAR?? Dig kommer jag hålla hårt i, var s å säker! TACK TACK ♥ Och hoppas du mår bättre nu!!! Min vapendragare ♥ Läs gärna min ff:n om Draco <3 Läser gärna din som gengäld, och för att jag älskar att läsa! https://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=51873 11 feb, 2017 14:29
Detta inlägg ändrades senast 2017-02-11 kl. 14:36
|
Snooky
Elev |
lägg upp kapitlet Elzyii
Snnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnn0ky motherfuckers :3 11 feb, 2017 14:35 |
Elzyii
Elev |
Tack för kommentaren Snooky! Nu kan jag lägga upp det Det här är ganska kort & inte det bästa (skrev det i skolan, säger väl en del..?) Ni som läste 1:an kommer nog känna igen er i början då det är samma text (återblick som Draco har). EnjoY!
Kapitel 8 En bekymrad rynka vilade över Dumbledores panna. Automatiskt föste han undan det trassliga skägget med högerhanden och smackade med läpparna. ”Hur det här än slutar så har vi ont om tid”, sa han fundersamt. ”Så låt oss tala lite om vilka alternativ du har, Draco.” ”Vad jag har för alternativ?” skrek Draco. ”Jag står här med en trollstav och tänker döda er...” ”Min käre gosse, låt oss vara uppriktiga nu. Om du hade tänkt döda mig hade du gjort det redan när du avväpnat mig och inte låtit dig hindras av vårt lilla samtal.” ”Jag har inga alternativ!” sa Draco, och plötsligt var han lika blek som Dumbledore. ”Jag måste göra det! Han kommer att döda mig! Han kommer att döda Elli.” Som om det avgjorde saken flämtade han till och drog handen genom håret. Det hade börjat regna ute och dropparna föll igenom läckorna i taket och rann nedför hans kinder som stora tårar. ”Jag måste.” ”Du har fortfarande alternativ, Draco.” sa Dumbledore lågt. ”Tänk efter nu.” ”Jag kan inte!” Dracos röst gick upp i falsett och handen som kramade trollstaven darrade så kraftigt att han var nära att tappa den. ”Jag har inget annat val. Jag har redan dödat... Jag kan inte...” ”Kom över på den rätta sidan, Draco. Du är ingen mördare.” De såg på varandra ett ögonblick; den äldre en gång högresta mannen och den taniga rädda pojken. Sedan skakade pojken på huvudet. ”Jag måste göra det här.” ”Ännu är ingen skada skedd”, sa Dumbledore. Du kan skatta dig lycklig över att dina oavsiktliga offer överlevde. Jag kan hjälpa dig, Draco.” ”Nej det kan ni inte”, sa Draco. Hans röst blev inte mer än en viskning. ”Ingen kan hjälpa mig. Han sa att jag måste göra det, annars kommer jag att dö. Jag har inget val.” En dov åskknall hördes och bägge två lyfte sina ansikten mot himlen ett kort ögonblick. ”Jag har ju kommit såhär långt trots allt”, sa Draco sakta. ”De trodde nog inte att jag skulle ha överlevt så här länge, men det har jag. Och ni är i mitt våld. Det är jag som håller i trollstaven”, hans fingrar kramade lite extra om det oböjbara skaftet. ”Ni är utlämnad till mig på nåd och onåd.” ”Nej, Draco”, sa Dumbledore stillsamt. ”Det är min nåd och onåd som gäller nu, inte tvärtom.” Draco stirrade på Dumbledore. Sedan öppnade han munnen för att säga något men stängde den igen. ”Gör det inte bara för din egen skull, utan för Ellis, Draco. Hon behöver dig.” Sedan en skur av grönt ljus och Ellis ansikte trädde fram, tydligare än någonsin. ”Elli.” Hans iskalla händer mot hennes bara hud. Känslan när varmt mötte kallt för en sekund innan hon ilsket knuffade bort honom. ”Rör mig inte!Säg att det här inte är sant.” ”Fattar du inte?” Hans egen röst, lugn. Jag är inte den du tror att jag är.” ”Du är ingen mördare!” Hennes desperata rop ekade mellan tornets väggar. ”Draco, det här är bara en dröm. En mardröm. Visst är det så? En mardröm…” Han vaknade av att han grät. Med ett ryck slängde han sig upp ur sängen, kämpandes med lakanen som var våta av svett och tårar. Draco försökte dra ett par djupa andetag för att sansa sig men hans kropp ville inte sluta. Händerna skakade och tårarna rann nedför ansiktet på honom. När han försökte andas kom det bara ett flämtande ljud genom munnen och desperat tog han tag i skinnet på armen och slet. Utan att tänka på det rev han hysteriskt över märket som prydde hans vänstra arm. Dödskallen grinade elakt mot honom och han gav till ett vrål av frustration och smärta. Den där drömmen höll på att ta kol på honom. Samma dröm varje natt. Om och om igen fick han återuppleva sitt livs värsta ögonblick. Dumbledores visa blå ögon som lugnt studerade honom ända in i sin sista stund. Ellis svarta, fulla av skräck och… förvåning? Hur hade hon kunnat tro så gott om honom, en Slytherin? En Malfoys? Varför hade hon gjort det? Varför? Draco slängde sig ner på sängen med armarna över huvudet. Bilderna snurrade i hans huvud fortare och fortare. Vart fanns avstängningsknappen? Han orkade snart inte längre. Nätterna hade blivit till en tortyr utöver det som han fick stå ut med under dagarna, som allesammans såg likadana ut. Varför hade han varit tvungen att träffa henne? Varför hade hon lärt honom något så simpelt som känslor? Sovsalen var alldeles tyst. Det enda ljudet som hördes var mina långdragna snyftningar som kom med jämna mellanrum. Jag var så enormt trött på mig själv. Trött på att vara ledsen, trött på att misslyckas och trött på att släpa runt på en stor blyklump i bröstet. All sorg hade nästan fått mig att glömma vem jag hade varit förut. Innan sjukdomen. Innan Draco. Innan allt det som jag älskade togs ifrån mig. Den Elli som skrattade och var glad. Hon med det kastanjebruna håret och mörka ögon. ”Glitterögon”, brukade mamma säga. ”Sådant kan man inte lära någon, Elli. Sådana har man naturligt.” Mamma. Hon skulle se nu hur mycket det glittrade. Jag blev nästan rädd när jag fick syn på mig själv i spegeln. Rödsprängda pupiller och ett påsigt ansikte. Av den gamla jag fanns inte ett spår. Och jag hatade verkligen den här nya, gråtande Elli. Om bara mamma varit i livet. Om hon bara kunde ta mig i famnen, som när jag varit liten och hade drömt något otäckt, och vagga mig tills jag somnade med armarna om hennes hals och näsan i hennes halsgrop. ”Var inte rädd Elli”, skulle hon ha sagt. ”Det går över. Det är ingenting att oroa sig för.” Ingenting att oroa sig för. Jag hade nu gråtit konstant i två veckor. Det var två veckor sedan jag och Blaise kom tillbaka till Hogwarts. Två veckor utav saknad. Två veckor utav ensamhet och två veckor utav sorg. Överallt såg jag den och det höll på att göra mig galen. Tidningarna som skrek ut sina hemska löpsedlar om mord, nya försvinnanden och tortyr. Personer i svarta kåpor med kalla, kalla ögon, och munnar med stora grin stirrandes från omslagen. De ledsna ögonen i Hufflepuff, Ravenclaw och Gryffindor som alla hade förlorat någon, och skräcken i deras ansikten när Mr Filch drog någon utav dem åt sidan för att komma med ännu en fruktansvärd nyhet. Av de elever som hade anlänt till skolan i juli fanns nu bara hälften kvar. Om Hermione varit här hade hon förstått. Hon hade lagt huvudet på sned och kommit med flera bra lösningar. Jag kunde höra hennes röst i mitt huvud:” Kom igen Elli! Vi går på våra lektioner, pluggar inför våra prov och är alldeles som vanligt. Det är de enda sättet att överleva det här!” Ron hade sagt motsatsen och han och Hermione hade käbblat kärvänligt med varandra medan jag och Harry roat hade tittat på. Nu fanns det ingen Ron, Harry eller Hermione här, och det var nog den största sorgen. Aldrig någonsin hade jag känt mig så ensam. Efter brevet jag hade fått hemma hos familjen Zabini hade det varit tyst, och jag började oroa mig för om ropet på hjälp kom från dem. Borde inte Harry ha skickat Hedwig då? Jag stödde huvudet i händerna och ett nytt, mycket välbekant ansikte dök upp. Dracos gråa ögon stirrade anklagande på mig. Minnet var från den dagen då jag och han hade blivit uppskickade till Dumbledores kontor. Jag kom ihåg att jag oroat mig för om någon rapporterat om att vi befunnit oss utanför skolan under mörkrets inbrott. När Dumbledore berättade att Narcissa var död, mördad, hade jag nästan ramlat omkull på mattan inne i det lilla cirkelformade rummet och svimmat. Jag hade aldrig gillat Narcissa, ändå hade det känts som luften tagit slut när Dumbledore berättade om hennes död. Inte ett enda uttryck av sorg hade avtecknat sig i Dracos ansikte. Inte med en enda rörelse hade han visat att han brydde sig. Ändå hade jag sett att han gick sönder, där och då när Dumbledore sa dem där orden, ” …din mamma har påträffats död i sitt hem i natt...”. Han hade aldrig blivit sig lik efter det och just därför älskade jag honom ännu mer. Älskade… Jag älskade så många som var borta nu. Därför kunde jag inte få tårarna att sluta rinna. Just därför var jag tvungen att ge dödsätarna den skadeglädjen att se mig så trasig varenda dag, ge dem triumfen att se mig rusa ut ur lektionssalarna alldeles söndergråten. Knnnnnnnaaaaaaaaaaaaaaaaar. Först trodde jag att det var någon som öppnat dörren och kommit in i sovsalen och jag vände mig bort för att ingen skulle behöva se mitt rödflammiga ansikte. Men ingen kom. Jag flämtade till och spärrade upp ögonen. Ljudet av en osynlig dörr som öppnades hördes igen tätt följt av snabba steg över golvet som sedan stannade. Flåsande andetag och sedan tystnad. ”Harry?” viskade jag innan jag insåg hur dumt det lät. ”Är det du?” Minnet av Harry under osynlighetsmanteln hade omedvetet gjort sig påmint. Ingen gjorde sig tillkänna och jag kände hur hjärtat sjönk i bröstet. ”Vem där?” Inget svar. Bara lätta andetag som återigen sakta ebbades ut och dog bort. Sedan, från ingenstans, en mjuk viskning, knappt hörbar i mitt öra. ”Hjälp...” Läs gärna min ff:n om Draco <3 Läser gärna din som gengäld, och för att jag älskar att läsa! https://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=51873 11 feb, 2017 14:41 |
Meowsy
Elev |
Dina kapitel, så fina! Allt är så perfekt skrivet och detaljerat. Något jag tycker extra mycket om är att de är långa och förblivit så sedan kapitel ett i DM1. Tack ska du ha!♥
11 feb, 2017 15:14 |
Borttagen
|
Love youuuuu♥Elzyii
11 feb, 2017 15:41 |
Gik
Elev |
Bäääääst
12 feb, 2017 21:01 |
Nordanhym
Elev |
Underbart... Så underbart fantastiskt kapitel. Helt jävla wonderful kvinna! ♥
Längtar som en tok till nästa kapitel! O.O ♥ 13 feb, 2017 11:24 |
Borttagen
|
Du är ju bäst, vi två måste faktiskt starta en Draco fanclubb.
Okej reaktion på kapitlet: OMG!!!!!! JAG DÖR JÄTTEMYCKET, TÄNK OM DET ÄR Spoiler: då dör jag. Elzyii Du är juuu BÄST!Jag måste få nästa kapitel nuuuuuu!!!!!Tryck här för att visa! 13 feb, 2017 15:02 |
Du får inte svara på den här tråden.