De säger att ni ser i mina ögon

OK vill ni att jag ska lägga upp ett lite kortare kapitel nu. eller vänta så jag kan lägga upp ett ganska långt kapitel?

För mig spelar det inte så stor roll, men det vore kul om det kom ett kort kapitel snart. Men det är helt och hållet ditt val, så gör som du själv vill.

Nuuuuuuu!
________________________________________________________

Kapitel 9
Lisa

Återbesöket hos Merrick gick jättebra.Hon sa att hon skulle skicka en uggla till Madam Pomfrey. Om att hon skulle kolla mina ögon en gång i halvåret.

- Gud vad jag har saknat er! Sa jag när jag och hermione mötte de andra på kings ross klockan halv elva.
- Ska vi gå mot perrongen. Sa Ron.

På perrong nio och tio var det ganska mycket folk. Jag visste exakt vad jag skulle göra. springa igenom spärrväggen. Men jag kunde bara inte.
- Sätt er på våra! de vuxna kan ta era. Sa Rosie med ett litet skratt.
- Javisst! Instämde James och Al.
- Hoppa på! Sa Al och körde fram vagnen mot mig. Jag hoppade på längst fram och sedan bar det av.
Det gick snabbare och snabbare för varje sekund. Jag kunde känna vinden genom håret. Vi närmade oss spärrväggen och vi skulle kunnat kracha i samma ögonblig. Men istället så kändes det som om vi körde på den vanliga perrongen och snart var vi ute på perrong nio och tre kvart. Efter oss så kom Hugo och James och sedan Rosie och Lily. Sist kom de vuxna med våra saker.

Vi klev på tåget. Det var inte så mycket folk för det var 20 minuter tills tåget skulle avgå.
- Jag lovade mina vänner att paxa platser åt dem. Sa James.
- Mina också. Sa Al.
- Mina med. Sa Rose.
- Vi klarar oss jättebra själva. Sa Lily med ett glatt leende.
Vi lastade upp våra koffertar på hyllorna och slog oss ner.
- En fråga. Men vad gillar du att göra på fritiden? Undrade Hugo.
- Jag älskar att sjunga, dansa, spela piano, skriva berättelser, läsa, och att shoppa! Ni då?
- Jag gillar också allt det där som du gör! Sa Lily.
- Jag är mer inne på att skoja med folk och spela quidditch. Sa Hugo.
en vissling hördes och tåget satte sig i rörelse. Nu var vi äntligen på väg mot Hogwarts! Jag blev så glad så att jag hoppade upp och började dansa. Lily och hugo skrattade åt mig och jag skrattade med dem!
- Vilka ämnen är ni mest sugna på att börja med? Undrade jag.
- Förvandlingsonst, och försvar mot svartkonster. Svarade Hugo.
- Jag vill gärna börja med örtlära och försvar mot svartkonster. Sa Lily.
- Jag vill gärna börja med allt förutom försvar mot svartkonster. Sa jag.
- Varför inte det? undrade de båda andra.
- Man kan ju få en mystisk lärare eller en hemsk. Dessutom så gillar jag inte försvarsbesvärgelser. Sa jag
- Varför inte? Undrade Lily.
- Efter att ha läst de där böckerna så, så, så… kan jag bara inte kasta onda förbannelser på folk som kanske kan döda dem. Jag är så rädd att skada någon. Vet ni varför er morbror George bara har ett öra? Jo därför att en person råkade skära av det med en hemsk förbannelse. Hasplade jag ur mig väldigt snabbt.
- Vem? Undrade Hugo
- Severus Snape. Sa jag tyst.

- Önskas något från vagnen?
- Yey! Matvagnen! Ropade jag.
- Vad ska ni ha? Undrade Lily.
- Jag skulle vilja ha en påse Berti Botts Bönor. Sa Hugo till damen som körde matvagnen.
- Jag tar nog ändå chokladgrodor. Sa Lily.
- Jag kommer inte från någon trollkarlsfamilj så jag vet inte vad jag ska ta eller hur många. Sa jag till damen.
- Ta då 10 chokladgrodor. Sa damen med matvagnen till mig.
Jag tog mina chokladgrodor och gick in i kupén igen.
Jag öppnade den första. Chokladen smakade fantastiskt. På kortet var det en kvinna med ett vänligt leende.
- Helga Hufflepuff! Utropade jag glatt.
Helga Hufflepuff var en av Hogwarts grundare och god vän till Rowena Ravenclaw. Hufflepuff var en skicklig kock, och hennes recept används fortfarande i alla Hogwarts festmåltider. Hufflepuff var också den som såg till att husalferna fick jobba i Hogwarts kök, vilket gav dem en säker arbetsplats där de inte blev illa behandlade.

- Hon skulle jag allt vilja träffa. Sa Lily.
- Men hon dog c:a 1000. Sa jag sorgset.
Jag fick inte bara Helga huflepuff. Jag fick också massa andra. Bland annat fick jag Harry. Något som roade oss alla tre.

Vi satt och pladdrade hela eftermiddagen om lite allt och inget. När det började skymma (vid halv fem tiden) så byte vi om till våra hogwartsklädnader. Jag har inte provat min sedan vi var hos madam malkins men nu skulle jag äntligen på sätta på mig den igen. Den var så bekväm som den bara kunde vara.

”Om cirka fem minuter ankommer vi till Hogwarts. Lämna allt ert bagage här. Det kommer att transporteras för sig till skolan.”
Jag kände ett lyckorus gå igenom kroppen. Jag la ner min rosa ryggsäck som jag tänkte ha som skolväska i den stora rosa väskan på hjul som hermione hade gjort en osynlig utviddningsförtrollning på. Så nu får det plats 12 gånger så mycket saker i den än vad den annars skulle ha rymt. T¨get bromsade in och dörrarna öpnades. Det blev stor trängsel men en första ordningsman styrde upp det så gott han kunde. Till sist kom vi av tåget och stod på stationen i Hogsmeade.
- Förstaårselever hitot! Hörde jag Hagrid ropa.
Jag Lily och Hugo gick mot honom.
- Hej Hagrid! Sa Lily glatt.
- Hej på er Lily och Hugo, Vem är er vän?
- Jag är Elisabeth Farrell. Sa jag blygt.
- Jaha! Det är du som de har sagt så mycket skit om i tidningar och radio. Sa Hagrid.
- Ja. Svarade Lily.
Vi började gå ner för den branta stigen mot sjön. Vi gick direkt bakom Hagrid. Bakom oss hade vi ungefär 35 andra förstaärselever. Till sist kom vi fram till sjön där båtarna var. Jag Lily och Hugo tog en för oss själva. När alla hade kommit i båtarna så sa Hagrid.
- Nu åker vi!
Vi satte oss i rörelse mot Hogwarts. Efter en stund bå hörde jag hur alla de andra sa ”åhhhhh”
Vi hade kommit så nära så att alla andra kunde se slottet. Efter utterligare fem minuters åkande så kunde jag äntligen se det. det såg ut som om massa gulaktiga stjärnor hade samlat sig på en punkt. Men jag vet inte riktigt, jag har aldrig sett stjärnorna på riktigt.
- Nu är vi framme! Sa Hagrid.
Vi steg av på den underjordiska hamnen. En trappa ledde upp till en port. Alla förstaårselever gick upp för den och samlades i enterhallen.
- Smäll till mig Lily! Jag kan inte tro att jag är här! Sa Jag.
- Jag lovar du är här! Sa Lily och nöp mig i armen.
- Välkomna till Hogwarts allesammans. Innan vi börjar festmåltiden så ska ni sorteras in i fyra elevhem.
Det var en pipig röst som hördes. Jag antog att det var professor Flitwick som pratade.
- Gryffindor, Hufflepuff, Ravenclaw och Slytherin. Varje elevhem har sin egen historia.
Jag orkade inte riktigt höra på på det pratet jag hade läst innantill och kunde nästan citera utantill. Jag hörde i alla fall att han sa ”Nu går vi in i stora salen.”

Stora salen levde verkligen upp till sitt namn. Med hjälp av tidigare matematiska beräkningar så ryms det 280 elever i den och jag vet inte hur många lärare. Jag kollade upp i taket, det var nattsvart och fullt med levande ljus. Vi stannade framme vid lärarbordet. Jag såg en pall med någontong på. Förmodligen sorteringshatten.
Den sjöng en sång om elevhemmen och det lät vackrare än vad jag hade förväntat mig.

Efter sången så hörde jag hur en pergamentrulle rullades upp.
- Jack Adams,.
Jack sprang upp till pallen. Han satte hatten på huvudet. Efter en stund skrek hatten
- Slytherin!
Jag var glad över att jag inte var först. Jag gillar att vara en av de första men inte först.
Sandra Beck.
Brandom
Davies
Och…
- Elisabeth Farell
Jag kände hur magen krängde till. Ögonblicket som jag väntat på ända sedan jag läste böckerna för första gången var här. Just nu var det mitt ögonblick som jag vill minnas för all framtid. Jag gick upp för den lilla trappan och fram till pallen. Jag tog varsamt på mig sorteringshatten.
- Hm, du var ändå inte så svår.
- Snällla vänta. Placera mig var som helst förutom Slytherin, snälla. Tänkte jag.
- Jag hör vad du tänker. Du skulle ändå inte passa i Slytherin.
- Tack! Tänkte jag.
- Okej, då får det bli… GRYFFINDOR!!!
Hela stora salen jublade. Men var fanns Gryffindorbordet? Jag såg inte var de ställde sig upp eller om de nu gjorde det. efter en stund övergick jublandet till ett stort hånskratt. Jag kände hur tårarna kom rinnandes.
- Där! hörde jag några röster viska.
Men var någonstans var ”Där”?
Jag kände hur en hand grep tag i min. den handen höll hårt i mig. Inte på det sättet som om personen som handen tillhörde skulle gripa tag i mig och ge mig en utskällning. Utan en hand som ville visa att jag kunde hålla kvar och känna en trygghet.
- Kom! hörde jag en vänlig röst säga.
Det var en prefektflicka från Gryffindor som hade gripit tag i min hand och höll på att ta med mig ner till Gryffindor bordet.
- Kom och sätt dig bredvid mig. Sa hon.
Jag satte mig på bänken bredvid henne och hon kramade om mig.
____________________________________________________

Jag vill att ni tar lärdom av detta. andledningen till att jag skriver den här FF:en är för att informera foolk om hur det är att vara synskadad och hur man som fullt seende kan hjälpa till.

JÄTTEBRAAAA!!! Men gud vad hemskt att de bara struntade i att visa vart hon skulle!

dET HAR HÄNT MIG JÄTTEMÅNGA GÅNGER.

Usch! Stackars dig!

Du har rätt
Jag är blind så jag vet hur det är

Superbra! Vilken tur att prefekten kom och hjälpte henne!

Det är såååå bra! *bevakar*

Yayy! Nytt långt och awesome kapitel! ! Det måste vara hemskt att vara blind Dx