I skuggan av sin bror

Jag vaknade mitt i natten av både rädsla och nervositet. Jag hade smygit ut från sjukhuset och nu ligger jag här under den här konstiga tjejens säng, på detta hårda trägolv. I natt skulle allt detta magiska försvinna från mitt liv innan jag ens hann utforska det. Jag försöker somna men jag kan inte, kommer jag kunna komma ut här levande? Det var frågan som jag har ställt i mitt huvud hela denna sömnlösa natt. Den konstiga tjejen har vaknat och ställer sig upp. Hon böjer sig ner och kollar mot mig med ett roligt leende.
"Det är dags för mitt och ditt första äventyr" viskar hon förväntansfullt. Vi båda har sovit i kläder så vi snabbt kan sticka ut. Med försiktiga steg går vi ut genom rummet som hon sover i, vi går genom nattsvarta korridorer och rustningar som rasslar som gör att både jag och den konstiga flickan hoppar till. Efter en stund kommer vi fram till ett gömt runt litet fönster i en gömd korridor.
"Jag hittade det här fönstret förra veckan och tänkte att den skulle komma till nytta och jag hade rätt", viskar hon och får ett stort leende på läpparna. Som tur är är det öppet och vi båda hoppar ut. Natten sänker sig över mig och bildar som en sköld runt mig.
När jag såg alla dessa stjärnor blinka åt mig väcktes en tanke i mig:
Tänk om jag skulle vara en med magiska krafter och vara på den här skolan, jag skulle bli så glad att jag skulle skrika tills den dag jag tappar rösten.
Vi går sakta framåt och sätter oss på en sten långt ifrån slottet.
"Nu måste vi bara vänta här tills tåget kommer och tar upp alla på helgen", säger hon och jag instämmer.
Timmarna går och går och tiden verkar gå långsammare efter varje minut. Det är då jag ser det, långt in i den där mörka skogen blänkte ett fantastiskt ljus. En enhörning uppenbarar sig och springer in i skogen. Jag ställer mig upp och jag vet att jag bara måste springa in efter den. Tjejen har märkt att jag har ställt mig och frågar:
"Vad håller du på med?"
"Jag måste springa efter den" säger jag och börjar springa in till den mörka skogen.


Hoppas ni gillar det!

Det var jättebra. Skriv mer

Braaaaaaaaaaaa!♥

Superbra! Ny läsare!

♥ ♥ ♥ FANTASTISKT SKRIVET! ♥ ♥

Jättebra!!

Jag fortsatte längre in och längre in och enhörningen verkar lysa mer och mer ju längre in vi kommer. Dens svans blänker av färger och dess vita hud sitter som perfekt.
Efter varje minut vänder den sig om för att se att jag är med, och det är jag och kommer vara tills den flyger ut i rymden. Tjejen hade skrikit på mig och förföljt mig men plötsligt blev det tyst bakom mig. Jag hade inte brytt mig utan fortsatt, men var var hon nu? Hon kanske hade blivit uppäten?
Ett litet ljud hörs från enhörningen och blod forsar ut från dens vita hud. Det röda blodet nästan rusar ut ur kroppen och bosätter sig på marken. "Hon" lägger sig ner och skriker ett fasanfullt skrik. Jag springer fram och lägger en hand mot såret som fortsätter blöda.
Medans blod kommer ut från enhörningen kommer tårar ut från mig. Detta var första gången jag har sett ett oskyldigt liv dö och som jag hoppas ska bli den sista. Hon lägger sig ner mot mitt knä och hennes horn lyser mer än någonsin. Det fortsätter att blöda men jag vet att hon är död. Sakta men säkert faller hornet av. Jag tar hornet i handen och tårarna faller på det som en stor dusch. Innan jag vet att jag har gjort något dumt tar jag upp hornet och håller det i luften och skriker rätt ut i skogen. Prassel hörs bland varenda träd och det är nu jag ser vad den här skogen är, en skog som vill ta tag i en och mörda dig, precis som den gjorde mot den vackra enhörningen.
Ett skratt hörs och hoppande ut från en av buskarna kommer en man med trasiga kläder och blod mellan tänderna.
"Jaså det är här flickor gömmer sig" säger han och skrattar. Jag hinner inte ens skrika innan han tar sina händer över min mun och släpar mig ännu längre in i skogen.

Tack för att ni läser!

SUPERMEGAHIMLAAWSOME!

DÖÖR, DET ÄR SÅ, SÅ BRA!♥♥♥
Men det börjar bli läskigt och riktigt spännande.

Sååå bra!