Vad gör vi här?

När Natasha kom in så fick hon syn på två av dom hon sett där nere. Hon ställer sig vid dörren och tittar på främlingarna.

Klaus såg sig ointresserat omkring då han kom in i kontoret. Han kunde se att den ena pojken hade satt sig ner bakom skrivbordet med ett nonchalant uttryck i ansiktet. Klaus brydde sig inte om honom, men kunde inte låta bli att himla med ögonen över det hela. Istället ställde han sig med ryggen mot ena väggen för att kunna ha bättre uppsikt över de andra, på det sättet kunde han lättare få reda på mer om dem och vem som skulle fällas först.

Art betraktar rummet och dess glans. Det finns saker över hela rummet och är till och med värre än hennes egen hytt när det gäller att vara överbelamrat. Fast hon förvarar trots allt det mest värdefulla hon stulit från kaptener och skepp. Hon betraktar intresserat ett visst svärd innan hon ser en rörelse i ögonvrån och vänder sig om mot den. Porträtten ser på henne med nedvärderande blick och när den rör på sig blir Art obalanserad. Vad är det här för en plats?

Sebastian kände doften av mat men han vände sig inte om, han behövde inte äta och normal mat stillade inte hans hunger, nej det kunde bara själar göra. han log lite elakt mot sin spegelbild i fönstret. han visste direkt vart de andra stod och satt, han kände deras själar i rummet jag hela slottet. han sken sedan upp, det fanns katter på slottet och en av dem hade kommit in i rummet. han vände sig upp och såg på en svart katt som verkade vara helt vilsen.
"Hej du fluffiga söta sak" sa han leende och plockade upp den i famnen och kramade om den. katter var det bästa som fanns. han kände dess varma fluffiga päls mot hans hud och katten började spinna och Sebastian kände sig lite bättre till mods

Klaus gjorde inte en min då han såg att en av pojkarna tog upp en katt som plötsligt kommit in på kontoret. Perfekt, han var fast med ett par patetiska idioter som förmodligen skulle göra hans liv ännu mer komplicerat. Inte nog med att han inte var i Mystic Falls längre, nu var han i ett slott fyllt med ungar också...
Han rörde sig inte då han såg att mat kom uppbärandes, han behövde det inte. Men lite blod skulle det inte vara så dumt med, ett litet leende uppenbarades på hans läppar.

Natasha stirrade på maten.
Snabbt tittade hon bort.
Hon var inte hungrig.

( Linnéa är där.. säger vi.. xD )

Linnéa såg sin förvirrat omkring. Flera människor befann sig i rummet, bland annat en mycket gammal man. Hon drog sig tillbaka av ren förvåning.
Hon såg förvirrat på dem och stirrade sedan på mannen.
"Varför är jag här?" frågade hon dumt och försökte blinka bort dimman som skymde hennes sikte.
Den bleknade en aning, och snart såg hon klart.

Sebastian släppte ner katten och blev genast allvarlig igen. han undrade om de alla var otroligt blyga eller misstänksamma? nej han tänkte låta dem tro att han var helt ofarlig, det gjorde det så mycket lättare att kunna överraska dem. Han tittade ut över området igen, han studerade omgivningen och försökte förstå allt som hände, men det var svårt. det var mycket att ta in, han hade inte längre bara kunskapen som rörde människornas värld att lära sig utan nu också en viss sorts magi att lära sig. han behövde lugn och ro för att tänka och det fick han inte här. han såg på mannens rum och gick in i hans bakre rum och började gå fram och tillbaka över golvet

Laxus märkte att ännu en flicka hade sällat sig till sällskapet, nu var de tre killar och tre tjejer. Men intresset för den lilla gruppen människor försvann direkt när han kände hur sina näsborrar vidgade sig och han kände hur doften av mat steg upp i hans näsborrar. Hungrig som en varg kastade han sig över maten och slukade allt som fanns inom räckhåll. Turligt nog för honom verkade människorna runt omkring minst ointresserade av maten och det gladde honom, mer åt honom var bra. Medan han åt var han vaksam, det sista han ville ha nu var en kniv i ryggen och skulle någon försöka skulle detta stå den personen dyrt. Under måltiden inspekterade han den underliga kvinnan som verkade ett svärd väldigt intressant, en kvinna i hans smak, eldig och elegant på samma gång. Ett litet leende spred sig över hans läppar innan han slet av nästan allt kött från en kycklingklubba med tänderna. Hungern började nu att stillas men maten var utsökt och utsökt mat förtjänade att förtäras även efter det att man blivit mätt. Nyfiket stirrade han på porträtten som tittade tillbaka på honom, båda parter inspekterade varandra med en viss nyfikenhet.
"Roligt med alla gaggiga gubbar och gummor som kan stirra ned på en medan man äter." Sade han, mest till sig själv men han förstod av porträttens upprörda uppsyn att även dessa hade hört honom. Det gjorde honom detsamma.

Klaus log åt pojkens kommentar till ett av porträtten, han var inte förvånad. Magi var mäktigt, men alla hade sina svagheter. Han hade stått emot hundra döda häxor, så han var inte speciellt oroad över någonting alls. Han såg dock ingen idé att prata med någon av de andra som fanns i rummet, han kunde lika bra ge över uppgiften till de andra medan han själv tog hand om att slippa tillbaka till sin tid. Det var ett under att han ens hade följt med tåget till slottet, att han inte hade hoppat ut och tagit reda på mer på egen hand.