Sjunde året, det värsta, bästa året

I love it ♥ ♥

Yeabuddy! Supergrymt! Stora rekonmationer från mig att du ska fortsätta!

Okej, I will say it again!
Tack för era kommentarer! De betyder allt!!!

Och nu vill jag bara påpeka en sak, Ida Crawett är en ungefärlig avbild av mig, bara några försämringar och förbättringars skillnad Som att vi är allergiska mot samma sak Och utsatts för saker, dock olika extrema... Undrar ni något är det bara att fråga!

Och vill bara påpeka en sak till, Pauline Teurin är en egenpåhittad karaktär!

Men läs kapitlet nu och hoppas ni giller det!


Kapitel 7


Lektionen gick i flygande fart när Ida och resten av klassen fått gå ut i skogen, inte långt förstås, och bekanta sig med kentaurerna. Eller bekanta och bekanta… Kentaurerna var ganska djupa, men de var ändå intressanta och hade gett Ida och hennes två klasskamrater, Hannah Abbot och Pauline Teurin, en givande lektion.
Ida hade lektion i förvandlingskonst tillsammans med Ravenclaw nu och tog följe med de två andra flickorna upp till slottet.
”Vad har ni nu?” frågade Ida.
”Vi har örtlära med Slytherin” suckade Pauline och till Idas motvilja hoppade hjärtat över ett slag.
”Jag tycker verkligen inte om Slytherin, har aldrig gjort!” sade Hannah. ”Speciellt inte Pansy Äckelson och Draco Dumfoy!”
”Nej, eller hur…” sade Ida och hon skämdes över sitt bultande hjärta. Hon vill verkligen inte känna så här.
”Men ni måste medge att Malfoy är snygg!” sade Pauline och log till dem båda.
”Jo, han är skitsnygg!” kastade Ida ur sig innan hon hann tänka efter och kände hur kinderna blev varma.
Både Pauline och Hannah skrattade.
”Ojoj, jag tänkte att du om någon inte skulle tycka det!” skojade Hannah, men man hörde ändå att hon menade det hon sa.
”Kan ni lova att inte berätta för någon att jag tycker det. Snälla?” bad Ida.
”Visst” sade de uppriktigt och Ida visste att de skulle stanna mellan de tre.
”Jag tycker faktiskt också att han är skitsnygg!” sade Hannah och skrattade.

Förvandlingskonstlektionen var krävande, som vanligt och lämnade inte Ida en stund att tänka på annat vilket var skönt, för innan lektionen startat hade hon haft en inre strid i sina tankar. Det hade handlat om mötet ikväll. Om hon skulle gå, eller inte.
Lektionen gick ut på att förvandla sina kläder till att få nya färger, men innan dess måste man ha förvandlat sin bänk till en omklädningshytt. Ida hade fixat att förvandla bänken och nu även bytt färg på hennes tröja. Hermione hade också lyckats och de hade fått fem poäng vardera till Gryffindor.
Harry och Ron hade lite problem med bänken, men fick tillslut fram varsin provhytt. Att ändra färg var inte helt enkelt heller, de lyckades få bitar av sina kläder att färgas, men inte hela plagget. Båda två fick läxa.
”Hur kan båda ni vara så duktiga?!” frågade Ron efter lektionen som fortfarande hade en stor rosa fläck på sin tröja som han frenetiskt försökte få bort. ”Kan ni snälla hjälpa mig med den här?”
Han hann inte ens avsluta meningen innan Hermione fått fläcken att försvinna.
”Varsågod” sade hon och log.
”Tack Hermione” sade Ron och lade en arm runt Hermiones axlar. Hermiones kinder fick en lätt röd färg, men Ron verkade inte lägga märke till det. Men både Harry och Ida gjorde det och gav varandra en menande blick.
”Det är lunch nu va?” sade Harry.
”Japp.” sade Ida och skrattade. ”Lunchen, here we come!”

Det var fisk och skaldjurssoppa till lunch. Ida var allergisk mot både fisk och skaldjur, och fick istället en matig köttsoppa.
”Jag tycker verkligen synd om dig som inte kan äta fisk” sade Seamus och slevade i sig en sked soppa till. ”Det är verkligen gott!”
Precis vad jag vill höra, tänkte Ida trött. De kommentarerna hade hon alltid hört, att hon missade något. Hon var verkligen less på dem!
”Kanske det, men jag kommer ju inte ihåg smaken, så jag vet inte riktigt vad jag missar.” log Ida istället och sade inget om att kommentarerna om hennes allergi. ”Och jag älskar ju kött!”
”Men hur vet du att du är allergisk? Vad händer när du äter fisk?” frågade Neville.
”Öhm… Vi kan säga så här att…” började Ida.
”Hon kräks” avbröt Ron henne och Ida blängde på honom.
”Ron! Visa hänsyn för de som äter” snäste Hermione åt honom.
”Vadå? Det är ju sant!” sade han och tittade förbryllat på henne.
”Men du har i alla fall förstört min matlust och dag!” sade Hermione. Hon reste sig upp och stormade ut ur salen. Ida reste sig också upp, nappade åt sig en baguette med smör och rusade efter Hermione.
Ida hittade henne snyftandes i en nisch bakom en staty. Ida kröp in och satte sig intill henne och lade en tröstande arm om henne.
”Vad är det?” frågade Ida mjukt.
”Ron… fattar i-i-inget!” hulkade hon fram.
”Jag vet, men det känns ändå som om han försöker!” sade Ida.
”Nej, det gör han inte. Inte med m-mig. Du och Harry är båda säkra p-på a-att han g-gillar mig, m-men han visar inget t-tecken på d-det!”
”Han lade en arm om axlarna på dig idag, och jag kan inte säga att jag tyckte att det såg bara vänskapligt ut. Det var något mer.” sade Ida
”M-men han kommer aldrig ihåg smågrejer o-om mig som han gör med d-dig!” snyftade Hermione.
” Jo det…”
”Nej det gör han inte!”
”Jag har varit vän längre med Ron än vad du varit, därför är det så”
”Hm, kanske.”
”Vill du ha baguette?” frågade Ida och log.
Hermione skrattade.
”Det märks i alla fall att ni varit vänner längre” sade hon och tog en bit baguette.
”Eller hur!” sade Ida och tog också en bit baguette.
De satt där tillsammans och åt bitar utav baguetten ända tills Hermione kastade en blick på klockan och insåg att hon inte skulle hinna till biblioteket innan sin lektion om hon inte gick nu.
Hermione kramade om Ida och viskade ”Tack för att du finns” innan hon försvann.
Ida hade långlunch och började om en halvtimme, så hon satt lugnt kvar. Hon åt lite på baguettebiten som fanns kvar och tänkte på allt möjligt.
Tankarna smög sig snart åt mörkare håll och en klump av nervositet växte i magen på henne. En låst toalett, handtaget som snabbt trycktes upp och ner, hånskratt och rop som ville att Ida skulle öppna dörren så att de kunde…
”Vad gör du Crawett?”
Ida hade inte ens märkt att någon annan krupit in bredvid henne och flög upp så snabbt på fötter att hon slog i huvudet i det låga taket. Smärtan ilade snabbt genom huvudet och Ida sjön ner på stengolvet igen med ena handen om det ömma stället mitt på huvudet.
”Hur gick det?” frågade Malfoy oroligt. ”Låt mig titta på det där.”
Ida kunde inte svara. Hon var fullt upptagen med fokusera på att inte börja gråta. Så hon gjorde inget motstånd när Malfoy försiktigt tog tag i hennes huvud och böjde det neråt. Hennes hjärta började att rusa.
”Du blöder inte i alla fall…” viskade han. ”Gör det ont?”
”Nej” pressade Ida ur sig och frigjorde sitt huvud ur Malfoys grepp.
”Vad gör du här och vad gjorde du?” frågade han och drog på smilbanden.
”Jag sitter här och tänker, eller tänkte rättare sagt!” sade Ida och såg in i det grå ögonen. Huvudet bultade fortfarande av smärta.
”Och sen kom jag och störde.”
”Ja. End off story.”
”Nej inte än. Ses vi ikväll?” frågade han och fortsatte titta in i Idas ögon.
”Ja”
Vad fan sitter jag och säger?! Det är de där ögonen! Fan också, nu kan jag verkligen inte skita i det! Eller jo det kan jag… Men jag vill… Tankarna snurrade runt som en irriterad bisvärm i Idas hjärna.
”Bra” sade Malfoy och lutade sig närmare henne innan han sen försvann och Ida var ensam igen. Ensam och arg på sig själv. Vad skulle hon göra nu?

Muhahahaha!!!
Malfoy är ond!! Ooooond xD Muhahahaha!!

Nä... Jag vill jättejättejätte gärna att du fortsätter med dina asbra kapitel!!
Jag räknar till 1 2 3!!!

Jättebra kapitel.

Asbra!
Men liksom.... Detta är en sak jag funderat på... Alltså ska Draco föreställa vara så snygg i boken som han är i filmen? Undrar hur J.K Rowling hade föreställt karaktärerna... Efter filmerna föreställer man sig som skådespelarna men undrar hur de EGENTLIGEN skulle se ut.... Hmm...
Men oh!!! Jag längtar så mycket efter mer!!!!!!!

*Och vad gullig Ron är xD*

För det första: MALFOY ÄR INTE OND.

För det andra: SKRIV DU ÄR SÅ HIMLA BRA PÅ ATT SKRIVA. DU ÄR EN RIKTIG FÖRFATTARE

nä, det vet jag! Men jag hoppats du förstår vad jag menar!
Och jag vill gärna att du fortsätter att skriva!

^Jag förstår hur du menar

Ingen aning faktiskt, Rowling beskriver honom som blek, grå ögon och har smalt ansikte. Men som med de flesta karaktärer brukar man ofta ge dem ett eget utseende Jag föreställer mig Draco ungefär som Tom Felton, men med vissa små förändringar