Rollspel för ALLA

Jag börjar suga upp blodet. Jag ler.

Jag svor i huvudet när han gick. Aja...jag får rita någon annan.

Jag ler. Sen slår jag till väggen igen och Hådare och oftare.

Jag ritar tjejen med ett urholkat ansikte istället, sedan den brunhåriga tjejen och Klaus...hette han Klaus? aja hans kompis.

-"Kol, inte gör du väl någon illa? sa Klaus
-"släpp mig din patetiska skitunge" fräste jag mot Kol
Han bara flina mot mig och sin bror och släppte inte
Kol var inte människa något annat.
Jag minns att jag hade min gamla parfym i min bakficka ända sen jag blev vampyr hade jag inte kunnat använda den, När jag prövade att använda den så kändes det som jag skulle brinna upp. Minns inte vad blomman hette
"Jag kanske borde pröva det på honom" tänkte jag
Snabbt tog jag upp parfymen och spreja jag på hans armar han började skrika men inte så högt som jag hade gjort dagen innan. Sedan stängde jag kupen och satte mig ner.
Han var vampyr

Klaus stirrade på tjejen och sedan på Kol. Hon hade vervain, Kol blev förstås rasande. Snabbt tog Klaus tag om kol bakifrån så att han inte skulle hoppa på tjejen.
"Inte här Kol", muttrade Klaus och knuffade ner Kol på ena soffan i kupén.
"Varifrån fick du vervain?"frågade Klaus, inte för att det var som en fråga, mer som en befallning.

Jag stelnar till. Ett blodisande skrik hörs inte långt borta härifrån. Jag tar snabbt ett kliv ut ur kupeén. En kille står lite lägre bort och hpller ett krampaktigt grepp runt ena handen. Han och Klaus försvinner in i en kupé. Jag tassar försiktigt mot kupeén.

Kol skulle hoppa på mig men Klaus stoppa honom men de kom in i min kupe.
"Varifrån fick du vervain?" frågade klaus
" Jag känner inte er och är inte på humör att tala med någon så jag ber er att sticka" Fräste jag mot dom och kollade ut genom fönstert

Klaus drog igen dörren till kupén med en smäll innan han såg på tjejen.
"Inte på humör..."härmade Kol som en barnunge. Klaus blängde på kol som genast tystnade och mumlade något men Klaus brydde sig inte.
"Tvinga mig inte att tvinga dig att berätta", sade Klaus menande till tjejen.

Jag mumlar fram "anti lukt" besvärgelsen. Det framstod tydligt att de inte var normala. Jag hoppas bara inte dom känt min lukt redan. tänker jag snabbt. Jag lutar örat mot väggen och lysnar.