Guldboken (Rollspel)

"Tror du inte jag vet det?" Frågar Alith tjejen irriterat. "Jag är van vid det. Att inte kunna göra något. Så du behöver inte komma och säga det." Alith stannar dock stolen och begraver ansiktet i händerna.
Första gången hon inte kunde rädda någon var hennes mor, andra hennes far och nu kommer hennes bror gå sitt öde till mötes. Hon är oduglig, värdelös.

Nicci såg förskräckt på henne
"Jag menade inte så" sa hon lågt, hon var verkligen inte bra på att prata med folk "jag menade bara att ingen av oss kan göra något mot soldaterna" sa hon lågt och visste itne vad hon skulle göra eller säga

Kevin stannar efter ett tag och vänder sig om för att se mot byn. Den var nu satt i lågor, han suckade och gick sedan långsamt in i skogen där han lade ner Robin och tog honom i handen.
"Vart i öst bor dina släktingar?"frågade Kevin så tålamodigt han kunde. Robin stannade och skrev något på marken med sina små fingrar. Kevin kunde inte låta bli att bli imponerad, mycket få pojkar kunde skriva eller ens läsa. Rick hade tvingat Kevin att lära sig det då han fyllde sju.
"Locksley?" sade Kevin och rynkade panna. "Det är i Nottingham, inte sant?"
Robin nickade och ryggade sedan undan då Bronz plötsligt kom springande som en vit boll mellan träden.
"Precis i tid Bronz", sade Kevin glatt och började sedan gå längre in i skogen.

"Ingen menar så." Viskar Alith lågt och låter händerna falla ned i knät. Hon gråter inte, inte än. Hennes varg går fram till henne och gnyr. Der vet att hon är ledsen, Der känner henne. Der bryr sig. Ingen annan bryr sig nog. Alla tycker säkert att hon är en belastning. Är alla dessa tankar från situationen? Eller är de kvar sedan länge.
"Jag heter Alith." Säger Alith utan för varning.

Kevin stannade plötsligt upp och spetsar öronen, Robin tittar förskräckt på honom. Kevin gör snabbt ett tecken åt Bronz att han skulle vara tyst och vänta där med Robin innan han själv går vidare i skogen tills han ser två människor från byn. Två flickor som han hade sett då och då i byn.

Nicci la huvudet på sned och studerar Alith och ler svagt
"Jag är Nicci och det här är Dragor" sa hon och klappade hingsten som såg ytterst nöjd ut men sedan frustade till
"vart?" viskade hon och hästen vred på huvudet "Vi är inte ensamma" sa hon till Alith och fingrade på knivarna "vem där?" frågade hon

Kevin såg på hästen från snåret där han gömde sig och lade ljudlöst en pil i strängen innan han trädde fram mot dem.
"Inte din mamma i alla fall", svarade Kevin. "Så, även ni lyckades fly från idioterna?"

Nicci såg på pojken och tänkte snäsa till svar men hon var inget bra på det, hon gilalde inte att han var så hotfull häller
"Ja det gjorde vi" sa Nicci och Dragor såg på pojken och frustade till "kan du sänka pilen? du gör honom nervös" sa hon lågt

Kevin tittade ointresserat på hästen och satte sig sedan ner på en sten tre meter ifrån dem utan att sänka sin båge.
"Jag tror inte det", sade han allvarligt, "du förstår, jag litar inte på er."
Han lade huvudet på sned och gjorde en menande blick.

Nicci klappade lugnande Dragor som frustade vad är det för idiot? verkade han säga och Nicci log lite och ryckte på axlarna
"vi är ju inte direkt något hot" sa Nicci lågt och såg på Alith, vad skulle de kunna göra för skada? visst hon kunde kasta en kniv men hon fann ingen mening med det