Ghosts and Bets (Privat Rollspel)

"Nästan som om någon varit här nyligen, eller det verkar lite så." Säger Demi och drar bort ett skynke från väggen, hon tror att det ska finnas ett fönster eller dylikt bakom men där har hon fel. En tavla av en clown är på andra sidan. Men den är sönderriven och clownens ansikte har förvandlats till något groteskt.
"Ruggigt." Säger hon bara och släpper skynket som faller ned till golvet av det bildas genast ett stort dammoln.

Evelina rynkade pannan.
"Det känns nästan som om det är någon som iakttar oss", sa hon och flera i Storkillens grupp kröp närmare varandra.

Demi rör sig mot Evelina och kan svära på att clownens äckliga ögon följer efter henne.
"Vi är säkert bara psykade av stället." Säger hon kort innan hon hittar en lysknapp.
"Man ser knappt något längst in." Säger hon svagt innan hon slår på ljuset och flera av killarna kvider till
"Vaddå?" Säger hon och vänder sig om för att se vad som överstruket på väggarna. Blod.
"Är det, äkta?" Frågar en av killarna panikslaget.

Evelina tittade närmare. Det var tjockt och mörkrött och det rann nerför väggen.
"Nog för att det är äkta men det har nyss blivit tillsatt dit", sa hon och undersökte blodet. Det luktade metallaktigt och hon rynkade på näsan. Hon vände sig mot Storkillens grupp. "Ni anstränger er väldigt mycket för att få oss att bli skrämda"

Storkillen som precis varit hopkrupen fnyser.
"Tror du verkligen att jag skulle göra så här mycket besvär för att skrämma ett par småtjejer?"
"Nej, Finkle har rätt. Han är inte smart nog för att göra något sånt här." Säger Demi kaxigt och håller smått koll på den konstiga clownen.

Evelina slickade sig nervöst om läpparna.
"Det här är faktiskt riktigt blod, jag vill inte att någon av er skär er bara för att det här ska bli lite mer skräckinjagande."

"Vilket psykat freak smetar blod på väggarna??" Säger Demi som börjar bli som smått rädd innan hon till slut vänder sig om mot clownen vars ögon ändrat färg.
"Vad FAN är du för något!?" Säger hon åt tavlan och tar upp skynket och täcker över tavlan. "Okej. Det kanske bara är jag som märkte det. Men tavlans ögon ändrade färg." Vid uttalandet får hon både skräckslagna och skeptiska blickar. Som om Demi bryr sig, det hade hänt.

Evelina frös till is. Hon visste att Demi inte var en sån som skämtade och nu lät hon uppriktigt skrämd. Hon tittade på tavlan. Den blinkade!
Hon skrek till.
"Den blinkade!", utropade hon. "Det är sant! Den blinkade!"
I samma stund blinkade den igen och Evelina blev stum av rädsla.

"Jäkla sak! Sluta vara så himla läskig din irriterande tavla!" Skriker Demi chockat och river ned tavlan från sin plats där den förvandlas till blodrött damm, killarna skriker av rädsla, antagligen och knuffar sig ut ur rummet. Fyrkanten på väggen ser skräckinjagande ut men Demi låter Evelina gå ut först innan hon går ut ur rummet, nu kan man inte lämna någon ensam direkt.

Evelina kände sig uppskakad när hon tänkte på den hemska tavlan. Hon hade varit säker på att det varit någon där bakom. Hon ryste och svalde.
"Ja, ska vi fortsätta då?", sa hon och öppnade en annan dörr. Där inne luktade det sjukdomar och Evelina höll för näsan. Det stod madrasser längst med väggarna med smutsiga överkast. Hon undrade om de skulle hitta något skelett eller något och sköt ifrån sig tanken, inte tänka så. Inte tänka så.