Runaway (Rollspel)

Joseph suckar uppgivet.
"Bra, du förstörde middagen", konstaterade han och gjorde en gest mot två flickor springer till pojkarna.
"Käften med dig", sade Elijah och gjorde ansats att slå till Joseph i bakhuvudet men Joseph var för snabb, han hade redan väjt undan. "Mor är orolig."
"Det är hon alltid", sade Joseph tonlöst, "men Mikael är skadeglad förmodar jag?"
"Han letar efter dig och mig", berättade Elijah lugnt.
"För att riva ut våra hjärtan?"frågade Joseph roat och lutade sig mot väggen medan han beskådade människobarnen.

Sarah hörde ett skrik från perrongen, hon tittade ut ur fönstret och såg en kille i hennes ålder sitta ner och ha blod på armen. Hon tog med sig sin väska och småsprang ut på perrongen. Det var några som redan hade samlats runt honom. Hon gick tvekande fram.
"Hu.. Hur är det?"

May kommer fram till killen för att sedan skruva nervöst på sig. När Janet kommer fram gömmer hon sig bakom hennes ben.
"Herregud, du ville gå hit ju!" Säger Janet irriterat och ser att killen är blodig.
"Och hur hände det?" Frågar hon och automatiskt tar hon upp handen till sitt öra där hon har ett ärr. Ett lätt drag med en kniv och Janet kunde knappt stå upp efter det...

((Bara en fråga, är alla på samma tågstation?))

(Verkar så o.o)

"Vi borde hjälpa honom", konstaterade Elijah och Josepg fnyste ljudligt. "Vårt blod är helande, Joseph!"
"Och? Vi är mördare, inte läkare. Förresten borde vi röra på oss innan Mikael får fatt oss."sade Joseph otåligt.
"Kan du någon gång tänka på någon annan förutom dig själv?"frågade Elijah bestört. Joseph låysades tänka innan han snabbt svarade:
"Nej."

Kevin hörde prat utanför tåget. Han reste sig men Rose hindrade honom.
"Den här gången är jag också med!", sa hon bestämt.
"Visst", sa Kevin. "Kom med då"
Rose verkade förvånad över att Kevin hade gått med så frivilligt och han flinade.
"Någon gång måste ju vara den första", sa han och log. "Kom nu!"
De gick tillsammans ut och såg några som stod lutandes över en kille med blodig arm.
"Vad har hänt?", sa han förskräckt när han såg killens arm.

"Jag.. Jag är okej" mumlade jag. Nu var jag i fokus igen, något jag inte tyckte om. Alla hade samlats runt mig. De flesta verkade vara i min ålder, vissa i Filips.
"Det bara.. Svider lite" sa jag och försökte le. Jag ställde mig snabbt upp och konstaterade att det antagligen gick att stoppa blodflödet om jag bara hade lite tålamod. Helt plötsligt kommer en hund springare och hoppar upp i mitt knä och börjar slicka mig i ansiktet. Jac.

Kevin skrattade.
"Snygg hund du har!", sa han och klappade hunden på huvudet.

May ryggar bakåt och skriker när hunden kommer farande.
"Herregud May!" Säger Janet och plockar upp den skräckslagna May från marken. "Det var ju bra, nu ska vi röra på oss." Säger Janet och börjar gå iväg med en darrande May i famnen.
"Me-men kan vi inte stanna d-där?" Frågar May och Janet skakar på huvudet.
"Ju fler desto större chans att bli upptäckt." Svarar hon torrt men egentligen vill hon stanna där men det är för riskabelt.