Robin Hood och hans glada gäng

"klarar du dig?" frågade Robin och Nicci nickade
"ja vi kan fortsätta" sa hon lite skamset
"det är inget att skämmas för" sa Robin vänligt
"du berättar inte för de andra va?" sa hon
"nej jag berättar inte för nån" sa han och hon log tacksamt
"tack, så vad ska jag göra?" frågade hon lågt
"ingen orsak och du kan ta det lugnt, jag sköter det här. Ta det lugnt bara" sa Robin
"är jag då dålig?" frågade Nicci
"nej men vi tar det bit för bit" sa han vänligt och Nicci log svagt och satte sig ner på marken och kände sig värdelös

Adina gick ut och såg i de andra grottorna, men det var samma sak där och de städade undan det gnagarna hade förstört.
Sedan gick de till bäcken för att fylla på sina vattenflaskor och dricka sig otörstiga.
- Du är inte som tjejer brukar vara, sa han tankfullt.
- Nej, det är sant, jag är nästan inte som en tjej, sa hon leende.

Robin avslutade arbetet och såg på Nicci
"hjälper du mig bära det?" frågade han och Nicci nickade och reste sig upp och Robin gav henne delar av köttet och hon la det över axeln och de började gå tillbaka mot lägret. De hängde upp köttet och väntade på att Much skulle komma tillbaka och ta hand om det. Nicci startade en eld och tillagade lite kaffe och tog en kopp. Hon svepte kappan runt sig
"ta det lugnt, du vänjer dig som sagt och du är bättre än du tror" sa Robin och satte sig ner bredvid henne och tog en kopp kaffe "jag hörde förresten om Guy." sa Robin
"mm" sa Nicci hon var egentligen inte förvånad
"skadade han dig?" frågade Robin
"nej han gjorde bara som du och kysste mig" sa hon kallt
"jag är ledsen för det okej" sa Robin uppriktigt och lutade si mot trädet
"jag vet det, gör inte om det bara" sa Nicci leende och de väntade på att de andra skulle komma tillbaka

De gick tillbaka mot lägret och Adina ledde dem.
- Du har stor skogsvana, sa John uppriktigt och Adina log.
- Jag har vart i skogen förr, man måste få mat på något vis, sa hon lätt och de kom fram till lägret.
- Allt är i sin ordning, alla lager finns kvar, bara lite gnagare, sa John till Robin och vi satte oss ner vid dem och Adina såg på Nicci och log.
- Så hur gick din första jakt, eller styckningen var väll värst kan jag tro, sa hon leende.
- Lukten är allra värst, det tog evigheter för mig att komma över den, sa John.
- Jag minns när jag var med om min första jakt, jag grät floder när vi dödade djuret, fast far tröstade mig, sa hon leende.
Visserligen var hon liten då när det hände, men det behövde ju inte Nicci veta.
Hon kände sig nog illa till mods som detvar.

"vad bra, skönt att höra och vi bör flytta innan den första snön kommer" sa Robin och såg på John. Nicci såg på dem, syntes det så väl hur dåligt det hade gått?
"öh det gick väll sådär" erkände hon lite skamset och såg ner på sina händer
"så dålig gick det inte" sa Robin uppmuntrande och Nicci log svagt. Ibland fick hon ingen ordning på honom. Ena stunden skällde han på henne och i nästa tröstade och stöttade han henne
"det är väll lika bra och säga som det är, att det inte alls gick bra" mumlade Nicci och de andra kom snart tillbaka
"kunde ni inte gjort något med den?" frågade Much surt och såg på hjorten
"jag hjälper dig me den" sa Nicci och följde med honom bort till det döda djuret och de gjorde upp en eld, hon ville göra något i alla fall

Adina log mot henne.
- Första jakten går aldrig bra inte för någon, det tar ett tag att vänja sig med allt.
Så känn dig inte dålig, alla har vart med om det, sa Adina tröstande.
Hon såg efter Nicci och log, hon försökte i alla fall.
Och hon var villig att lära sig, Adina såg på de tomma vattenhinkarna och ställde sig upp.
- Antar att ni behöver vatten, ni är verkligen dåliga på att hjälpa till här, sa hon och tog dem och gick bort till vattenkällan.

Nicci bara nickade tyst, hon var inte säker på om det verkligen var så eller inte.
"så vad ska jag göra?" frågade Nicci och såg på Much
"du kan krydda köttet och dela det i bitar så steker jag det" sa han och Nicci log svagt och gjorde som han sa. Hon såg efter Adina, hon passade i alla fall in här. Nicci var fortfarande tveksam i fall det var nån bra ide att vara här. Hon såg rakt fram och kände hur kniven skar lätt genom köttet
"Nicci är du okej?" hon vände sig om och såg Robin stå där och hon nickade svagt, hon visste inte rikigt vad hon skulle säga. Robin slog sig ner bredvid Nicci
"det ordnar sig" sa han vänligt "och det går bättre om du skär köttet så där. Lär du henne inget Much?" frågade Robin retsamt
"jag? Det är ju du som tagit hit henne! Räcker det inte med att jag ska ta hand om all mat som du bara hängt här" sa Much surt och Nicci log svagt
"det är inte meningen att vara till besvär" sa Nicci

Adina satte sig på en sten och såg på det glasklara vattnet.
Vad skönt det hade vart att bada, hon hade inte gjort det på evigheter, vattnet hade vart för kallt och det var ont om ved hemma hos dem.
Hon drog snabbt av sig kläderna och sköljde av sig, hon hittade såprot och tvättade sig och sina kläder.
När honvar färdig drog hon på sig de rena extra byxorna hon hade och såg sedan på de blöta kläderna, hon tänkte inte sätta på sig blöta kläder.
Så hon lindade in brösten, och försökte sedan räta ut toverna i håret.
Adina fyllde på hinkarna med vatten och gick sedan barfota till lägret.
Hon lämnade hinkarna till Much, hängde upp de våta kläderna och satte sig framför elden och försökte räta ut tovorna.
- Nog är hon kvinna i alla fall, muttrade en av männen och hon log, ja vad hade de trott?,att hon var nått tredje kön eller?.
Männen gick ju med bar överkropp, så varför kunde inte hon?, även om hon nu inte var helt bar, dumm var hon inte.
- Vad har hänt med din rygg?, saJohn och komfram till henne.
- Inget särskilt, sa hon undvikande och ryckte sedan på axlarna.
- Far kunde inte betala skatten, så jade piskade oss barn, som straff, sa hon i så normal samtalston hon kunde och log mot honom.

Nicci undrade om Robin alltid var lika trevlig mot de nya medlemmarna, fast han visade ju inte Adina lika mycket uppmärksamhet, fast hon hade ju John. Nicci stirrade förvånat på Adina och ärren
"gör de ont?" frågade hon henne lågt
"har du aldrig blivit straffad?" frågade Much
"öm jo men inte så. I mina kretsar är det annorlunda, vi blir straffade genom att sitta still på en stol hela dagen eller inte få gå på en bal eller nått sånt" mumlade Nicci och kände sig verkligen borta
"var glad för det" sa Will en bit ifrån, klart hon var glad för det men hennes värld kändes så långt bort från deras verklighet. Hon satte ner kniven i köttet men lyckades skära sig och svor till på franska och de såg på henne och hon ursäktade sig genast
"låt mig ta hand om det" sa Robin och lindade om såret i handen
"du hade inte behövt, men tack ändå" mumlade hon. Nicci kände sig verkligen ivägen. Hon kunde inte jaga hon kunde inte ens skära upp kött

Adina såg förvånat på Nicci och skakade på huvudet.
- Nej, det gör inte ont längre, men då gjorde de det, sa hon och ryckte på axlarna.
Och såg sedan på Nicci som skärde sig.
- Ta det lugnt man lär sig inte allt på en dag, vi har haft år av träning, sa hon borstade igenom håret med fingrarna.
- Lär mig något som du kan, så kan du se vad kass jag är,sa hon muntert till henne och togen kopp te av John.