Rollspel! Hogwarts!

Tänkte bara skriva med min karaktär så att jag kan hoppa in i rollspelet när det passar!

Namn: Miranda Grace
Familj: Far och mor, Frank och Olivia. Lillasyster Melody
Personlighet: Gillar att sticka ut och berätta sin åsikt. Hjälper gärna folk när de får problem och finns alltid där för att trösta. Dock har hon temperament som få och hamnar ofta i slagsmål när någon varit taskig mot henne eller en vän. För övrigt en lojal vän som gärna gör det hon vill och tycker om.
Utseende: Axellångt, brunt hår oftast uppsatt i en knut. Lite fräknar över näsan, gröna ögon och har ofta ett rosaglittrigt läppglans på. Då hon ofta har kjol och t-shirts på sig ser man hennes många plåster på knän och armbågar. Hon älskar naturen och springer ofta omkring ute, vilket resulterar i skrapsår. Vissa kommer även från hennes slagsmål
Elevhem: Hufflepuff
År: fjärde året
Djur: En pygméuggla vid namn Wicky

-Oj den är svår... Han tänkte efter innan han fortsatte.
- För att framkalla en Patronus måste man ha ett lyckligt minne... Ett minne du inte kan leva utan.. Mitt är tex när jag fick mitt första "Hej" här i skolan...
Sen måste du låta det upp fylla hela dig...
Får ta och visa dig någon gång.. Förlåt om det här inte hjälpte så mycket..
Han lade handen bakom huvudet och småskrattade lite.

-haha ärsh! de funkar väll när de vill funka hoppas ja! hon la skrattandes tillbaka boken i väskan
-men du, du går ju snart ut, va ska du göra då? sheena kunde inte hjälpa de, hon bara måste få veta mer om Alec kände hon

- Går ut snart.... Du har rätt, och såklart har jag ingen aning om vad jag vill... Jag försöker inte leva så mycket i framtiden, man missar så mycket i nutiden..
Alec satt tyst en stund och funderade..
- Ne jag har inget bra svar på den frågan.. Far du några framtida planer då?
*Hm den här flickan var schyst.. Varför har man inte lagt märke till henne förut.. Hon va söt också..

-nä, inte just nu ialla fall...men ja vet att jag vill göra något! inte bara sitta still på ministeriet utan uppleva äventyr! Leva liksom. Hon log, helt borta i sina egna fantasier om drakdödande och byräddning

- Nej, vem vill jobba på ministeriet? Skulle nästan dö om jag var tvungen till det. När han tänkte på det kunde han inte motstå att skratta.

-haha, samma här! sa hon och lipade i en grimach.
-hur långt är de kvar egentligen? tycker nästan vi borde va framme nu?

- Tja det beror på om du har kul eller inte. Om du har kul går tiden fort och vi är framme på nolltid. Men om du har tråkigt står tiden nästan stilla och vi kommer inte vara framme på länge. Men jag skulle tro att det inte är mer än en timme eller så. Han log till sig själv över hur dumt det lät.

"Vem varen tvåfärgshårade tjejjen?", viskade Nina till mig och tittade ut ur kupén, men drog hastigt in den igen eftersom ett gäng killar kom springande.
"Dorothy.", sa jag kort och sjönk ner i "Kupésoffan". Tina och Nina tittade in i mina ögon med sina identiska ögon. Dorothy satt nu brevid mig och jag märkte nu att en annan person satt där.

"Ja...Vad är det?" Fråga jag för att Moluna sa mitt namn så jag kolla på henne "Fresten det här är Zanita! Om du inte hörde att jag sa det förut!" Sa jag glatt till henne och peka på Zanita