Jag menade aldrig att lämna dig...

^This♥

Tack så mycket för era fina kommentarer! Förlåt för att jag inte har skrivit på ett tag, men jag ska försöka skriva på ett så snart som möjligt! Ha det så bra tills dess! Och jag hoppas att ni haft en god jul! ♥
Jag har ett klart kapitel så om ni vill läsa så är det bara att kommentera!

Jättebra! Snälla ! Skriv mera!!!! Tycker att du skriver jättebra! Vill gärna läsa ner!

Tack så mycket! Här kommer ett till!

Kapitel 10

Jag och Hermione gick tillsammans till näsa lektion. Vi väntade inte på de andra tjejerna, med tanke på allt.
Vi skulle ha spådomskonst tillsammans med Slytherin. I vanliga fall så brukade vi klaga på det och prata om hur vidriga de är, men idag så orkade jag inte klaga på några dem, hur snobbiga de än är så ville jag inte lägga en tanke på dem. 
Vi gick istället tysta upp för spiraltrappan som ledde upp till klassrummet. Hermione försökte kallprata lite om till exempel veckans läxa och så, men jag räckte bara in något "ja", "nej" eller "mm".  Jag uppskattade verkligen Hermiones sällskap, men jag kunde liksom inte slita tankarna från mitt och de andra tjejernas lilla bråk tidigare. 
Vi var sedan äntligen uppe vid klassrummet där några elever redan hade samlats. Jag och Hermione steg in i det cirkulära rummet som var täckt med mattor och textiler i varma färger lite här och där i rummet. Vi gick och satte oss på varsin sida vid ett runt litet bord. Jag såg mig omkring och fick syn på Draco Malfoy, som hade stoppat mig innan. Han tittade på mig först med en fundersam min innan han sprack upp med ett skinande leende. "Vad var det med honom? Han brukar aldrig le..." tänkte jag och log lite försiktigt tillbaka. Jag vände mig sedan framåt och såg Trelawney komma ut från sitt kontor med en hög massor av gamla slitna böcker. 
"Undra vad vi ska göra idag?" mumlade Hermione tyst som om hon trodde att jag inte var redo att prata än. Eller hon kanske bara sa det för sig själv?
"Mm." mumlade jag tillbaka ifall hon hade sagt det åt mig. 
Trelawney hade återvänt till sitt kontor och där inifrån skramlade det och efter cirka en halv minut kom hon ut med massa små fat. 
Jag såg mig omkring och såg att rummet hade fyllts på med fler elever. Jag såg till exempel Julie, Zendra och Lucy sitta  hopträngda  vid ett litet bord, jag såg också massa Slytherinare som jag kände igen lite grand. Men jag kunde nog inte sätta namn på alla.  Jag hörde sedan en bekant högljudd röst utanför dörren. Efter någon sekund kommer Harry in med en pratande Ron i släptåg. Efter dem kommer sedan Dean, Seamus och Neville. Jag möter Harrys blick när han ser sig runt i rummet.  Men han avböjer den snabbt och följer efter Ron som redan hade hittat ett bord som de kunde sitta vid. 
När Trelawney än sista gång hade gått in på sitt kontor och återvänt med en stor plåthink så höjer hon rösten och säger:
"Nu börjar lektionen! Vi ska börja med att ta några djupa andetag och se in i oss själva , blunda och känn efter. Vart är ni? Vart är din själ?" säger hon sakta med sin vågiga,lugna men samtidigt virriga röst.
"Känn nu efter så att alla sinnen är med, alla sinnen ska samarbeta! När de gör det så är det tillgängligt att använda det sjätte sinnet!" fortsatte hon och man hör nu en och en annan suck i rummet. Jag kan förstå varför de suckar, vi gör ju faktiskt det här varje gång. 
"Ni kan nu öppna era ögon." sa hon och gjorde en gest med händerna som om det var hon som trollade upp våra ögonlock. 
"Vi ska idag spå i sand. Och det funkar ungefär likadant som med tekopparna. Vi använder bara en annan bok och en annan metod!" sa hon och tog ett fat och en näve med sand. Hon visade medan hon förklarade:
"Först tar ni ett fat och ställer det framför er. Sedan tar ni lite sand i handen och häller sakta ner det på fatet. Sedan ger ni fatet till eran partner och då får hon eller han spå er!" 
Vi elever nickade. Trelawney förstod att vi hade förstått så hon tog fram sin stav och viftade lite mot bordet där faten,böckerna och sanden stod på. 
"Saltum." sade hon och det som låg på bordet delades nu ut så att varje elev fick varsitt fat och varje bord fick en liten hink med sand och en bok.
"Jag vill också uppmana er om att ni måste vara väldigt andliga när ni gör detta! Annars kanske det inte funkar!" sa hon dramatiskt och rättade till sjalen på huvudet. 
Vi började sedan prata och utföra uppgiften, jag och Hermione gjorde som Trelawney hade förklarat och gav sedan varandras fat till varandra. Jag tittade noga på fatet och tyckte att det såg ut som en blomma av något slag. 
"Hmm, en blomma." mumlade jag och bläddrade i den slitna boken och stannade upp på en sida där jag såg en liknande blomma. Jag läste sedan högt:
"Ditt liv flyter på och allt är bra. Kanske dags att göra något för någon annan?" 
Hermione tittade surt på mig och jag kvävde en fnissning. 
"Det står ju så!" förklarade jag och gav henne boken. Hon muttrade något som jag inte lyckades höra. Sedan tittade hon snabbt på mitt fat och började sedan bläddra i boken som jag nyss hade läst ur. Hon sa sedan, med en lite irriterad ton i rösten:
"Du fick en våg. Och här står det såhär: För inte så länge sedan hade du det fantastiskt, men sedan bytte du sida så nu har du det dåligt. Det borde vara lika lätt att byta tillbaka? Det är bara DU som kan ändra på vikterna på denna våg, som just nu är ditt liv." 
"Den kan ha en poäng." sa jag och nickade långsamt. 
"Ja, men jag tror inte att den riktigt stämmer..." sa Hermione.
"Jag menar, jag gör ju saker åt folk ofta, eller hur?" fortsatte hon.
Jag nickade men ville inte kommentera. Så ofta var det ju inte...

Suuper!♥

Superbra, bevakar

Bra!!

Tack! Ska skriva mer senare! ;D ♥

Okej, längtar! ♥

awesome!