Rollspel med egna karaktärer

"nej då, de gör det inte. Pappa är ju född i en annan kultur så han förstår. Och grejen är att när man bugar djupare än den andra i Japan är det et täcken på att man ger sig" sa jag enkelt men förstod henne, vanligtvis så betydde bugande att man ger sig så andra brukar tycka det är konstigt. Jag log mot Roxanne
"jag antog att du inte var van vid pinnar" sa jag leende och åt lite och min vän berättade hur vi träffats
"Cara!" sa min far allvarligt och jag mötte hans blick "du vet att du inte får lämna huset bara sådär och absolut inte utan att säga till! Tänk om det hänt något" sa han och jag sänkte blicken
"förlåt, men jag gillar inte att sitta instängd här och det är ingen fara. Det finns inga japanska klaner här" sa jag och höjde försikigt blicken och min far såg allvarligt på mi och log sedan
"förlåt jag borde inte höjt rösten! Jag vet att du inte gillar att sitta instängd här. Men kan du i alla fall säga till nästa gång du ger dig av" sa han och jag nickade sedan och log
"så Roxanne-san, jag vet egenligen inget om din familj, ja mer än att ni är renblodiga. Har du lust att berätta lite?" frågade min mor artigt

Jag sänkte blicken och ägnade mig åt maten när Cara fick en utskällning av sin far.
De slutade sedan och jag såg upp.
- Suchi är ju gott, sa jag leende och vände mig till Caras mor.
- Jo på farsidan härstammar vi från Australien, min farfar är minister där och resten av min släckt har viktiga beffattningar där.
Wilder är den ända renblodiga familjen där så vi äger inpricip hela Australien.
Far Max flyttade till England där han träffade min mor Alice.
Min mor härstammar från familjen Black, sa jag leende eftersom jag visste att de visste vilka Blacks var.

Jag la huvudet på sidan och log sen
"jag sa ju det. Jag tycker fler personer borde få smaka det här i England" sa jag leende
"där ser man jag visste inte att ni var från Austrslien och att ni hade så mycket makt där nere" sa min mor och log lite lätt "och så är du Balck med, ja de var ju en speciell blandning" sa hon vänligt
"jag antar att Cara berättade sin familje historia?" sa min far
"ja det gjorde jag, så vi behöver inte tråka ut henne med den historien igen" sa jag snabbt och när vi båda var klara log jag mot mina föräldrar och bugade lätt
"får ja följa Roxanne-san en bit på vägen till sig?" sa jag och log lätt
"det går bra, var försiktig bara" sa min far
"jag tar med mig mina katanas och tack" sa jag och log bugade igen och Sebastian räckte över svärden och jag hängde dem korsade över ryggen och kände att de satt löst i fall jag behövde dra dem och log sedan mot min vän
"bäst vi börjar gå innan det blir mörkt och jag tror du hittar tillbaka bättr än jag" sa jag och log lätt

Jag tog båda i hand och tackade för maten.
- Tack för att jag får komma hit och att ni bjöd mig på en utsökt middag, sa jag vänligt och log mot dem.
Jag såg på svärden och log lätt.
- Tror du inte att det är lättare att bli överfallen om du går med de där på ryggen?, det är väll bättre att ha dem gömda som jag, sa jag leende mot henne och vi började gå.
Det var en härlig kväll och stjärnorna hade precis börjats att tändas.
- Jag har haft det mycket trevligt, tack, sa ajg och log mot min nya vän.

Mina föräldrar log mot min nya vän och vi började gå
"kanske det eller så låter de bli och jag har kaststjärnorna dolda. Och svärden är jobbigare att dra om de är gömda, tro mig jag har försökt och de kan gälla sekunder" sa jag lätt och vi gick stigen fram "det var jätte trevligt och jag är jätte glad att jag träffade er vå idag" sa jag leende och tittade på vägen "hur långt bort bor du egentligen?"

- Klart jag tror dig, jag tycker det är enklare att ha svärdet hängande på sidan även om jag inte har det nu, sa jag leende.
Jag nickade och log till henne.
- Det är en bra fråga, jag vet inte hur långt bort vi bor från varandra.
Men Lanc hittar säkert hem, sa jag leende och lät honom ta täten.
- Vilken tid ska ni vara i Diagongränden i morgon?, sa jag undrande.

"jag vet ite håller med dig där men okej de är väll en smak sak" sa jag och log mot henne "ja det gör han säkert annars får du följa med mig tillbaka för du kan ju inte sova i skogen" skrattade jag roat och log sedan "jag ska möta Draco klockan 10 vill du följa med?" frågade jag vänligt

- Tack, men det går säkert bra, sa jaf roat till henne.
- Ja det gör jag gärna, jag ska säga till mor och far så möts vi alla där.
Vi får väll se hur det går när våra föräldrar möts och hur Draco är, sa jag leende och såg vår herrgård i horisonten.
- Jag sa ju att Lanc skulle hitta hem, där är vår herrgård, sa jag och pekade på den stora vita herrgården i horisonten.

Jag nickade lite och log sen
"det hade varit jätte kul och ja det kan bli intressant. Bara de inte flyger på varandra" skrattade lätt och la sen huvudet på sned "Draco är jätte trevlig i alla fall enligt mig" sa jag och log och tittade sedan på herrgården och log
"Den är jätte stor. Hur många bor egentligen där?" sa jag roat

- Det är han säkert, jag ger honom en chans, sa jag leende och såg på Herrgården.
- Tre, jag, mamma och pappa och ett gäng husalfer, sa jag roat.
- Farfar gillar att överdriva så du kan tänka dig hur det ser ut i Australien.
Det är en gammal herrgård som har funnits i vår släkt i generationer och som nu flyttades till England, sa jag förklarande och log roat.