Kimberly Potter

mer!!!!!!!!!!!!!

Superbra! Vill ha mer!!!

THIS!

bra

Taaack! det värmer massor ska ni veta, sista kapitlet tyvärr. Tycker själv att det är synd, återstår endast en kort epilog efter det här. Det är väldigt kul att ni alla har läst min fanfic, det fick mitt självförtroende att gå upp massor!

Kapitel 12 End of story

Orden sjönk in rakt i huvudet på Kim då hon slog upp ögonen med ett ryck och tittade sig yrvaket runt i salen. Vart var hon? Vem sade det? Levde hon? Alla dessa frågor ploppade genast upp i huvudet på henne. Vilt tittade hon sig omkring och fann till sist en person som stirrade förvånat på henne vid sidan om hennes säng. Hjärtat fylldes med värme då hon såg in i ögonen på personen. Han hade sagt det till sist, tänkte hon glatt.
”D-du l-lever.”stammade han förvånat och en aning skrämt. Kim rynkade pannan, vad menade han? Hon hade levt hela sitt liv, lät kanske lite fånigt men, hon levde och det hade hon ju gjort i fjorton år. Så vad menade han?
”Vad då? Klart jag lever dumbom.”muttrade hon och lade sig tillbaka ner i sängen. Hon kom inte ihåg någonting, men orkade inte tänka sig så mycket för. Hon befann sig i sjukhusflygeln i vilket fall som helst, vilket betydde att hon hade skadat sig eller något.
”D-du...D-din puls...”stammade Sirius med ögonen uppspärrade i chock.
”Ja?”frågade Kim och lade två fingrar mot halsen, dunk dunk dunk. ”Den är ju precis som vanligt. Vad menar du?”
”Ä-är den?”frågade Sirius och hans kalla hand rörde hennes hy så att hon ryckte till. Han kände länga på hennes hals och desto längre han gjorde det så desto lugnare blev han där han satt. Hans ögon hade blivit sin vanliga form och nu log han strålande mot henne. ”Vi trodde att du var död! Du föll väldigt långt och vi hittade ingen puls! Men du lever! Du lever!”
Det verkade som om alla hade gett upp hoppet på henne, men hon levde vad var det för skillnad. Nu var bara frågan i vilket år hon levde. Hon fick direkt reda på det då Sirius mumlade något om Remus, annars skulle det ha varit James gissade hon, och sprang glatt därifrån. Kim log för sig själv, hon var tillbaka. Men ett sting av smärta gick igenom henne, ändå saknade hon Remus och James. De som hade varit hennes vänner för en dag, trött stängde hon ögonen.
”Tack Dumbledore.”viskade hon och hon kunde ha svurit på att någon hade viskat ett milt och vänligt ”varsågod” till svar.

Madame Pomfrey hade insisterat på att Kim åtminstone skulle stanna kvar en vecka till för att vara säker på att hennes puls verkligen hade stabillicerats. Inte för att det gjorde så mycket för Kim, eftersom hon hade fler än tio besökare per dag i alla fall. Alla var helt chockerade över att Kim faktiskt hade överlevt. Sirius vägrade lämna sin plats bredvid hennes säng, men blev till sist bokstavligen utkastad av Madame Pomfrey, men han smög tillbaka in mitt på natten.
Då hon var tillräckligt frisk för att börja med skolarbetet igen så tog det länge för henne att hinna ikapp de andra, men var ändå mycket nöjd över sina prov som hon hade innan sommarlovet. Sirius hade klarat sitt GET prov med glans och log stolt från ena örat till det andra då han hade skrivit klart alla ämnen. De firade hela kvällen i uppehållsrummet.
Den sista måltiden på Hogwarts för det året blev en sorgsen stund, Kim och Sirius skulle vara tvungna att ta farväl av varandra, tills de skulle träffas igen som betydde väldigt snart. Deras nya rektor, som hade varit släkt med Dumbledore hette Grims Dumbledore, konstigt nog så hade ingen tidigare hört talas om mannen.
På vägen in i tåget så hittade Sirius, Lily, James, Albus och Kim direkt en ledig kupé som de slog sig ner i. Nyfikna förstaklassare slängde fortfarande snabba blickar på dem, hon undrade i fall det var på grund av Voldemort eller för att hon hade återupplivats?
”Skönt att slippa hem igen då.”sade James och lutade sig tungt bakåt i sätet.
”Verkligen, men i nästa år blir det värre för er.”flinade Lily och knuffades hårdhänt ner på golvet av sin bror.
”GET år, kan det bli värre?”frågade Kim med ett snett leende, hennes hand vilade tryggt i Sirius.
”Ja, ifall ni inte kommer ihåg hur det gick för Harry.”sade Sirius allvarligt. ”Han fick ju paddan till lärare.”
Kupén fylldes med hjärtligt skratt.
”Stackars Umbridge, får sitta sin tid i Azkaban för att hon försökte ta livet av den förr förra ministern.”sade Lily och flinade större än de andra.
”Det har varit ett bra år.”konstaterade Albus.
”Verkligen, som tur så har vi mycket kvar att lära oss.”sade Sirius och böjde sig ner för att kyssa Kim. Hon besvarade kyssen hjärtligt.
”Jaja, turturduvor.”muttrade James, han hade gjort slut med sin flickvän.
”Jag kommer i alla fall att få se Kim redan första veckan på lovet.”sade Lily stolt och Kim log brett mot henne. Sirius stirrade på dem.
”Va? Varför får inte jag det?”ville han veta. Kim och Lily började fnittra.
”Tjejsnack, du vet.”svarade Kim och boxade lekfullt till Sirius i magen. Han låtsades få ont, så att han kunde sätta sin arm runt hennes axlar.
”Jag älskar dig.”viskade han i hennes öra, än en gång fnittrade hon.
”Tack.”svarade Kim med ett brett flin innan hon kysste honom igen.

Så bra.
Tack för en sjukt bra skrivet fanfiction, Dobby15! ♥

Grymt så himla bra!!

Så himla bra!

Epilogen kommer så småningom, vet inte riktigt hur den ska bli än. Men jag kanske kan skriva om något annat år på Hogwarts med Kimberly, alltså en ny ff med henne och gänget? Om ni vill alltså? Tack än en gång förresten!

^ Det hade varit sjukt kul och du skrev om ett annat år med Kim och gänget. Men bestämm du, det är din ff.

Tack iallafall för en superbra fanfiction, och jag längtar efter epilogen . ♥