Life - Lupple & Medi PRS

Hon hade lugnat ner sig och kände på hans hår.
"Du är så blöt." Viskade hon och torkade bort tårarna.
"Om vattnet fungerar så duscha dig varmt. Du är så kall just nu." Hon pratade så försiktigt och Ethan kom in.
"Gabriel om du byter om så kan vi se efter väktaren."

Gabriel flinade till och nickade. "Så blöt."Viskade han och tog varsamt bort hennes hand från håret. Det var ju fortfarande fullt med pärlor och han hade ingen stor lust att göra om hela processen med att sätta i dem. Försiktigt så pussade han hennes hand. "Om det fungerar."Viskade han och såg sedan på Ethan och nickade lite. "Kommer snart."Viskade han mjukt mot Olivia innan han bar bort henne från sitt knä, reste sig upp och letade rätt på duschen. Varmvattnet fanns inte så han gav upp den tanken och torkade sig bara så torr han kunde och tog sedan på sig kläder och gick tillbaka ned och satte sig i soffan. "Vattnet kommer antagligen snart tillbaka." Viskade han med ett snett flin.

Ethan hade satt sig vid henne och hade gjort en koja så de satt omlindade med varandra. Han viskade sagor medan han höll henne nära.
När Gabriel kom ner slog blixten ner och Olivia hoppade till och Kíh såg på Gabriel.
"Ta henne till källaren. Det kanske är mer isolerat ljud där?"

Gabriel var avundsjuk- svartsjuk och han stirrade på Ethan- de satt så nära varandra. Men han tvingade sig att tygla känslorna och såg sedan på Kíh. " Det är sant, det borde det vara." Sa han och andades ut av lättnad innan han gick fram till henne och tog hennes händer. "Källaren, vill du med?" Frågade han och plockade sedan på sig lite filtar och kuddar.

Hon nickade bara och tog hans händer.
"Ethan hjälpte mig. Han satt och sa at om jag bara lyssnade på honom skulle allt bli bra." Hon såg på honom.
"Du hade gått och jag var så rädd."

Han nickade. "Jag vet, det glädjer mig att han hjälpte dig."Viskade han och ledde henne sedan mot källaren. Väl nere la han ut kuddarna och satte sig ned med henne i sitt knä och drog filtarna omkring dem.

Hon hörde knappt regnet och blixten slog ner intill men den var dovare. Med en trött suck kröp hon intill honom.
"Det här är ett bra ställe. Jag slipper bli rädd." Hon öppnade ögonen.
"Du är så vacker. Vackrare än vanligt." Hon pekade mot hans hår.
"Ditt hår är så vackert."

Han smekte hennes rygg, och ned över hennes armar och nickade. "Ett väldigt bra ställe. Vi får tacka Kíh senare."Log han och nickade. "Och det är det viktigaste, att du inte blir rädd."Viskade han och pussade henne över håret för att sedan flina lite. "Åh detta? Det är inget. " Sa han, lite generat och såg på henne. "Du strålar."Viskade han och torkade hennes kinder med tummen, i en öm rörelse.

"Vi får göra det. Han kanske gjorde magi." Hon slöt ögonen igen.
"Strålar jag? Hur menar du?" Viskade hon mjukt och vände på huvudet för att se på honom.
"Jag förstår inte..."
Kíh hade tänt en brasa i vardagsrummet och såg på de andra.
"Hur är det med er?"

Han nickade sakta. "Kanske, det är möjligt. " Log han för att sedan skratta mjukt. "Ja du är så vacker, så strålande underbar."Viskade han och såg på henne.

Mi nickade leendes, satt med händerna omkring Ethans hand. " Det är bra, själv då?" Log hon och Ek nickade. "Väldigt bra." Tillade hon och sträckte lite på sig.