Forbidden love PRS Lupple och Emma07

Sienna log genast lite större då hon snart befann sig närmare Edvard, och dessutom med hans armar omkring sig - det var en härlig känsla som hon saknat. För det kändes som om det var här hon hörde hemma - utan honom var hon vilsen. Inte riktigt sig själv.
Men här var hon istället lycklig, kunde glömma allting för en liten stund. Då också Andrew smet iväg till sina syskon lutade hon sig också lite bättre emot honom, vred på huvudet som hon lutat emot hans bröstkorg.
Det var riktigt roligt att se hur ivrig han nästan verkade, det fick ett leende att spela på hennes läppar. Hon ville också väldigt gärna släppa efter för hans iver - han hade så lätt att vinna över henne, bara med några kyssar eller en kram - men barnen var ju här. Så istället fångade hon leendes upp hans hand och gav den en lätt kyss.
"Barnen." log hon lite, ändå lite road av situationen.

Edvard följde Andrew med blicken när han försvann och såg sedan mot Sienna. Såg hennes leende men kunde inte riktigt urskilja vad det betydde.
Han flyttade sina händer mot hennes lår men stannade upp när hon fångade upp hans hand.
Hon kände kyssen och lutade huvudet frustrerat mot hennes axel.
"Barnen. " Mumlade han och kände sig otroligt generad över hur han betett sig.
Hur hans kropp betedde sig.
" Jag är så ledsen. Det var väldigt olämpligt. "Mumlade han och pussade hennes kind.
"Men ikväll, älskling. Ikväll." Viskade han lite bedjande och såg på henne.

Det var gulligt på ett vis hur han reagerade. Och Sienna trodde också att hon behövt det här på ett sätt, även om det kanske varit ett dåligt tillfälle. Men hon behövde väl känna att det där avståndet emellan dem var mycket mindre, och att han faktiskt fortfarande såg till henne och var intresserad. För att lugna både oron och hennes dåliga självkänsla.
"Det är okej." log hon smått, lutade huvudet emot honom mer igen.
"Ikväll." höll hon med, kom med dem orden ihåg vad han lovat föregående kväll.
"När tänkte du att vi skulle rida iväg?" frågade hon.

Edvard fångade hennes ena hand och lekte lite med fingrarna över hennes handrygg.
" Efter att barnen lagt sig. Så Amanda får lugn och ro och bara finns där." Föreslog han och vinklade hennes huvud mot sitt och pressade sina läppar mot hennes.
Visste att en kyss ofta ledde till fler men han behövde bara få känna henne och att kyssas var inte fel.
Han avslutade snart kyssen och vände blicken mot barnen som var helt upptagna med sin gyttjelek att de knappt tittade åt nått annat håll.

Sienna nickade instämmande, det lät som en bra och logisk plan - även om hon redan längtade dit. Nåväl, det var väl iallafall tur att barnen ännu var små och fortfarande gick och lade sig tidigt om kvällarna.
Kyssen lockade fram ett större leende hos henne, besvarade den genast - även om hon längtade efter mer så trodde hon att varje sån här liten sak var bra för dem, var bra för att bygga upp allt emellan dem båda ordentligt igen. Hon lade armen omkring honom för att bara sitta och njuta lite, vilket dock inte varade alltför länge innan Evelyn kom gråtandes efter att ha snubblat och skyllde allting på Rafael, som surt påpekade att han inte alls gjort något sådant utan "bara" knuffat henne.

Edvard var helt uppslukad i sin fru, att bara sitta med armarna omkring henne och titta på henne var tillräckligt för stunden.
Det kändes viktigt att ta sån här tid tills allt var bra mellan dem igen.
När de snabbt skakades tillbaka till verkligheten av gråtande barn så slöt han ögonen för bara någon sekund innan han såg på dem båda.
Han fångade in Evelyn i famnen för att trösta henne och såg mot Rafael.
"Vi har pratat om detta Rafael. Man knuffas inte. Det är inte snällt." Sa han allvarligt och såg på honom.

Det var en liten besvikelse att de blev avbrutna, men sånt var livet med småbarn. Man fick vara glad för den lilla egentid man fick - men nu hade de ju också tur med att dem hade Amanda som hjälpte dem med de små och dessutom var väldigt bra med dem.
"Men hon var ju dum!" protesterade Rafael irriterat, med armarna demonstrativt i kors och det var nästan så Sienna ville fnittra åt hur söt han var.
"Men då var ju du också dum som knuffades." påpekade Sienna vilket fick sonen att rynka lite på pannan, och Sienna såg bort emot de andra två och suckade lite då de verkade ha startat ett lerkrig eller något.
"Du tror inte det är dags för mat för dem här busarna?" frågade hon Edvard, de alla verkade något trötta eller hungriga.

Edvard såg på de alla fyra och såg sedan på Sienna och skrattade.
"Jag tror det är väldigt dags för det." Flinade han och reste sig upp med Evelyn i famnen som var tjurig och gnällig och tog upp Rafael också som bara var arg, eller ja bestämt arg.
"Tar du de andra?" Frågade han och backade några steg mot huset.

Edvard verkade vara den av dem som var på lika gott humör som hon själv, men det fanns väl också anledningar till det - det kändes som om de där barriärerna emellan dem äntligen var neslagna igen. Vilket var en så otroligt härlig känsla.
"Då ger vi oss in och äter." sade hon och nickade åt hans fråga, reste sig upp för att gå bort och ta upp Andrew och gå med sig MaryLou in emot huset igen. Efter lite övertalning fick hon iallafall av dem de leriga ytterkläderna innan dem rusade in i huset, eller rättare sagt in i köket.

Edvard som kommit in lite tidigare hade fått av två av barnen ytterkläderna och placerat dem i sina stolar och var redo att ta emot de andra två när de kom inspringandes.
Han fick upp dem i stolarna och gick en vända runt bordet och gav dem alla en puss på huvudet innan personalen, började servera maten åt barnen.
Han slog sig ned mellan två av barnen för att undvika bråk medan Sienna brukade sitta mellan två av de andra.
Det var en strategi som faktiskt hade fungerat sen de var små.