Life - Lupple & Medi PRS

Hon såg upp och svalde hårt.
"Men det lät så högt. Det måste..." Hon såg upp och suckade. Laampan hade slocknat. Teven var av. Det betydde bara en sak. Strömavbrott. Hon tog sig fram till fönstret och hon såg ut.
"Ek jag gillar inte åskan."

Gabriel stod vid skogsbrynet och gnydde, tänk om hon var skadad? Sammy knuffade till honom i sidan och nickade. Tanken var klar som en blixt- det är också din plikt. Mer än så behövde han inte fören han rusade fram över gården och mot dörren. Det var kolsvart. Han skiftade form och tog sig in genom dörren. "Olivia?" Frågade han oroligt, inte en enda tanke på att han var spritt språngande naken.

Hon hade sjunkit ner intill väggen och såg mot ytterdörren.
"Gabriel?" Hon hade grötig röst och hon hostade till igen. Hon hörde en blixt som slog ner och hon satte händerna för öronen.
"Jag gillar inte det här. Få det att sluta." Viskade hon bedjande och kurade ihop sig.

Hon lät förtvivlad. Han greps av panik och letade rätt på henne där hon satt ihopkurad. Han ryckte åt sig en filt och drog den om sin kropp för att sedan rycka åt sig en till och sjönk ned framför henne. Lindade filten om hennes kropp och drog in henne i famnen. "Det är snart över."Viskade han lugnande i hennes öra och drog upp henne i sitt knä för att kunna omsluta henne bättre.

Snabbt kravlade hon sig in i hans famn och höll honom hårt.
"Släpp inte taget," Visade ho och lutade huvudet mot hans bröstkorg, lyssnade på hans hjärta och verkade slappna av.
"Det här är bättre." Medgav hon och Kíh kollade in.
"Är ni okej? Det är så mörkt."

"Aldrig."Viskade han i hennes öra och smekte hennes rygg, lugnande. "Bättre är bra."Viskade han med ett litet leende men såg sedan på Kíh som talade. " Vi är okej, men om du skulle kunna så skulle jag vilja be dig att hämta lite kläder till mig." Bad han och nickade mot dörren till sovrummet. "Där inne bara." Förtydligade han sedan och gav honom ett litet leende.

Han gick upp och kom sedan ner och såg sedan sig om.
"Det verkar som elen har gått. Vi kan inte få igång den nu och...." Åska slog ner igen och hon skrek till medan hon klamrade sig fast vid Gabriel.
"Släpp mig inte." bad hon och tittade upp på honom.

Gabriel nickade. "Elen har gått." Sa han instämmande för att sedan säga något mer men blev knäpptyst när hon skrek. "Jag ska inte släppa."Försäkrade han och reste sig upp med henne i famnen och gick till soffan och satte sig ned med henne i knäet. Ek flög fram och tillbaka och landade sedan på fönsterbrädan. " Alla kontakter är utdragna. "Kvittrade hon stolt. Det tog kanske någon minut till innan Mi klampade in. "Är alla oskadda?" Frågade hon och såg sig omkring.

Hon hade klamrat sig fast och såg upp.
"Men om elen har gått då borde alla apparater ha gått sönder om vi inte hann dra ut dem?" Hon såg på Mi och nickade.
"Jag ogillar oväder. Jag hatar åskan och jag blir så rädd."
Kíh hade hämtat ljus frå ett skåp och log.
"Förlåt men vi vet vart ljusen finns. Din mormor hade ofta strömavbrott och vi hjälpte henne." Han log mjukt.

Ek satte sig ned med en fundersam blick. "Åh du har nog rätt." Viskade hon tankfullt innan hon stirrade ut genom fönstret igen. Mi log och hjälpte Kíh att tända ljusen och ställa ut dem för att lysa upp rummet. Gabriel lutade sin panna mot hennes huvud och vaggade henne lugnande.