Forbidden love PRS Lupple och Emma07

Sienna log smått då hon fick Andrew hos sig, vilken genast verkade rätt nöjd över att ha fått komma till mammas knä. Samtidigt var det en tröstande tanke att Edvard redan tänkte ta tag i att prata med Eva - det om något borde väl vara ett tecken på hur han verkligen försökte göra rätt för sig och gottgöra allt det här. Vilket var lugnande, ingav henne hopp om att det skulle bli helt bra igen.
"Hur gick det?" frågade hon honom lågt då han kom tillbaka ut till dem igen.

Edvard fortsatte att följa henne med blicken, att hon kunde säga en sådan sak.
Det var inte rätt.
När hon försvann bakom hörnet vände han blicken mot Sienna och nickade lite.
"Jodå. Bra." Sa han lika lågt tillbaka.
" Har bara en obehaglig känsla. " La han till och vred lite på sig.
Varför hade hon sagt något så lögnaktigt? Till hans fru? Vilka mer hade hon pratat med?
Inte för att det egentligen kastade någon skugga på honom, mer på Sienna.
Att hon inte gjorde rätt för sig och han ville inte att någon- minst hon själv skulle tro något sådant.
"Men jag ska börja leta efter en ny sekreterare. En manlig- imorgon." Sa han lågt och drog handen igenom sitt hår.
"Hur gick det här?" Frågade han med ett svagt leende på läpparna.

Enligt honom hade det gått bra, men ändå kunde hon inte helt släppa det där han sade eller att han verkade så fundersam. Men å andra sidan var väl det inte heller särskilt konstigt efter gårdagens drama.
"En obehaglig känsla?" ifrågasatte hon, hade väl efter många gånger fått lära sig att hon måste säga vad hon tycker och tänker istället. Hon hade en tendens att bara vara tyst om det och oroa sig istället, men hon försökte åtminstone ändra på det - sade hon inget fick hon inga svar. De båda behövde kanske bli lite bättre på att prata med varandra efter den senaste tidens oroligheter. Hon nickade då han skulle börja leta efter en ny, det lät mycket bra i hennes öron - hon ville inte heller att han skulle ha alltför mycket att göra igen.
"Bara bra, fast vi lär få bada MaryLou och Rafael sen som dem busar runt." sade hon med ett svagt leende, de hade lyckats hitta varenda lerpöl kändes det som.

Edvard tittade mot henne, både nyfiket och chockat.
Hennes ord, eller fråga visade upp att hon var intresserad och han ville inget hellre än att ta tillvara på denna möjlighet men samtidigt så borde hon inte oroa sig över sådana saker.
Han gav henne ett litet leende och smekte hennes arm sakta.
Ville ju vara nära henne även om det skulle ta tid innan han verkligen kunde vara nära henne efter den senaste tiden.
" Jag tycker bara det är konstigt. Jag menar, jag vet vad jag har gjort vilket är ingenting. " Sa han tyst men ganska bestämt.
"Men jag förstår inte hur hon kunde säga något annat, till dig och vilka mer har hon sagt detta till? Jag gillar det bara inte." Sa han lågt och såg sedan mot tvillingarna och skrattade lågt.
"Åh jag ser det. Vilka lortgrisar." Flinade han och fångade upp Evelyn när hon staplade fram till honom med armarna uppsträckta mot honom.

Sienna lät höra en lätt suck, på ett vis var det ändå en blandning mellan gulligt och fint hur han var så pass naiv. Men det kanske krävdes en kvinna för att förstå hur en annan kvinna tänkte - även om Eva gått långt över gränsen så förstod hon ju hennes motiv.
"För hon hoppades på att kunna komma närmare dig?" föreslog hon, antagligen hoppades hon väl att det inte skulle komma fram att hon spridit rykten om det och att Sienna och Edvard bara skulle komma längre ifrån varandra vilket skulle ge henne en större chans.
"Jag vet inte vem mer hon sade det till, men du har alltså inte hört hur det pratats då?" frågade hon tyst, hon hade ju inte undgått att höra ryktena som gick runt om det men hade vägrat tro på dem förräns hon hört det ifrån Eva. Att se honom med barnen lockade dock fram ett litet leende hos henne, för hon ville inget hellre än att allt skulle bli som vanligt igen - men ändå kändes det som om det fanns en osäker barriär emellan dem, som om han fortfarande höll sig något undan och hon vågade inte heller göra så mycket för trots att de pratat så var hon ju ändå osäker.

Edvard tittade på henne när hon suckade, och tänkte ifrågasätta varför hon gjorde så men hon hann före.
Han hörde hennes förklaring och skrattade lågt.
" Komma närmare? Jag fattar inte. Vad då? Jag är gift med fyra barn. Sienna, jag tror inte det är så." Sa han lite väl bestämt och stirrade bortåt.
Komma närmare? Ursäkta men verkade han ens vara tillgänglig?
Han tittade på henne, med chock i blicken.
" Pratats? Vad då pratats Sienna? Nu måste du berätta." Sa han och nästan stirrade på henne.
Detta var inte klokt, men som han stod där och stirrade på henne så blev lösningen så självklar för honom.
Och han började le.
" Sienna, jag älskar dig." Log han och pussade hennes kind lätt.

Sienna suckade än en gång, förstod inte hur han inte kunde ha märkt av någonting. Men men, män var väl helt enkelt som dem var. Envisa och något trögfattade vad gällde såna här saker. Hon lyfte upp Andrew något, som fortfarande satt i mammas knä, för att sätta honom upp lite bättre och såg snabbt upp mot Edvard.
"Ibland beundrar jag hur ni män bara verkar lägga märke till hälften av vad vi gör. Det var ju precis den faktorn hon försökte eliminera med det här. Och det har gått rykten i byn ett tag om vad hon berättade för mig." fortsatte hon, något tyst även om det första hade en viss retsamhet i tonen.
Orden värmde att höra, mycket mer än vanligt efter vad som hänt. Men samridigt blev hon också något förvirrad av den plötsliga reaktionen, förstod inte varifrån den kommit.
"Jag älskar dig med." svarade hon iallafall, med ett litet leende som lockats fram av hans ord.

Edvard tittade på henne, vilken faktor?
Men fattade sedan.
"Men det är ju löjligt Sienna. Det måste hon ju också fattat. Jag skulle aldrig ta mina barns mamma ifrån dem." Viskade han lågt, lite irriterat.
Kvinnor, de var inte kloka.
"Rykten? Går det rykten om att jag har älskarinnor Sienna? Varför har ingen berättat detta för mig tidigare?" Fortsatte han i samma väldigt låga ton för att undvika att barnen skulle höra honom.
" Jag har inga... Sienna.. " Sa han men tog sedan några djupa andetag.
Han kunde inte tappa huvudet nu.
"Den enda jag någonsin gått i säng med är mamman till mina barn. " Viskade han mot hennes öra.
" Och jag skulle aldrig vara med någon utan att vara gift." Sa han lågt mot hennes öra.
" Bortsett från just mamman till mina barn då.." La han sedan till och såg på henne.
"Sienna, du är rätt fantastiskt." Viskade han leendes och smekte hennes rygg sakta.

Att han verkade bli irriterad över det hela gjorde det inte bättre, men när han nu inte märkt av det själv kunde hon väl förstå det. Men varför han inte hört det kunde hon faktiskt inte svara på - själv hade hon ju inte riktigt trott på det, men hon hade ju trott att han själv hade fått höra det. Men tydligen inte.
Hon letade efter de rätta orden att svara honom med när han istället började viska till henne, och det fick henne allt att mjukna lite och istället med ett litet leende försiktigt luta sig emot honom istället - egentligen var väl det i sig svar nog. Den sista tiden hade de ju knappt ens varit såhär nära varandra, och som hon saknat det.

Edvard kände att hon lutade sig mot honom och han la snabbt armen omkring henne och drog henne närmare sig.
Han hade saknat detta nått otroligt och det kändes som om hans kropp brann.
Han lekte lite med hennes hår och lät sina läppar kyssa henne över huvudet flera gånger om.
Evelyn tog sig loss ur hans famn och gick till tvillingarna för att vara med i leken.
Edvard, utan att tänka drog upp Sienna i sitt knä och la armarna mer omkring henne.
"Älskling." Viskade han och försökte hålla händerna stilla men det var så svårt.
Det var som om det var första gången han känt hennes kropp.
Och han ville väldigt gärna utforska den, ännu en gång.