En kittel full av kärlek (3:e generationen)

Snyft.
Slutet fick mig nästan att gråta. Nu när Sarah behöver sin mamma mest så är hon borta.
Och Rose och Hailey ... det är nåt skumt med det hela ... Haileys beteende ....
Och James borde bara skärpa sig. Ja, man kan kanske inte förvänta sig att varenda brev ska vara upp till bredden fylld med kärleksord, men ett "jag älskar dig" i slutet kan väl åtminstone vara trevligt, right?
Och Albus ... suck. jag kan säga att jag fortfarande hoppas att han och Sarah ska bli ett par, men man kan inte hoppas för mycket. Och jag VET att Albus inte hatar Sarah, han är ju självklart fortfarande sårad över vad som hänt ...
And oH hOLY cRAP
Jag älskar den här så mycket ♥

Hihih Scorose kommer regera igen right? Klart inte Rose kommer hålla som lesbisk tänker jag utan att vara homofobisk på något sett. xD Men jag tror inte att hon vill stanna med Hailey om de inte kommer gifta sig i framtiden. Så hon borde gå tillbaka till Scorpan. Typ nununununununununununu. c: Sen Albus. Det känns som det är han som kommer bli gay i slutet. Kanske med Ivan? Hmm vem vet liksom. Vem ska han annars vara med? Jag menar jag lär total lemlästa dig ifall du förstör Sames, + att på sättet som James uppträdde med musiken då han tänkte på Sarah får mig att tänka glada tankar! c: Han brydde sig knappt om den där bruden ju! Men om jag känner oss tjejer rätt så kommer hon att försöka få James. Bara för att han inte vill ha henne. ._.

Åh nu vet jag inte vad jag ska skriva längre blev en för lång text med mitt dravel jag skyller det på min hjärnskakning! Men ja, du vet hur mycket jag älskar ALLT du skriver! Bara säg till om du skriver på något nytt! c:

AWESOME!

Seriöst... Allt börjar bli mysko precis när man trodde att allt var perfekt >.> Känns som om Roses förhållande inte kommer hålla särskilt länge... ._. Det är bara mysko just nu... TÄNK OM HAILEY ÄR OTROGEN?! O.O

Om det inte blir Sames i slutet blir jag arg... ._. De är perfekta för varandra! ^^

Fast jag börjar seriöst undra hur det blir för Scorp och Albus? Kommer de hitta någon kärlek snart? O.o
Hur man än ser på det verkar det jämt som om det är Sarah som lider i slutändan... ._. Varför? :c

Älskar hur du skriver ♥ så, toppen, igen!

Scorose! Scorose!
Jättebra kapitel
♥♥

Suuuuuper

jättebra meeeer!

Älskar den! Men hoppas verkligen att Scorose kommer tillbaka snart c':

Scorose scorose♥♥

Kapitel 90
James
Varje gång jag lämnat Frankrike har jag alltid lånat en nyckel av antingen Sarah eller Clair. Nu är det dags för mig att skaffa en egen. Jag ska för första gången skaffa mig ett eget hem. En egen liten lägenhet. Jag älskar att bo i Clair och Beaus gästrum men nu när jag har börjat med musiken så kommer det bli långa och sena kvällar och för att slippa väcka barnen när jag kommer hem så är det dags att jag skaffar mig ett ställe där jag inte behöver tänka på någon annan än mig själv. Lägenheten jag är ute efter ligger i den delen av byn som inte är särskilt dyr. Huset är ganska slitet och hyran låg. Tvärs över ligger det en restaurang som det luktar friterat ifrån. Mannen som visar mig lägenheten är hyresvärden. En kort och tjock man med skinande huvud och byxor som är för små. Han muttrar någonting om att ingen har bott i lägenheten på länge samtidigt som han låser upp. Men jag bryr mig inte. Med entusiastiska steg går jag över tröskeln och in i lägenheten. Det första man ser när man har lämnat den lilla hallen är en öppen rektangulär yta där det finns ett litet kök med mörkblåa skåp samt vita bänkar. På motsatt sida av rummet kan man på trägolvet se skrapmärken på det ljusa trägolvet. Jag får en känsla av att det där har stått en soffa och att den delen användes som vardagsrum. Stora fönster tar upp det mesta av den ena långsidan och ger rummet väldigt mycket ljus. När jag passerar en av vägglistorna kan jag se hur någon har karvat in streck i den. Strecken börjar ungefär en meter över golvet och ökar allt längre upp man kommer. Jag stryker med mina fingrar över ett par av strecken. Här har ett barn stått och fått dens längd mätt. Synen får mig att le. Jag fortsätter att gå. Ifrån vardagsrummet finns det tre stycken dörrar. En av dem leder till ett litet badrum där badrumsskåpen är målade i samma mörkblåa färg som köksskåpen. Det är ett trångt badrum med en toalett och en dusch, som man med lite trängsel skulle kunna få plats två stycken vuxna i. På vardera av sida av badrummet finns det två stycken ytterligare små rum. Jag antar att rummen används som sovrum. I det lite större rummet kan jag se hur vissa delar av väggarna är solblekta fyrkanter. Precis som om någon har haft uppe tavlor eller planscher i flera år och sedan en dag bara tagit ner dem. Även det här rummet har ett stort fönster som ger mycket ljus. Hyresvärden kommer och lutar sig mot dörrkarmen.
- Det här var dotterns rum, säger han.
- Hur kommer det sig att de flyttade? frågar jag.
- Mamman dog i lungcancer för ett år sedan. Vad som hände med dottern hennes efter det vet jag inte. Allt jag vet är att hon lämnade mig att städa ur alla möbler. Du skulle ha sett soffan som stod ute i det första rummet. Slitnare soffa behöver du leta länge efter. Jag behövde bara ta en titt på den för att veta att den skulle till soptippen, säger han och skrockar lågt.
Jag vänder mig snabbt om.
- Vilka sa du hade bott här? frågar jag.
- En mor och en dotter. Green någonting, säger hyresvärden.
- Greengrass? undrar jag.
Han lyser upp och nickar. Jag tittar mig omkring. Det här var Sarahs sovrum. Sarah har bott i den här lägenheten. Och det betyder att... Jag lämnar sovrummet och går ut till det stora rummet igen. Jag går fram till vägglisten. Det här är Sarahs mått. Hyresvärden följer efter mig.
- Nå, hur ska du ha det? frågar han trött.
Jag tittar på honom.
- Jag tar den, säger jag utan att tveka.
Sarah kommer bli så förvånad när hon får höra att jag hyr hennes gamla lägenhet. Tänk när hon kan komma hit! Jag är säker på att hon trodde att hon aldrig skulle få bo här igen. Om ens få se den. Men nu kan hon det. Tack vare mig. Vi kanske till och med kan bo här tillsammans när hon har slutat skolan. Tänk att få bo tillsammans med Sarah. Att varje dag få vakna upp intill henne. Aldrig behöva vara åtskilda på det här viset. Det vore underbart. Jag tittar på min armbandsklocka. Jag måste gå. Om femton minuter ska jag vara i studion.
- Vill du skriva på papperna med en gång? frågar hyresvärden och plockar fram de hopvikta papperna ifrån bakfickan.
Jag nickar. Han trollar fram en fjäderpenna och papperna lämnar hans hand. De hänger i luften framför mig och när jag skriver mitt namn på den raka linjen med fjäderpennan så skiner min namnteckning i ett litet sken och sen försvinner pappret. Det säger bara poff och det är borta.
- Gratulerar. Hyran ligger på 56 galleoner och den ska vara betald den tjugosjunde varje månad. Om någonting går sönder tar du kontakt med mig också får vi se ifall jag har tid att laga det, säger han och låter inte särskilt exalterad över att ha fått en ny hyresgäst.
Han räcker mig kedjan där den lilla nyckel hänger och jag tar glatt emot den. Tiden går och jag måste skynda mig. Vi skakar hand och sen lämnar jag lägenheten. Utanför huset har jag ställt min cykel som enkelt tar mig till skivbolaget. Lucille och Juliette står studion och väntar på mig.
- Äntligen! Det är bara att gå in och börja. Vi har ingen tid att förlora, säger Lucille och föser in oss i studion.
- Vart har du varit? undrar Juliette och sätter sig på pallen.
- Jag har hyrt en lägenhet, berättar jag och kan höra hur stolt jag låter.
- Till dig själv? frågar hon.
- Ja. Eller ja, till mig och min flickvän, säger jag.
Hon lyfter på ögonbrynen. Jag antar att jag inte nämnt Sarah förut.
- Vart har du henne då? frågar Juliette och slänger med det bruna håret.
- Hon går sista året på Hogwarts. Men hon kommer komma hit när hon har lov, säger jag.
Juliette nickar och ser väldigt fundersam ut. Musiken spelas och vi börjar sjunga. Den här gången är det inte jag som sjunger fel. Juliette kan inte komma ihåg texten och hon sjunger i fel tonart. Efter flera omtagningar kommer Lucille in.
- Vi tar en paus. Gå och ta någonting att dricka, säger Lucille till mig.
Jag lämnar studion och kommer tillbaka efter ett par minuter med en vattenflaska i handen. Dörren till studion är stängd men genom fönstret kan jag se hur Lucille och Juliette är mitt uppe i en livlig diskussion. De viftar med armar och trots att vi inte kan höra dem så förstår jag att de skriker på varandra. Juliette stormar ut ur studion och slänger igen dörren efter sig. Lucille kommer efter. Hon ser allt än glad ut.
- Vi tjejer ska alltid vara så dramatiska, säger Lucille skämtsamt när hon får syn på mig.
Jag tittar på dörren som Juliette smällde igen efter sig. Någonting är fel. Jag känner på mig det.

Scorpius
Ingen av killarna ville följa med till Hogsmeade. De sa att de ville plugga men jag vet att det beror på kylan. Från att ha varit underbart vacker sensommar så har det gått och blivit ruggande kall höst. Jag har på mig både mössa och vantar samt dubbla sockar men fryser ändå. Om jag inte var så trött på att sitta inomhus så skulle jag aldrig ha lämnat värmen. Just nu önskar jag att jag var tillbaka på Hawaii där det alltid var varmt. Det är det enda jag saknar med Hawaii. Snabba steg hörs bakom mig och sen känner jag något tungt på min rygg. En av Roses lockar kittlar min röda kind.
- Hej, säger hon och håller sig fast.
Jag skrockar lågt.
- Du har blivit tyngre, påpekar jag.
Rose glider ner och går istället bredvid mig.
- Det är alla kärlekshandtag, säger Rose klappar på sin platta mage som döljs under den snäva kappan.
Jag skrattar.
- Det förklarar varför jag är så smal, säger jag.
Hon blinkar. Jag ångrar det jag sa. Stämningen blev genast nedstämd och jag måste komma på någonting för att få den att bli bättre.
- Vart är Sarah och Hailey? frågar jag.
- Sarah pluggar nog och Hailey har blivit förkyld så jag tvingande henne att stanna inomhus. Jag tänkte köpa med mig lite varm honungsöl och vitlök till henne, svarar Rose.
- Hermione Weasleys kur mot förkylning och andra sjukdomar- honungsöl och vitlök, säger jag retsamt.
Rose slår till mig på armen.
- Det fungerar ju. Du har själv fått dricka av det och din förkylning försvann med en gång, säger hon.
Jag skrattar.
- Ja, men jag drömmer fortfarande mardrömmar om smaken, säger jag och hoppar undan för ännu ett slag ifrån Rose.
Hon skrattar och vi fortsätter att gå. Vi pratar på som om vi inte har träffats på flera dagar. Och inget av det vi säger har egentligen någon betydelse. Inne i Hogsmeade är det inte många som har trotsat kylan. Vi hälsar på ett par elever ifrån skolan, alla har händerna fulla av sötsaker.
- Är du ute efter något speciellt? frågar Rose.
- Jag tänkte köpa lite mer bläck, säger jag fundersamt.
- Du vill inte ta en honungsöl tillsammans med mig? frågar hon.
Jag tänker efter ett par sekunder. Det vore väl inget konstigt. Vi är ju kompisar.
- Visst. Jag kan behöva något varmt, säger jag och vi går mot Tre Kvastar.
Här är inne är det knappast tomt på folk och vi lyckas se ett ledigt bord. Madame Rosmerta kommer fram. Hon har blivit gammal men är fortfarande väldigt vacker.
- Det var längesedan man såg er två tillsammans. Har ni äntligen tagit ert förnuft tillfånga och blivit tillsammans igen? frågar hon med händerna på höfterna.
Rose och jag byter ett kort ögonkast innan vi snabbt skakar på huvudet.
- Vi är bara vänner, försäkrar jag. Två stycken honungsöl.
- Och en honungsöl med vitlök att ta med, säger Rose.
Rosmerta tittar på henne.
- Hermione Weasleys förkylningskur? undrar hon och ler ett leende.
Rose nickar.
- Självklart vännen, säger Rosmerta och går skrattande därifrån.
Vi tar av oss våra ytterkläder. Rose släpper loss sina lockar ur tofsen och skakar på huvudet. Jag tittar leende på henne. Jag har alltid tyckt att det vackraste med henne är hennes hår. Hon ger mig en frågande blick.
- Vad ler du åt? frågar hon.
- Nej, jag kom bara att tänka på en sak, säger jag.
Rose ler och lutar sig mot stolsryggen. Rosmerta kommer med två stycken bägare honungsöl samt en liten termos.
- Bara för att det är ni så bjuder jag på det här, säger hon och blinkar med ögat.
Både jag och Rose tar en girig klunk av den varma drycken. Jag kan känna hur mina tår genast återgår till naturlig kroppsvärme.
- Jag kommer ihåg första gången jag var här. Mina kusiner hade alltid pratat om att det bästa med hogsmeade var honungsölen och äntligen skulle jag få smaka på det helt själv. Gud vilken känsla det var, säger hon.
- Ja, jag kommer ihåg hur dina ögon lyste upp när bägaren blev ställd framför dig, säger jag och skrattar.
Rose ler.
- Du har varit med under de flesta av mina stora ögonblick. Första honungsölen, första gången jag fick ett U, första kyssen och första gå... säger hon rodnande och slutar att prata.
Även jag rodnar. Ja, det sista var ett stort ögonblick. Rose dricker mer av sin honungsöl. Jag kan känna hur mina kinder är väldigt varma och inte på grund av att jag har varit ute i kylan. Hon tittar på mig. Hennes blåa ögon är lite blanka. Jag behöver inte vara tankeläsare för att veta vad hon tänker på. Precis som hon vet att jag också tänker på det.
- Hailey! utropar Rose plötsligt. Jag kanske borde gå tillbaka till skolan för att ge henne honungsölen innan den blir kall.
Jag blinkar.
- Självklart. Hailey är ju förkyld, säger jag.
Hon nickar och börjar ta på sig ytterkläderna igen. Med mössan nerdraget över de röda lockarna och halsduken slarvigt virad runt halsen lämnar Rose tre kvastar med termosen i handen. Jag sitter ensam kvar vid bordet. Rosmerta passerar med en bricka i handen. Hon ställer ner ett litet glas framför mig.
- Eldwhiskey, säger hon.
- Men jag har inte beställt, säger jag.
- Jag bjuder, säger Rosmerta.
- Varför? frågar jag.
- Det kanske hjälper dig att inse att du och Rose borde vara tillsammans, säger hon och fortsätter att gå.
Jag tittar på det lilla glaset.Jag lyfter upp det lilla glaset och tömmer det på innehållet. Hon kanske har rätt. Vi kanske borde vara tillsammans. Jag tittar förvånat på det lilla glaset. Kanske.

Rosmerta har helt rätt.