Life - Lupple & Medi PRS

"Åh det är min uppgift att ta hand om er ifall ni far illa. " Hon log och sträckte på sig.
"Så Ek vad gör en älva egentligen? " Hon lade huvudet på sned och iakttog henne med en nyfiken blick.

Ek ryckte på axlarna åt hennes fråga. "Olika, beror på. Jag är en skogsälva så min magi kan påverka naturen, växter och så alltså. Medan andra kan påverka på ett annorlunda sätt." Sa han tankfullt.

"Ohh så du kan hjälpa min trädgård?" Hon lade huvudet på sned.
"Så att den inte dör under vintern alltså." Hon log mot henne och stoppade i det sista i munnen.

Ek nickade. " Jag kan hjälpa dig med det." Sa hon leendes och drog handen igenom håret och fortsatte sedan knapra på frukten.

Hon såg på henne och log.
"Men idag så verkar det så tråkigt. Vi sitter inne och ser vidare på teven." Hon log och slöt ögoenn och försökte lyssna efter ljud utanför men lyckades inte höra något.

Gabriel låg där på stenen i regnet och hälsade de andra välkomna, eller snarare gav en nick som hälsning. Det var en hel del honor där som visade upp sin ledighet och sina fina rötter men han tittade inte ens åt deras håll. Hans tankar var oavbrutet på Olivia och han lyckades faktiskt hålla dem tankarna för sig själv. Regnet öste ned och det var inte direkt jobbigt det var nästan fridfullt eftersom han var väldigt säker på att Olivia höll sig inomhus och det gav honom sinnesro.

Ek nickade sakta. " Vi sitter inne." Instämde hon för att sedan fnittra till. "Jag kan ändå inte flyga i regnet, vingarna blir blöta och därför tyngre och då kan man inte lyfta. "Förklarade hon med ett snett leende.

"Det är så sant. Jag läste det i någon bok från mormor." Hon log svagt och ställde bort koppen och lutade sig tillbaka.
Efter en stund hade hon somnat i soffan och började snart att snarka. Så tidigt men ändå så trött.

Ek såg att hon somnade och försiktigt flög hon upp och drog filten högre upp så hon hade filten runt hela sig. Det var slitsamt men hon lyckades efter mycket om och men och landade sedan igen i soffan och satte sig där och såg på filmen.

Efter någon timme vaknade hon till av att åskan slog ner och hon satte sig upp.
"Va vad var det där?!" Hon gned handen i ansiktet och hostade till.

Ek hade flugit fram till fönstret och såg imponerat ut genom det, på ovädret. "Du behöver inte vara orolig. Det är bara luften som är lite upprörd." Tillade hon. Det hade slagit ned i närheten av huset men ingenting var skadat men flera skepnader syntes vid skogsbrynet. Många hade kommit hit av varelserna för att se till så att väktaren var säker. Även vargarna var framme. "Kom och titta." Kvittrade Ek och viftade med handen. Alla hade sänt någon och några rörde sig fram mot huset.